Nytt räntebesked visar på fortsatt låga räntor

Igår beslutade Riksbanken återigen om reporäntan och beskedet blev att den lämnas oförändrad på -0,50 procent. Beslutet var inte direkt oväntat och är i led med Riksbankens tidigare prognoser och strategi för räntan. Tanken är att jobba vidare mot en inflation på 2 procent och för att lyckas komma dit vill man arbeta med sin ”expansiva” penningpolitik, vilket till stor del verkar gå ut på att behålla minusräntan tillsammans med stödköp av statsobligationer.

Svenska konjunkturen verkar gå i rätt riktning och allting ser bra ut med en hög tillväxt, sjunkande arbetslöshet och stigande inflation – men det som Riksbanken återigen har som största skäl till att behålla en låg ränta är osäkerheten i omvärlden. Den politiska osäkerheten runt om i världen gör att de vill vara försiktiga och fortsatt jobba aktivt för att nå inflationsmålen.

Det allra största orosmolnet internationellt är ju helt klart Donald Trump och hans oberäknerlighet. Trump har som USA:s president en stor påverkan på omvärlden och med tanke på hans kontroversiella politik och att han när som helst kan göra någon typ av oväntat utspel så är det inte så konstigt att vi i Sverige är aningen oroliga för vad han kan göra.

Ränteläget framöver

Som det ser ut kommer räntan vara fortsatt låg under flera år framöver. Riksbankens egen prognos säger att räntan kommer att ligga kvar på samma nivå eller till och med sänkas ytterligare under 2017. Under 2018 kommer den ligga kvar på samma låga nivå och förmodligen inte börja höjas förrän i slutet av året. Prognosen säger att reporäntan kan närma sig nollan först i första kvartalet 2019 och att den ligger på +0,49 procent första kvartalet 2020.

Detta innebär att vi kommer ha riktigt låg ränta, på samma nivå som vi haft senaste åren, i kanske två år till. Även om räntan sedan ser ut att höjas enligt Riksbankens egen prognos så är det fortfarande lågt med 0,5 procent – så de närmaste 4 åren kan fortfarande räknas som väldigt bra räntemässigt.

Låg reporänta leder till låga boräntor och vi kan med andra ord räkna med att fortsatt ha billiga bolån under ett antal år framöver. Även sparräntorna kommer givetvis att påverkas av detta på liknande vis, fast snarare negativt eftersom man vill ha hög sparränta på sitt konto och inte låg.

Hur ska man göra med bolånet?

Den ständiga frågan är hur man ska hantera sitt bolån i dagens ränteläge. Med tanke på de väldigt låga räntorna så är det också mycket låga boräntor, även om bankerna kanske inte har följt med reporäntan hela vägen till botten. Man ska förmodligen inte vänta sig att boräntorna sjunker mycket mer än de har gjort men däremot finns det förmodligen utrymme att pruta.

Snittet för listräntan för rörlig ränta (3-månadersränta) är för alla banker 1,57 procent just nu och det är billigt, men det går att få billigare om man kan pruta lite. Det är inte omöjligt att få en ränta på 1,2-1,3 procent om man bara har rätt förutsättningar när det gäller lån och ekonomi. Om man inte lyckas pruta hos sin egen bank har man också alltid möjligheten att kolla hos ett par andra banker för att se om de kan erbjuda något bättre. Att byta bank är ingen omöjlighet men många gånger kan det också räcka med att man ”hotar” med att byta bank för att befintliga banken ska ge med sig.

Kan man pruta ner sitt bolån med 0,2 procent eller något sådant så gör det faktiskt en hel del per år. Om du har ett lån på 2 miljoner så är skillnaden i ränta då 4 000 kr per år (sen blir det lite mindre om man amorterar på sitt lån under året men på ett ungefär). Det är pengar som man helt klart kan spendera på bättre saker.

Ett tips som rekommenderas är t ex att ta pengarna som man lyckats spara genom att pruta på sitt bolån och lägga undan dem på ett konto eller i någon form av säker investering och spara dem som en extra räntebuffert till den dagen räntan börjar bli lite högre igen. Tids nog kommer räntan gå upp ett antal procent och då blir dina lån ganska mycket dyrare. Att ha pengar sparade i en buffert som kan användas när detta händer är en skön känsla.

Ska man binda sitt bolån?

En annan fråga som många ställer sig är ifall man ska binda sitt bolån nu när det är billigt och läget är bra. Det finns inget helt säkert svar på den frågan då olika människor har olika inställning till den extra säkerheten som ett bundet bolån innebär.

I grund och botten är det dyrare att binda sitt bolån eftersom man idag får betala i snitt 1,57 procent i rörlig ränta och 2,10 procent för ett lån bundet på fem år. Dessutom har det historiskt sett varit dyrare att ha bundet bolån. Den rörliga räntan är alltså ett lite bättre alternativ men det är då också viktigt att man passar på att spara pengar till en buffert medan man har en låg ränta, som sedan kan användas när räntan går upp.

Att binda bolånet handlar huvudsakligen om säkerhet. Det är en slags försäkring som gör att man vet exakt hur hög ränta man kommer att ha de närmaste åren. Med tanke på hur stabil reporäntan har varit ganska länge nu och hur stabil ränteprognosen ser ut att vara så känns det dock inte som att det kommer hända så mycket med räntan de närmaste tre åren eller mer. Därför känns det onödigt att binda sin boränta i tre år eller mindre.

