Ska studenter behöva ha en massa pengar för att få bostad?

Att det är svårt att hitta en bostad i många städer är det säkert många som vet och kanske även många som har fått erfara själva när de har försökt hitta någonstans att bo. I studentstäder är det förmodligen i de flesta fall ännu värre. Ska det enda rimliga alternativet vara att köpa en dyr bostadsrätt för att kunna börja plugga där man vill?

Som ny student på högskola eller universitet har man ett antal möjligheter när man letar bostad. För det första kan man försöka hitta en studentbostad av något slag. Antingen en lägenhet på campus eller ett rum i korridor eller liknande. Andra alternativet är att leta reda på en annan hyresrätt som ligger inom rimligt avstånd från skolan. För hyresrätter har man då sedan antingen hyresvärdar som är med i bostadskön eller privata hyresvärdar som inte är det. Sista alternativet är att köpa en bostadsrätt.

Allt detta har blivit aktuellt då min bror ska börja studera till hösten och har kommit in på läkarutbildningen. Det är kul att han har lyckats med detta – men svårigheter med att hitta bostad är grus i maskineriet som gör att något som bara borde vara kul och spännande även blir till något krångligt och en komplicerad ekonomisk balansgång.

Det mest logiska alternativet mer eller mindre omöjligt

Vid en första anblick skulle man ju givetvis säga att det troligen vore bäst om man som ny student kunde få en studentbostad, en etta på campus (eller någon annanstans hyfsat nära skolan) där bara studenter kan bo och med en rimligt låg hyra. Gärna hyresfritt på sommaren eftersom man då inte får något från CSN. Hyresfria månader på sommaren har väl också de flesta studentbostäder?

Att få en sådan lägenhet är dock näst intill omöjligt då det finns bostadsköer och liknande även för dem. Det är så stor bostadsbrist för studenter och alla vill ha en sådan lägenhet. Antalet studenter i en specifik stad överskrider vanligen antalet studentbostäder med ganska mycket, så det är många som inte kan få en lägenhet av det slaget.

Det är lång kö för att få en lägenhet och många tvingas bo på andra ställen i väntan på att få en vettig studentlägenhet. När man ännu inte har börjat studera så kan man ju inte köa för en sån här lägenhet. Man måste börja med att veta vad / var man vill plugga, söka den utbildningen, lyckas komma in och först efter det börja leta lägenhet. Då är det dock väldigt många gamla studenter som redan köar och det kan ta flera år att få en lägenhet.

Även lägenheter där tanken är att de ska vara reserverade för nya studenter blir nästan lika svåra att få tag på tyvärr. En del, t ex korridorrum kan vara reserverade för nya studenter men det är fortfarande många gånger så att dessa lägenheter och rum ingår i studenternas bostadskö och att man då måste ställa sig i denna kö långt i förväg för att ha en chans att få bo där. Även om man inte har blivit antaget s kan man intressant nog fortfarande stå i denna bostadskö, så alla de som har köat länge av något skäl har förtur även om det bara gäller för nya studenter i övrigt. Att bo i korridor är dessutom kanske inte för alla. Det kan vara något man får göra för att man måste men många föredrar säkerligen en riktig lägenhet även om den är liten.

Hyresrätt i bostadskön ofta lite av ett skämt

Vanliga hyresrätter är i de flesta fall med i bostadsköer och i större städer är det som de flesta nog vet en väldigt lång väntetid. Universitetsstäder är också ofta större städer där det är svårt att få bostad rent allmänt. I många fall måste man köa i många år innan man har en chans att få en lägenhet via bostadskön. Även om man väljer bort de allra mest populära storstäderna som Stockholm så kan kön ändå vara fem år eller mer i populära städer.

Som student har man ganska många begränsningar och en av de största är att man inte vet säkert vart man kommer att hamna förrän man har kommit in på sin utbildning. Visst kan en och annan planera från tidig ålder och föräldrarna kan kanske stå med i någon eller några bostadsköer i förebyggande syfte för att hjälpa sina barn, fast det är ju inte alltid någon rimlig lösning.