Av just detta skäl är räntan för ett, två och tre år inte speciellt mycket högre än den rörliga räntan. Snitträntan för tre år ligger på 1,69 procent medan rörliga som sagt ligger på 1,57 procent. Den som är för att binda sitt lån kanske argumenterar för att det är så liten skillnad att man lika väl kan binda lånet då och det argumentet har givetvis en viss validitet. Dock kan det handla om 2-3000 kr om året som man sparar på att köra rörlig ränta istället och med tanke på hur stabil reporäntan ser ut att vara framöver så är det nog inte så troligt att det kommer några stora höjningar inom de närmsta tre åren.

Ifall man ska binda sitt lån så är det i så fall på lite längre sikt så som fem år eller kanske ännu längre. Samtidigt får man då också betala lite mer i ränta. Det kommer förmodligen alltid att vara lite dyrare att ha en bunden ränta jämfört med rörlig och det man betalar för då är den där extra säkerheten. Det är bara frågan om det är värt pengarna.

Det logiska skälet till att binda sin ränta är att man själv tror att boräntorna kommer att gå upp på en nivå som är högre än det man har bundit sin ränta till, inom räntebindningstiden. Om man inte tror detta så är det ju tveksamt om det skulle vara värt att binda lånet. Dock ska man tänka på att bankerna också sitter och funderar på hur framtiden kommer att bli och de sätter sedan sina räntor efter hur de tror att ränteläget kommer att se ut om X antal år. Så det är sällan man egentligen får något ovanligt bra erbjudande på den bundna räntan.

Om man inte verkligen värderar säkerheten väldigt högt så är det oftast bäst med rörlig ränta, även om man inte vet helt säkert vad som kommer att hända i framtiden. Just nu känns det dock som en ovanligt säker och stabil period framöver och Riksbanken säger ganska tydligt att räntan kommer att vara fortsatt låg i ett flertal år framöver.

Därför tror jag mest på rörlig ränta och jag tycker att du kan försöka pruta på ditt bolån för att få ner räntan ytterligare. Du borde kunna få en ränta som ligger på 1,3 – 1,4 procent, så om du ligger högre än så har du en ganska bra möjlighet att spara pengar. När du förhandlar om en lägre ränta kan du lägga fram de positiva aspekterna i din ekonomi (om hela din ekonomi är samlad hos just den banken är det vanligen ett plus) och var tydlig med att du mycket väl kan byta bank om de inte är tillmötesgående, så ska det nog gå vägen.

Skuldkvotstaket och bolån i praktiken

Det här med skuldkvotstak har varit på tapeten ett tag nu då t ex Stefan Ingves tidigare har förespråkat detta som en ytterligare åtgärd mot svenskarnas skuldsättning. Han har sagt att det krävs fler steg än bara ett amorteringskrav för att det ska bli någon effekt och detta var det nästa steg som kanske låg närmast till hand.

Skuldkvotstak är en maxgräns för hur mycket man kan låna som mest och regeln säger att man kan låna sin egna inkomst ökat med en viss procent. När Stefan Ingves diskuterade ett förslag så var det 400 % av din disponibla inkomst som förespråkades. Alltså fem gånger din inkomst efter att skatten är dragen. Många experter tyckte då att det var ett väldigt hårt tak och att många skulle drabbas av det.

En intressant och viktig nyhet är att flera banker har valt att införa ett eget skuldkvotstak, helt på eget bevåg. De banker som nu helt frivilligt har infört ett sånt här tak är Swedbank och SEB, medan Nordea och Handelsbanken har avvaktat. De har dock varit klart mindre hårda i sina regler och satt taket på 500 % av din nettoinkomst, vilket innebär fem gånger din inkomst innan skatt. Även om detta är lindrigare så kan det fortfarande drabba en del, som slår i taket.

Ännu har inte något riktigt förslag om ett skuldkvotstak som gäller alla införts utan det är bara bankerna själva som har börjat med detta, frivilligt och som ett sätt att säkra deras intressen utöver rikets allmänna vilja att minska skuldsättningen hos invånarna. Det kan dock säkert med tiden bli tal om ett skuldkvottak som gäller alla och då är bara frågan hur generöst eller snålt tilltaget detta är.

Vad är vitsen med ett skuldkvotstak?

Poängen med ett sånt här tak har alltid varit att försöka minska svenskarnas skuldsättning och få oss att låna mindre. Det allra viktigaste är att vi lånar mindre i förhållande till vår inkomst. Tanken är att det är väldigt lätt hänt att folk lånar mycket nu när räntan ligger riktigt lågt och att de t ex köper en bostad som egentligen är lite för dyr.

Det kanske inte märks så mycket nu men när räntan börjar gå upp så kommer stora lån även att få markant högre räntekostnader varje månad och det är något man måste klara i sin ekonomi. Har man dåliga marginaler och inte har sparat tillräckligt mycket pengar för att täcka upp detta så kan det bli svårt att få det att gå runt. Ett skuldkvotstak är, liksom amorteringskravet också är, ett sätt att få oss att ta lite mindre lån / köpa lite billigare bostäder så att vi undviker denna typ av problem.

Att sätta upp den här typen av krav och regler är givetvis både bra och dåligt för den enskilde. Det kan vara dåligt på så vis att man plötsligt inte får låna riktigt så mycket som man skulle behöva och blir begränsad när man ska välja bostad. I vissa fall kan det säkerligen kännas som att skuldkvotstaket är lite för snålt tilltaget och att ekonomin borde kunna tillåta lite större lån. Å andra sidan är ju också tanken att skydda just dig som privatperson från att hamna i ekonomiska problem längre fram.

Ser man i ett större perspektiv så är tanken att försöka skydda Sveriges ekonomi rent allmänt. Ifall många får problem med sina skulder och inte klarar sina bolån osv så kan det leda till stora problem för landets ekonomi. Det är givetvis något man vill undvika och det har redan funnits exempel på vad såna här problem kan leda till om man inte är försiktig.