I de flesta fall har man inte en sådan långsiktig plan och vet inte riktigt vad den blivande studenten vill göra. Om han / hon hamnar i en annan stad och måste flytta och ha någonstans att bo så har man inte kunnat planera detta i många år. Ifall man inte av något skäl lyckats stå i bostadskö i den stad man vill studera i många år i förväg så är det bara att glömma detta alternativ. Det är alldeles för lång väntetid helt enkelt.

Några få kan hitta en privat hyresvärd

Om man väljer bort hyresrätter som är med i bostadskön så har man fortfarande en chans att hitta en lägenhet hos en privat hyresvärd som inte är med i bostadskön. Det finns en del privata och det går att hitta men det är fortfarande en ganska liten chans. Det finns inte så många lägenheter totalt hos privata hyresvärdar jämfört med alla dem som är med i bostadskön så utbudet är redan från början litet.

Lägg till detta att det är en ganska liten del lägenheter som är fria vid en given tidpunkt och när det sedan blir antagning till högskola / universitet och mot slutet av sommaren och början av hösten blir det givetvis mycket svårare då många studenter som inte hittar någon bostad på annat vis vet om att man måste försöka ringa runt till de privata hyresvärdarna och kolla.

Det kan gå att få en sådan lägenhet, det vet jag personligen då jag lyckades hitta en när jag skulle börja plugga på högskolan för X antal år sedan. Jag fick då hjälp av mina föräldrar att ringa runt och en av oss lyckades lokalisera en lägenhet som funkade för mig. Det var mycket tur involverat där och det var även i en stad med lite mindre tryck på lägenheter. Det var inte alls lika svårt som i Stockholm, Göteborg, Lund eller Linköping t ex.

På det stora hela är det väldigt svårt att vara en av de lyckliga som hittar en rimlig lägenhet hos en privat hyresvärd när man är student. Det måste ju egentligen vara en etta eller billig tvåa och den måste ligga inom rimligt avstånd till skolan osv. De flesta har inte lyxen att få en sådan lägenhet då utbudet helt enkelt är för litet för att alla som är utan annan bostad ska hitta en denna väg.

Det som är kvar är att köpa en bostadsrätt

När man inte kan hitta en studentlägenhet och inte en vanlig hyresrätt så börjar de bra alternativen att sina. Att köpa en lägenhet är snart det enda alternativet som egentligen finns kvar. Det är dock i grund och botten ett ganska dåligt alternativ av flera olika skäl.

Först och främst handlar det givetvis om pengar. En lägenhet i en lite större stad, även om det är en liten etta, kostar ganska mycket pengar. Det kan i lite större städer kosta från ca 700 000 kr och upp till 1,5 miljoner i utgångspris och då tänker jag givetvis inte på en stad som Stockholm där det skulle krävas klart mer än så för en lägenhet. Lägg på detta till eventuell budgivning som kan höja priset med upp mot 500 000 kr extra.

Att som student tvingas köpa en lägenhet för runt 1,5 miljoner låter ju inte direkt rimligt. När man är 19-20 år gammal har man vanligen inte någon större förmögenhet samlad, så om man räknar bort de unga som av något skäl har lyckats tjäna en massa pengar och dem som har väldigt rika föräldrar, kan man nog ganska lugnt säga att de flesta inte har bästa utgångsläget.

Visserligen ska man ju inte ha 1,5 miljoner kontant då det mesta är ett bostadslån, men man måste ha en del i kontantinsats och man måste även ha tillräcklig ekonomi för att kunna betala månadskostnaden för lägenheten med både ränta, amortering och sedan dessutom avgiften för bostadsrätten.

Hur mycket måste en student betala för sin borätt?

Med dagens låga ränta kommer man undan lite lindrigare givetvis men även nu blir det en slant varje månad. Speciellt då man nu för tiden måste räkna med amorteringskravet. Det går inte längre att hoppa över amorteringen för att få ner sin månadskostnad. Exakt hur mycket man måste betala varje månad beror givetvis på hur mycket man har i kontantinsats och om man kan skippa topplån osv. Som student är det dock givetvis lite svårt att slänga fram allt för mycket pengar kontant.

Ifall du skulle köpa en lägenhet för 1,5 miljoner så är bottenlånet som bäst 1 275 000 kr och resterande belopp är då 225 000 kr. Ifall du inte har 225 000 kr sparat så behöver du troligen ett topplån och det är vanligen max 10 %. Du har då kvar 75 000 kr i kontantinsats. Även det är mycket pengar men det är ändå mer rimligt att man kan hitta de pengarna, t ex genom att låna av föräldrarna.

Min egen budgetkalkyl säger att du för en bostadsrätt på 1,5 miljoner (med 10 % topplån) får ränta och amortering varje månad på i snitt 5 190 kr. På detta har du avgiften för lägenheten – vilken skulle kunna ligga runt 3 500 kr i snitt. Den totala månadskostnaden ligger då på 8 690 kr. Detta är med dagens låga ränta på någonstans runt 1,5 % (vilket du kan få om du förhandlar hyfsat duktigt) och den kommer börja röra sig uppåt inom några år. Du ska dessutom hitta 75 000 kr till kontantinsatsen!

En orimlig kostnad för en student utan hjälp från familjen

Om man nu bortser från föräldrarna och deras hjälp – vilken 19-21 år gammal nybliven / kommande student har möjlighet att betala dessa summor varje månad? CSN med bidrag och fullt lån ligger någonstans runt 10 000 kr och man får då inga pengar på sommaren. Dock ska man fortfarande betala för sin bostadsrätt på sommaren.

Utöver bostadens kostnad måste man även betala för vissa andra saker så som el, mobil, tv-licens, hemförsäkring och mat. Saker som Internet och tv ingår i vissa bostadsrätters avgift men inte alltid. Dessutom måste man ha råd med kurslitteratur och lite sådant och sen vore det ju bra om det inte vara helt tomt på kontot, så att man kunde leva och ha lite skoj under sin studenttid.

Det troliga är väl dock att föräldrarna hjälper barnet med bostaden på något vis? Det är vad jag tänker åtminstone. Sen är det säkert väldigt olika på vilket sätt de hjälper och hur mycket. Med lite tur har studenten lite sparade pengar i t ex fonder eller något annat som kan hjälpa till med kontantinsatsen på 75 000 kr. Men det gör ju inte så mycket för månadskostnaderna i övrigt tyvärr.

Kanske kan föräldrarna gå in och hjälpa med topplånet och då slipper man betala ca 1 950 kr vare månad för detta lån. Det gör en del givetvis men det är fortfarande boendekostnader på närmare 7 000 kr i månaden plus övriga räkningar. Fortfarande klart mer än vad en vanlig student har råd med. Då ska man även tänka på att räntan helt klart kommer att gå upp förr eller senare. Denna låga nivå är troligen botten och det kommer öka. Lägger man på ett par procent blir det kanske ytterligare 1 500 kr i månaden att betala.

Ska föräldrarna tvingas satsa massor av pengar för att barnet ska kunna plugga?

För att det ska vara rimligt att köpa en bostadsrätt som student måste föräldrarna troligen vara med i ganska stor utsträckning. Jag tänker för det första att banken troligen inte ens skulle ge ett bolån till en student utan att det fanns en medsökande eller någon som kunde erbjuda något mer än studentens CSN. Föräldrarna måste helt enkelt hjälpa till på något sätt. Exempelvis hjälpa till så att lånet blir billigare. Ett exempel är om föräldrarna kan belåna sin befintliga bostad och använda de pengarna till att betala en stor del av lånet kontant. På så viss kan man få ett mindre lån, vilket innebär en lägre räntekostnad, plus att man kanske kan komma undan amorteringskravet helt eller delvis.

Om man kan hamna på en belåningsgrad på 50 % eller lägre så behöver man inte lägre amortera på lånet och då slipper man den delen av månadskostnaden. I detta fall skulle räntan för lånet vara endast 650 kr i månaden (efter skatteavdraget) och om man sedan slipper amorteringen på 1 250 kr i månaden så är det bara runt 4 000 kr i boendekostnad. Detta kan en student klara av.

Det skulle dock betyda att föräldrarna måste lägga in ca 750 000 kr i barnets bostadsrätt. Kanske lite mindre om barnet själv har lite sparade pengar. Oavsett är det mycket pengar. Långt ifrån alla har möjlighet att belåna sin befintliga bostad på detta vis och långt ifrån alla har jättemycket pengar sparade som de kan använda till något sånt här. Även om man givetvis vill göra vad man kan för att hjälpa sina barn så är det många som inte har de ekonomiska möjligheterna att göra så mycket.