Det var i grunden ett liknande problem med bolån som ledde till USA:s stora ekonomiska kris 2007. Det som hände då var att bostadsbubblan sprack och bostadspriserna gick i botten och då var plötsligt många bostäder värda klart mindre än vad lånen uppgick till. Många storbanker fick problem och det ledde, tillsammans med det faktum att folk hade dålig ekonomi och spenderade klart mindre pengar, att hela landets ekonomi blev dålig.

Så påverkar skuldkvottaket ditt bostadsköp i praktiken

Amorteringskravet var tänkt som en begränsning som skulle göra att du tvingas köpa en lite billigare bostad, för när du köper bostad så är det egentligen bara månadskostnaden som är viktig. Hur mycket kommer ditt bolån att kosta dig varje månad i ränta plus amortering?

Tidigare kunde man låta bli att amortera alls på lånet och därmed slippa undan att betala ut ett par tusenlappar per månad. Amorteringen är givetvis ingen kostnad utan faktiskt en investering, men det är pengar som ska ut varje månad och som man då måste ha utrymme för i sin månadsbudget. När amorteringskravet kom så tvingades man amortera på sitt lån och det gjorde att man inte kunde undvika dessa tusenlappar. Resultatet blev att man i praktiken måste välja en lite billigare bostad.

Skuldkvotstaket kommer att ha en liknande effekt men istället för att attackera din månadskostnad så sätter man istället rakt av ett tak på hur stort lån du får ta. Taket som bankerna nu har satt är 500 % av din årliga nettoinkomst. Ifall du tjänar t ex 25 000 kr före skatt så är det på ett år 300 000 kr. Tar man det gånger fem så blir det 1,5 miljoner. Det är då gränsen för hur mycket du får låna.

Vanligen har man bottenlån som den stora billiga delen, sen eventuellt topplån i form av ett vanligt privatlån som är dyrare och sist en kontantinsats – alltså pengar som man tar direkt ur egen ficka för att betala för bostaden. Max bottenlån är 85 % av bostadens pris. När du letar bostad kan du alltså med skuldkvotstak låna som mest 1,5 miljoner ifall du har en lön på 25 000 kr i månaden och då får du lägga till resterande pengar som kontantinsats ifall du vill köpa en bostad som kostar mer än så.

Något som är värt att ha i åtanke är dock att skuldkvotstaket gäller per person och ifall man är två på ett bolån så kan man lägga ihop taken för varje person. Om ni båda tjänar 25 000 kr i månaden så kan ni således dubbla vad ni kan få låna till bostaden och då hamnar taket på 3 miljoner istället. Det gör att möjligheterna ökar en del och att man har råd till lite dyrare bostad.

Viss problematik med skuldkvotstaket

Det finns viss problematik med skuldkvotstaket och det är väl huvudsakligen att vissa grupper påverkas klart mer än andra. De som påverkas mest är förmodligen de unga, som ännu inte har tagit sig in på bostadsmarknaden och som vill köpa sin första bostad. De unga har vanligen inte något större kapital att bidra med vid bostadsköp så de måste förlita sig på lån.

Dessutom har man ofta kanske inte den högsta lönen i början av sin karriär, även om man med tiden borde ha en vettig löneutveckling och få bättre lön. Det innebär att man som ung kanske får ett tak på sitt lån som är lite för lågt i förhållande till vad man egentligen kommer att klara av med tiden.

Vidare drabbas framför allt dem som vill köpa en bostad i en större stad där bostadspriserna är högre. I våra största städer och i stora städer med bostadsbrist är prisnivån riktigt hög och då är det klart fler som får problem att köpa en bostad som faller inom ramarna för skuldkvotstaket. Samtidigt är det givetvis många unga som vill skaffa bostad i t ex Stockholm eller Göteborg och i dessa städer finns också många jobb, vilket gör att de unga söker sig dit eller behövs där.

Skuldkvotstaket kan med andra ord leda till att vissa grupper inte kan ta de lån som de behöver och hindras på ett sätt som egentligen inte är gynnsamt. Det man kan tänka sig är att det kanske kunde krävas någon specialregel för vissa fall eller att man kombinerade taket med en annan bedömning som kunde väga tyngre och tillåta vissa att låna mer om de i övrigt uppfyller en del kriterier.

Skuldkvotstaket och framtiden

Just nu har som sagt några banker infört ett skuldkvotstak men långt ifrån alla. Det är bara två av storbankerna och mig veterligen ingen av de andra bankerna som erbjuder bolån så som IKANO Bank, SBAB eller ICA Banken. Så frågan är först och främst ifall de andra bankerna kommer att följa efter och införa egna tak, eller om de skippar detta.

Nästa fråga är då om och när ett allmänt skuldkvotstak kommer som gäller för alla. Det är något som t ex Riksbanken och Finansinspektionen har diskuterat och det kan säkert bli aktuellt. Speciellt ifall bankerna inte riktigt nappar på att införa det självmant. Frågan blir då vilka regler som kommer – vad gränsen kommer att bli och ifall man räknar på disponibel inkomst eller nettoinkomst osv. Allt detta blir givetvis intressant för oss som är sugna på att köpa en bostad det närmaste året eller så.

Sista frågan är vad ett skuldkvotstak kan göra för bostadsmarknaden. Den har varit väldigt het länge nu och bostadspriserna har varit riktigt höga. Det skulle alltså kanske inte vara helt fel om den kunde svalkas aningen, men risken är att ett skuldkvotstak faktiskt svalkar bostadsmarknaden mer än vad som är önskvärt. Det kan bli lite av en kalldusch för folk som har köpt dyra bostäder om priserna plötsligt börjar gå ner rejält.

Ett skuldkvotstak är faktiskt en ganska stor åtgärd som påverkar många människor och det vore lustigt ifall det inte hade en hyfsat stor effekt på bostadspriser. Med både amorteringskrav och skuldkvotstak som begränsar köparna så blir det givetvis så att de inte kan betala lika mycket för sina bostäder som tidigare och då kommer förmodligen priserna tids nog att påverkas.

Ska studenter behöva ha en massa pengar för att få bostad?

Att det är svårt att hitta en bostad i många städer är det säkert många som vet och kanske även många som har fått erfara själva när de har försökt hitta någonstans att bo. I studentstäder är det förmodligen i de flesta fall ännu värre. Ska det enda rimliga alternativet vara att köpa en dyr bostadsrätt för att kunna börja plugga där man vill?

Som ny student på högskola eller universitet har man ett antal möjligheter när man letar bostad. För det första kan man försöka hitta en studentbostad av något slag. Antingen en lägenhet på campus eller ett rum i korridor eller liknande. Andra alternativet är att leta reda på en annan hyresrätt som ligger inom rimligt avstånd från skolan. För hyresrätter har man då sedan antingen hyresvärdar som är med i bostadskön eller privata hyresvärdar som inte är det. Sista alternativet är att köpa en bostadsrätt.

Allt detta har blivit aktuellt då min bror ska börja studera till hösten och har kommit in på läkarutbildningen. Det är kul att han har lyckats med detta – men svårigheter med att hitta bostad är grus i maskineriet som gör att något som bara borde vara kul och spännande även blir till något krångligt och en komplicerad ekonomisk balansgång.

Det mest logiska alternativet mer eller mindre omöjligt

Vid en första anblick skulle man ju givetvis säga att det troligen vore bäst om man som ny student kunde få en studentbostad, en etta på campus (eller någon annanstans hyfsat nära skolan) där bara studenter kan bo och med en rimligt låg hyra. Gärna hyresfritt på sommaren eftersom man då inte får något från CSN. Hyresfria månader på sommaren har väl också de flesta studentbostäder?

Att få en sådan lägenhet är dock näst intill omöjligt då det finns bostadsköer och liknande även för dem. Det är så stor bostadsbrist för studenter och alla vill ha en sådan lägenhet. Antalet studenter i en specifik stad överskrider vanligen antalet studentbostäder med ganska mycket, så det är många som inte kan få en lägenhet av det slaget.

Det är lång kö för att få en lägenhet och många tvingas bo på andra ställen i väntan på att få en vettig studentlägenhet. När man ännu inte har börjat studera så kan man ju inte köa för en sån här lägenhet. Man måste börja med att veta vad / var man vill plugga, söka den utbildningen, lyckas komma in och först efter det börja leta lägenhet. Då är det dock väldigt många gamla studenter som redan köar och det kan ta flera år att få en lägenhet.

Även lägenheter där tanken är att de ska vara reserverade för nya studenter blir nästan lika svåra att få tag på tyvärr. En del, t ex korridorrum kan vara reserverade för nya studenter men det är fortfarande många gånger så att dessa lägenheter och rum ingår i studenternas bostadskö och att man då måste ställa sig i denna kö långt i förväg för att ha en chans att få bo där. Även om man inte har blivit antaget s kan man intressant nog fortfarande stå i denna bostadskö, så alla de som har köat länge av något skäl har förtur även om det bara gäller för nya studenter i övrigt. Att bo i korridor är dessutom kanske inte för alla. Det kan vara något man får göra för att man måste men många föredrar säkerligen en riktig lägenhet även om den är liten.

Hyresrätt i bostadskön ofta lite av ett skämt

Vanliga hyresrätter är i de flesta fall med i bostadsköer och i större städer är det som de flesta nog vet en väldigt lång väntetid. Universitetsstäder är också ofta större städer där det är svårt att få bostad rent allmänt. I många fall måste man köa i många år innan man har en chans att få en lägenhet via bostadskön. Även om man väljer bort de allra mest populära storstäderna som Stockholm så kan kön ändå vara fem år eller mer i populära städer.

Som student har man ganska många begränsningar och en av de största är att man inte vet säkert vart man kommer att hamna förrän man har kommit in på sin utbildning. Visst kan en och annan planera från tidig ålder och föräldrarna kan kanske stå med i någon eller några bostadsköer i förebyggande syfte för att hjälpa sina barn, fast det är ju inte alltid någon rimlig lösning.

I de flesta fall har man inte en sådan långsiktig plan och vet inte riktigt vad den blivande studenten vill göra. Om han / hon hamnar i en annan stad och måste flytta och ha någonstans att bo så har man inte kunnat planera detta i många år. Ifall man inte av något skäl lyckats stå i bostadskö i den stad man vill studera i många år i förväg så är det bara att glömma detta alternativ. Det är alldeles för lång väntetid helt enkelt.

Några få kan hitta en privat hyresvärd

Om man väljer bort hyresrätter som är med i bostadskön så har man fortfarande en chans att hitta en lägenhet hos en privat hyresvärd som inte är med i bostadskön. Det finns en del privata och det går att hitta men det är fortfarande en ganska liten chans. Det finns inte så många lägenheter totalt hos privata hyresvärdar jämfört med alla dem som är med i bostadskön så utbudet är redan från början litet.