Har man sedan även flera barn och alla behöver samma hjälp så blir det ju ännu svårare att hjälpa. Självklart vill man att alla barnen ska kunna studera vidare och ha samma möjligheter. Hur ska man fördela hjälpen och ta beslut om vad man gör med sina pengar? Har man inte möjlighet att hjälpa sina barn så mycket som man skulle vilja så har man ju även den tyngden på sina axlar och det känns på många vis orimligt.

Ett samhälle och ett system där det krävs den här typen av hjälp från föräldrar blir i grund och botten inte bra. Sverige är ett land där i princip alla kan studera på högskola / universitet, vidareutbilda sig och leva upp till sin fulla potential. På det viset är det bra och positivt. Men ifall det plötsligt krävs en väldig tur eller en massa pengar för att kunna få en bostad i den stad där man blivit antagen blir det systemet ändå delvis meningslöst. Ska man bara kunna plugga ifall man har föräldrar som är rika / har en god ekonomisk situation? Ska man missa möjligheten till en utbildning bara för att det inte finns någonstans att bo?

Eget hus, bostadsrätt eller en blandning – vad ska man välja?

Jag funderar en hel del på det här med att köpa bostad då jag och min sambo troligen kommer flytta under hösten när hon har fått ett jobb. Det är lite av en djungel att leta bostad och alla saker man ska tänka på. Hur mycket har man råd att lägga på sin nya bostad? Vilken typ av bostad är bästa alternativet? Tänkte gå igenom några alternativ här i bloggen för att få en bättre överblick.

Eftersom vi förmodligen ska flytta till en ny stad och att vi inte direkt har stått i bostadskö någonstans så räknar vi egentligen bort hyresrätter till stor del. Det är svårt nog att få en bra hyresrätt när man har stått i bostadskö och utan lär det nog vara riktigt svårt. Det troligaste är att vi köper någonting.

När man ska köpa finns det i princip tre olika alternativ. Man kan köpa ett hus / villa, man kan köpa en lägenhet i form av en bostadsrätt och slutligen kan man köpa ett hus så som ett radhus eller lite mindre hus som också är upplagt som en bostadsrätt. Alla alternativ kan ha sina fördelar och även nackdelar.

En bostadsrätt innebär först och främst att man, förutom priset på själva bostaden och det lån man kommer att få, även får betala en avgift varje månad. Din totala kostnad för boende är alltså amortering (vilket är ett krav från 1 juni), ränta och avgift. För ett hus är det bara amortering och ränta, fast med en liten del driftkostnad också.

Om man tänker sig att man har en viss bestämd budget för hur mycket man har råd att lägga på boende varje månad så måste man givetvis köpa en billigare bostad om det är en bostadsrätt, för det ska även få plats en avgift på någonstans mellan 4000 och 8000 kr i den totala månadskostnaden (om du bor centralt i en storstad så kan dessa avgifter vara klart högre, men jag tar nu exempel från Helsingborg där jag tittat lite efter bostad). Du kan alltså köpa ett hus, vilket ju inte har någon sådan avgift, för ett högre pris än en bostadsrätt men glöm då inte bort att din driftkostnad förmodligen är en bit högre för hus.

Köpa egen villa / hus

Att köpa en villa har ju en del fina fördelar. Du slipper som sagt betala någon avgift till en bostadsrättsförening. Du äger allting helt själv och den kostnad du har är ditt bolån med amortering och ränta. Amorteringen är ju givetvis att se som en investering fast det är ändå pengar som måste betalas ut varje månad.

Andra fördelar är att ett hus vanligtvis är lite större, det har förhoppningsvis en egen trädgård, eget garage och sådana saker. Ett hus ligger lite mer för sig självt så att man får lite mer utrymme och privatliv. Du har lite mer frihet att göra saker när det gäller renoveringar och annat.

En nackdel med hus / villa är att det är svårt att få tag i en sådan som ligger lika centralt som en lägenhet om man inte vill betala väldigt mycket mer för det. I övrigt så får man även tänka på att man själv får stå för alla kostnader för alla arbeten som måste utföras och att driftkostnaderna blir högre och att inga saker ingår i priset så som det kan göra i en bostadsrätt.

Hur är det då med priset?