Lägg till detta att det är en ganska liten del lägenheter som är fria vid en given tidpunkt och när det sedan blir antagning till högskola / universitet och mot slutet av sommaren och början av hösten blir det givetvis mycket svårare då många studenter som inte hittar någon bostad på annat vis vet om att man måste försöka ringa runt till de privata hyresvärdarna och kolla.

Det kan gå att få en sådan lägenhet, det vet jag personligen då jag lyckades hitta en när jag skulle börja plugga på högskolan för X antal år sedan. Jag fick då hjälp av mina föräldrar att ringa runt och en av oss lyckades lokalisera en lägenhet som funkade för mig. Det var mycket tur involverat där och det var även i en stad med lite mindre tryck på lägenheter. Det var inte alls lika svårt som i Stockholm, Göteborg, Lund eller Linköping t ex.

På det stora hela är det väldigt svårt att vara en av de lyckliga som hittar en rimlig lägenhet hos en privat hyresvärd när man är student. Det måste ju egentligen vara en etta eller billig tvåa och den måste ligga inom rimligt avstånd till skolan osv. De flesta har inte lyxen att få en sådan lägenhet då utbudet helt enkelt är för litet för att alla som är utan annan bostad ska hitta en denna väg.

Det som är kvar är att köpa en bostadsrätt

När man inte kan hitta en studentlägenhet och inte en vanlig hyresrätt så börjar de bra alternativen att sina. Att köpa en lägenhet är snart det enda alternativet som egentligen finns kvar. Det är dock i grund och botten ett ganska dåligt alternativ av flera olika skäl.

Först och främst handlar det givetvis om pengar. En lägenhet i en lite större stad, även om det är en liten etta, kostar ganska mycket pengar. Det kan i lite större städer kosta från ca 700 000 kr och upp till 1,5 miljoner i utgångspris och då tänker jag givetvis inte på en stad som Stockholm där det skulle krävas klart mer än så för en lägenhet. Lägg på detta till eventuell budgivning som kan höja priset med upp mot 500 000 kr extra.

Att som student tvingas köpa en lägenhet för runt 1,5 miljoner låter ju inte direkt rimligt. När man är 19-20 år gammal har man vanligen inte någon större förmögenhet samlad, så om man räknar bort de unga som av något skäl har lyckats tjäna en massa pengar och dem som har väldigt rika föräldrar, kan man nog ganska lugnt säga att de flesta inte har bästa utgångsläget.

Visserligen ska man ju inte ha 1,5 miljoner kontant då det mesta är ett bostadslån, men man måste ha en del i kontantinsats och man måste även ha tillräcklig ekonomi för att kunna betala månadskostnaden för lägenheten med både ränta, amortering och sedan dessutom avgiften för bostadsrätten.

Hur mycket måste en student betala för sin borätt?

Med dagens låga ränta kommer man undan lite lindrigare givetvis men även nu blir det en slant varje månad. Speciellt då man nu för tiden måste räkna med amorteringskravet. Det går inte längre att hoppa över amorteringen för att få ner sin månadskostnad. Exakt hur mycket man måste betala varje månad beror givetvis på hur mycket man har i kontantinsats och om man kan skippa topplån osv. Som student är det dock givetvis lite svårt att slänga fram allt för mycket pengar kontant.

Ifall du skulle köpa en lägenhet för 1,5 miljoner så är bottenlånet som bäst 1 275 000 kr och resterande belopp är då 225 000 kr. Ifall du inte har 225 000 kr sparat så behöver du troligen ett topplån och det är vanligen max 10 %. Du har då kvar 75 000 kr i kontantinsats. Även det är mycket pengar men det är ändå mer rimligt att man kan hitta de pengarna, t ex genom att låna av föräldrarna.

Min egen budgetkalkyl säger att du för en bostadsrätt på 1,5 miljoner (med 10 % topplån) får ränta och amortering varje månad på i snitt 5 190 kr. På detta har du avgiften för lägenheten – vilken skulle kunna ligga runt 3 500 kr i snitt. Den totala månadskostnaden ligger då på 8 690 kr. Detta är med dagens låga ränta på någonstans runt 1,5 % (vilket du kan få om du förhandlar hyfsat duktigt) och den kommer börja röra sig uppåt inom några år. Du ska dessutom hitta 75 000 kr till kontantinsatsen!

En orimlig kostnad för en student utan hjälp från familjen

Om man nu bortser från föräldrarna och deras hjälp – vilken 19-21 år gammal nybliven / kommande student har möjlighet att betala dessa summor varje månad? CSN med bidrag och fullt lån ligger någonstans runt 10 000 kr och man får då inga pengar på sommaren. Dock ska man fortfarande betala för sin bostadsrätt på sommaren.

Utöver bostadens kostnad måste man även betala för vissa andra saker så som el, mobil, tv-licens, hemförsäkring och mat. Saker som Internet och tv ingår i vissa bostadsrätters avgift men inte alltid. Dessutom måste man ha råd med kurslitteratur och lite sådant och sen vore det ju bra om det inte vara helt tomt på kontot, så att man kunde leva och ha lite skoj under sin studenttid.

Det troliga är väl dock att föräldrarna hjälper barnet med bostaden på något vis? Det är vad jag tänker åtminstone. Sen är det säkert väldigt olika på vilket sätt de hjälper och hur mycket. Med lite tur har studenten lite sparade pengar i t ex fonder eller något annat som kan hjälpa till med kontantinsatsen på 75 000 kr. Men det gör ju inte så mycket för månadskostnaderna i övrigt tyvärr.

Kanske kan föräldrarna gå in och hjälpa med topplånet och då slipper man betala ca 1 950 kr vare månad för detta lån. Det gör en del givetvis men det är fortfarande boendekostnader på närmare 7 000 kr i månaden plus övriga räkningar. Fortfarande klart mer än vad en vanlig student har råd med. Då ska man även tänka på att räntan helt klart kommer att gå upp förr eller senare. Denna låga nivå är troligen botten och det kommer öka. Lägger man på ett par procent blir det kanske ytterligare 1 500 kr i månaden att betala.

Ska föräldrarna tvingas satsa massor av pengar för att barnet ska kunna plugga?

För att det ska vara rimligt att köpa en bostadsrätt som student måste föräldrarna troligen vara med i ganska stor utsträckning. Jag tänker för det första att banken troligen inte ens skulle ge ett bolån till en student utan att det fanns en medsökande eller någon som kunde erbjuda något mer än studentens CSN. Föräldrarna måste helt enkelt hjälpa till på något sätt. Exempelvis hjälpa till så att lånet blir billigare. Ett exempel är om föräldrarna kan belåna sin befintliga bostad och använda de pengarna till att betala en stor del av lånet kontant. På så viss kan man få ett mindre lån, vilket innebär en lägre räntekostnad, plus att man kanske kan komma undan amorteringskravet helt eller delvis.

Om man kan hamna på en belåningsgrad på 50 % eller lägre så behöver man inte lägre amortera på lånet och då slipper man den delen av månadskostnaden. I detta fall skulle räntan för lånet vara endast 650 kr i månaden (efter skatteavdraget) och om man sedan slipper amorteringen på 1 250 kr i månaden så är det bara runt 4 000 kr i boendekostnad. Detta kan en student klara av.

Det skulle dock betyda att föräldrarna måste lägga in ca 750 000 kr i barnets bostadsrätt. Kanske lite mindre om barnet själv har lite sparade pengar. Oavsett är det mycket pengar. Långt ifrån alla har möjlighet att belåna sin befintliga bostad på detta vis och långt ifrån alla har jättemycket pengar sparade som de kan använda till något sånt här. Även om man givetvis vill göra vad man kan för att hjälpa sina barn så är det många som inte har de ekonomiska möjligheterna att göra så mycket.

Har man sedan även flera barn och alla behöver samma hjälp så blir det ju ännu svårare att hjälpa. Självklart vill man att alla barnen ska kunna studera vidare och ha samma möjligheter. Hur ska man fördela hjälpen och ta beslut om vad man gör med sina pengar? Har man inte möjlighet att hjälpa sina barn så mycket som man skulle vilja så har man ju även den tyngden på sina axlar och det känns på många vis orimligt.

Ett samhälle och ett system där det krävs den här typen av hjälp från föräldrar blir i grund och botten inte bra. Sverige är ett land där i princip alla kan studera på högskola / universitet, vidareutbilda sig och leva upp till sin fulla potential. På det viset är det bra och positivt. Men ifall det plötsligt krävs en väldig tur eller en massa pengar för att kunna få en bostad i den stad där man blivit antagen blir det systemet ändå delvis meningslöst. Ska man bara kunna plugga ifall man har föräldrar som är rika / har en god ekonomisk situation? Ska man missa möjligheten till en utbildning bara för att det inte finns någonstans att bo?

Eget hus, bostadsrätt eller en blandning – vad ska man välja?

Jag funderar en hel del på det här med att köpa bostad då jag och min sambo troligen kommer flytta under hösten när hon har fått ett jobb. Det är lite av en djungel att leta bostad och alla saker man ska tänka på. Hur mycket har man råd att lägga på sin nya bostad? Vilken typ av bostad är bästa alternativet? Tänkte gå igenom några alternativ här i bloggen för att få en bättre överblick.

Eftersom vi förmodligen ska flytta till en ny stad och att vi inte direkt har stått i bostadskö någonstans så räknar vi egentligen bort hyresrätter till stor del. Det är svårt nog att få en bra hyresrätt när man har stått i bostadskö och utan lär det nog vara riktigt svårt. Det troligaste är att vi köper någonting.

När man ska köpa finns det i princip tre olika alternativ. Man kan köpa ett hus / villa, man kan köpa en lägenhet i form av en bostadsrätt och slutligen kan man köpa ett hus så som ett radhus eller lite mindre hus som också är upplagt som en bostadsrätt. Alla alternativ kan ha sina fördelar och även nackdelar.

En bostadsrätt innebär först och främst att man, förutom priset på själva bostaden och det lån man kommer att få, även får betala en avgift varje månad. Din totala kostnad för boende är alltså amortering (vilket är ett krav från 1 juni), ränta och avgift. För ett hus är det bara amortering och ränta, fast med en liten del driftkostnad också.

Om man tänker sig att man har en viss bestämd budget för hur mycket man har råd att lägga på boende varje månad så måste man givetvis köpa en billigare bostad om det är en bostadsrätt, för det ska även få plats en avgift på någonstans mellan 4000 och 8000 kr i den totala månadskostnaden (om du bor centralt i en storstad så kan dessa avgifter vara klart högre, men jag tar nu exempel från Helsingborg där jag tittat lite efter bostad). Du kan alltså köpa ett hus, vilket ju inte har någon sådan avgift, för ett högre pris än en bostadsrätt men glöm då inte bort att din driftkostnad förmodligen är en bit högre för hus.

Köpa egen villa / hus

Att köpa en villa har ju en del fina fördelar. Du slipper som sagt betala någon avgift till en bostadsrättsförening. Du äger allting helt själv och den kostnad du har är ditt bolån med amortering och ränta. Amorteringen är ju givetvis att se som en investering fast det är ändå pengar som måste betalas ut varje månad.

Andra fördelar är att ett hus vanligtvis är lite större, det har förhoppningsvis en egen trädgård, eget garage och sådana saker. Ett hus ligger lite mer för sig självt så att man får lite mer utrymme och privatliv. Du har lite mer frihet att göra saker när det gäller renoveringar och annat.

En nackdel med hus / villa är att det är svårt att få tag i en sådan som ligger lika centralt som en lägenhet om man inte vill betala väldigt mycket mer för det. I övrigt så får man även tänka på att man själv får stå för alla kostnader för alla arbeten som måste utföras och att driftkostnaderna blir högre och att inga saker ingår i priset så som det kan göra i en bostadsrätt.

Hur är det då med priset?

Jag tittade på Helsingborg nu som exempel när jag tittade efter bostäder som kunde representera de olika alternativen. Att hitta en villa var mycket svårare än att hitta lägenheter, som väntat. Det hus jag valde som exempel låg lite mer utanför men var ändå ganska dyrt. Det kostade 2 595 000 kr. Det är ett parhus / kedjehus på 119 kvadratmeter med fyra rum.

15 procent kontantinsats hade varit nästan 390 000 kr men jag räknar nu med att man inte har riktigt så mycket att lägga kontant, så jag drog ner den till 5 procent och sen 10 procent privatlån på detta.

Pris: 2 595 000 kr
Kontantinsats: 129 750 kr
Bottenlån 85 % belåningsgrad: 2 205 750 kr
Ränta 3 mån: 1,69 % (3 078 kr / månad)
Amortering: 3 676 kr / månad

Privatlån: 259 500 kr
Ränta: 4,4 % (908 kr / månad)
Amortering: 2 163 kr / månad

Driftkostnad: 30 000 kr / år (2 500 kr / månad)

Total månadskostnad: 12 325 kr
Efter ränteavdrag: 11 130 kr

Det kostar alltså på ett ungefär 11 130 kr varje månad att köpa och bo i det här huset. För detta belopp får man ett lite mindre hus men som ändå är större än de flesta lägenheter med fyra rum. Det finns även en trädgård av ganska vettig storlek. Dock inget garage och altanen är inte inglasad eller fixad. Huset i sig är ganska fräscht även om ett av de två badrummen hade behövt fixas. Läget är inte lika centralt som lägenheterna som kan vara alternativ till huset.

Köpa bostadsrätt – lägenhet

Att köpa en lägenhet har ju sina egna fördelar. För den som inte vill ha en trädgård så är det ju bra att slippa sköta om en sådan. Man kan ofta bo klart mer centralt och man kan kanske bo en bit upp, vilket kan ge bra utsikt osv.

Att bo i en bostadsrätt gör att vissa saker betalas av föreningen även om man själv måste stå för kyl och frys och sådant om det går sönder eller behöver bytas eller om man vill göra renoveringar. Sådant som föreningen ska ansvara för är ganska begränsat men det är t ex avlopp, fönster (inte glaset) och värmeelement vid vattenburen värme.

Man kan faktiskt göra ganska mycket som man vill när man har en bostadsrätt. Man kan måla om och fixa inredning och ändra det mesta, så länge man aktar bärande väggar och lite sådant. Kanske finns det några regler som föreningen har satt upp och som man måste rätta sig efter men friheten är ganska stor. Dock ska man ju också betala för nästan allt själv, om man vill lägga till något, förbättra eller ifall saker börjar gå sönder.

Hur är det då med priset?

Jag hittade en lägenhet i Helsingborg som ligger hyfsat centralt, men inte mitt i smeten. En 89 kvadratmeters lägenhet som hade fyra rum och kostade 1 050 000 kr och med en avgift på 5 526 kr i månaden. I avgiften ingår värme, vatten och kabel-tv. Driftkostnaden blir huvudsakligen det man betalar för elen. Avgiften för denna bostadsrätt var rimlig.

Även här drog jag ner kontantinsatsen lite, men bara så att den landade på ungefär samma som för huset (ca 122 000 kr). Detta gjorde att privatlånet blev kart mindre (endast 3,3 % av lånet istället för 10 %), eftersom bostaden var billigare. Privatlån / topplån är den dyra delen av lånet och den vill du gärna ha så liten som möjligt för att spara pengar.

Pris: 1 050 000 kr
Kontantinsats: 122 500 kr
Bottenlån 85 % belåningsgrad: 892 500 kr
Ränta 3 mån: 1,69 % (1 245 kr / månad)
Amortering: 1 488 kr / månad

Privatlån: 35 000 kr
Ränta: 4,4 % (122 kr / månad)
Amortering: 292 kr / månad

Driftkostnad: Ingen utskriven och ej inräknad (men kan vara kanske max 10 000 kr / år)
Avgift: 5 526 kr

Total månadskostnad: 8 673 kr
Efter ränteavdrag: 8 264 kr

Runt 8 250 kr i månaden kostar det alltså varje månad att bo i denna bostad och sen får man lägga till en slant för el (ca 600 kr i månaden?) jämfört med huset ovan eftersom den var inräknad där. Alltså ganska mycket billigare att bo i en lägenhet än att bo i ett hus trots att lägenheten inte är så jättemycket mindre och har lika många rum. Dock ska man ju komma ihåg att det är svårt att hitta riktigt stora lägenheten och ifall du behöver mycket utrymme så kan det vara svårt att matcha ett hus.

Det som skiljer är att huset har trädgård och två badrum t ex medan lägenheten bara hade ett badrum och en balkong, men en ganska stor sådan åtminstone. Lägenheten låg inte heller mitt i centrum utan lite utanför, så den var billigare än vad en del andra lägenheter av liknande storlek skulle kunna vara.

Köpa bostadsrätt i form av radhus / parhus eller liknande

En del hus är bostadsrätter. Det kan gälla många radhus / parhus och nybyggda lite mindre hus. Den kombinationen gör att man får ett eget hus och lite större och kanske en trädgård men man får samtidigt vara med i en bostadsrättsförening med de fördelar som finns där. Dock även med de nackdelar som finns och då framför allt avgiften.

Personligen tänker jag att denna variant är lite sämre eftersom man får betala mer för bostaden till att börja med eftersom att det är ett hus, fast sen får man ändå betala en avgift ovanpå det så som man normalt gör med lägenheter. Totalt sett blir det ganska dyrt. Speciellt med tanke på att avgiften för sådana hus brukar vara högre än för lägenheter.

Hur är det då med priset?

Jag hittade ett alternativ som känns ok att jämföra med som är ett litet radhus på fyra rum och 105,5 kvadrat. Det kostade som tur var inte mer än 1 195 000 kr men avgiften var hela 7 443 kr och driftkostnad kan tänkas vara runt 10 – 15 000 kr.

Pris: 1 195 000 kr
Kontantinsats: 119 750 kr
Bottenlån 85 % belåningsgrad: 1 015 750 kr
Ränta 3 mån: 1,69 % (1 417 kr / månad)
Amortering: 1 693 kr / månad

Privatlån: 59 500 kr
Ränta: 4,4 % (208 kr / månad)
Amortering: 496 kr / månad

Driftkostnad: Ingen utskriven och ej inräknad (men kan vara kanske max 15 000 kr / år)
Avgift: 7 443 kr

Total månadskostnad: 11 257 kr
Efter ränteavdrag: 10 770 kr

I det här fallet var huset inte speciellt dyrt, men det finns givetvis dyrare. Det beror mycket på läge och hur fint det är, ifall det är renoverat osv. Det här huset hade två badrum som nog gärna skulle få göras om och det är ju inte det billigaste. Man måste även räkna till lite driftkostnad för framför allt elen.

Det som är fint med ett hus även om det är i bostadsrättsform är att man får en del av de saker som är kul med hus även fast det är en bostadsrätt. Man får en liten trädgård (inte så stor men ändå), man får två våningar istället för bara en våning, två badrum och en egen tvättstuga osv. Denna bostadsrätt var dock inte jättemycket större än lägenheten och hade inget eget garage heller. Altanen var inglasad men inte så fint fixad.

Skillnader i pris och vad som känns bäst

Skillnaden i kostnad per månad mellan det sista huset och lägenheten är några tusenlappar men det är inte speciellt mycket billigare än det huset som inte var en bostadsrätt. Där skiljer det knappt något om man räknat in driftkostnaden för det sista huset. Det vanliga huset kostade dock hela 2 595 000 kr jämfört med andra huset som bara gick på 1 195 000 kr.

Det innebär i grunden att man kan köpa ett vanligt hus för ca 2,6 miljoner och betala ungefär lika i månaden som ifall man köper ett bostadsrättshus för ca 1,2 miljoner och där har en avgift på runt 7 500 kr. Lägenheten var den som var billigast av de tre alternativen, vilket ju var ganska väntat, eftersom man ändå ofta får lite mindre när man köper en lägenhet.

Man får bara ett badrum många gånger (men inte alltid), inget garage, ingen trädgård, bara en våning i de flesta fall, sällan en egen tvättstuga eller grovkök och sådant. Lägenheter är bra för den som vill bo centralt men om man kan tänka sig att bo lite mer ”off” så är det nog många som skulle föredra ett hus.

Om man nu tänker sig att man funderar och väljer mellan ett vanligt hus och en lägenhet så kan jag säga att för att matcha månadskostnaden för den lägenhet jag valde ut (som hade en kostnad på ca 8 250 kr efter skatteavdrag) så skulle man få köpa ett hus för runt 1,9 miljoner max. Då skulle man hamna på ungefär samma månadskostnad. Det ska jämföras med att lägenheten kostade 1,05 miljoner.

Du kan alltså gå upp en ganska bra bit när du väljer ett helt eget hus framför en bostadsrätt just tack vare att du slipper den där jobbiga avgiften, vilken påverkar månadskostnaden en hel del. Du får lite högre driftkostnader istället men utslaget på ett år brukar dessa avgifter vara klart lägre totalt än avgiften som ska betalas till en bostadsrättsförening och dessutom räknas då elen in i dessa driftkostnader, vilket inte ingår för den som har en bostadsrätt.

Sammanfattning

Jag vet att det är väldigt svårt att göra en helt rättvisande jämförelse av det här slaget eftersom att så många saker påverkar priserna på varje enskild bostad som är ute till försäljning. Läget gör stor skillnad men även storlek, nyrenoverat eller ej och vad som är renoverat, säljarnas ambitioner att tjäna pengar osv.

Jag har dock valt tre alternativ som alla är ungefär lika stora och som alla ligger lite i utkanten av staden och alla såg även helt ok ut men hade vissa saker som kunde behöva fixas. Jämförelsen är givetvis ingen vetenskaplig sådan utan mer ett sätt att få en liten överblick över skillnader mellan de olika alternativen.

Det man kan se är väl att lägenhet är lite billigare för nästan samma storlek och antal rum men det man betalar extra för är de där sakerna som ett vanligt hus ofta har men som lägenheter inte har. Väljer man ett vanligt hus istället för en bostadsrätt kan man som sagt även gå upp en bit i pris och få samma totala kostnad varje månad, men det är också på samma gång klart svårare att hitta ett vettigt hus som ligger hyfsat centralt utan att priserna stiger en hel del.