Jag tittade på Helsingborg nu som exempel när jag tittade efter bostäder som kunde representera de olika alternativen. Att hitta en villa var mycket svårare än att hitta lägenheter, som väntat. Det hus jag valde som exempel låg lite mer utanför men var ändå ganska dyrt. Det kostade 2 595 000 kr. Det är ett parhus / kedjehus på 119 kvadratmeter med fyra rum.

15 procent kontantinsats hade varit nästan 390 000 kr men jag räknar nu med att man inte har riktigt så mycket att lägga kontant, så jag drog ner den till 5 procent och sen 10 procent privatlån på detta.

Pris: 2 595 000 kr
Kontantinsats: 129 750 kr
Bottenlån 85 % belåningsgrad: 2 205 750 kr
Ränta 3 mån: 1,69 % (3 078 kr / månad)
Amortering: 3 676 kr / månad

Privatlån: 259 500 kr
Ränta: 4,4 % (908 kr / månad)
Amortering: 2 163 kr / månad

Driftkostnad: 30 000 kr / år (2 500 kr / månad)

Total månadskostnad: 12 325 kr
Efter ränteavdrag: 11 130 kr

Det kostar alltså på ett ungefär 11 130 kr varje månad att köpa och bo i det här huset. För detta belopp får man ett lite mindre hus men som ändå är större än de flesta lägenheter med fyra rum. Det finns även en trädgård av ganska vettig storlek. Dock inget garage och altanen är inte inglasad eller fixad. Huset i sig är ganska fräscht även om ett av de två badrummen hade behövt fixas. Läget är inte lika centralt som lägenheterna som kan vara alternativ till huset.

Köpa bostadsrätt – lägenhet

Att köpa en lägenhet har ju sina egna fördelar. För den som inte vill ha en trädgård så är det ju bra att slippa sköta om en sådan. Man kan ofta bo klart mer centralt och man kan kanske bo en bit upp, vilket kan ge bra utsikt osv.

Att bo i en bostadsrätt gör att vissa saker betalas av föreningen även om man själv måste stå för kyl och frys och sådant om det går sönder eller behöver bytas eller om man vill göra renoveringar. Sådant som föreningen ska ansvara för är ganska begränsat men det är t ex avlopp, fönster (inte glaset) och värmeelement vid vattenburen värme.

Man kan faktiskt göra ganska mycket som man vill när man har en bostadsrätt. Man kan måla om och fixa inredning och ändra det mesta, så länge man aktar bärande väggar och lite sådant. Kanske finns det några regler som föreningen har satt upp och som man måste rätta sig efter men friheten är ganska stor. Dock ska man ju också betala för nästan allt själv, om man vill lägga till något, förbättra eller ifall saker börjar gå sönder.

Hur är det då med priset?

Jag hittade en lägenhet i Helsingborg som ligger hyfsat centralt, men inte mitt i smeten. En 89 kvadratmeters lägenhet som hade fyra rum och kostade 1 050 000 kr och med en avgift på 5 526 kr i månaden. I avgiften ingår värme, vatten och kabel-tv. Driftkostnaden blir huvudsakligen det man betalar för elen. Avgiften för denna bostadsrätt var rimlig.

Även här drog jag ner kontantinsatsen lite, men bara så att den landade på ungefär samma som för huset (ca 122 000 kr). Detta gjorde att privatlånet blev kart mindre (endast 3,3 % av lånet istället för 10 %), eftersom bostaden var billigare. Privatlån / topplån är den dyra delen av lånet och den vill du gärna ha så liten som möjligt för att spara pengar.

Pris: 1 050 000 kr
Kontantinsats: 122 500 kr
Bottenlån 85 % belåningsgrad: 892 500 kr
Ränta 3 mån: 1,69 % (1 245 kr / månad)
Amortering: 1 488 kr / månad

Privatlån: 35 000 kr
Ränta: 4,4 % (122 kr / månad)
Amortering: 292 kr / månad

Driftkostnad: Ingen utskriven och ej inräknad (men kan vara kanske max 10 000 kr / år)
Avgift: 5 526 kr

Total månadskostnad: 8 673 kr
Efter ränteavdrag: 8 264 kr

Runt 8 250 kr i månaden kostar det alltså varje månad att bo i denna bostad och sen får man lägga till en slant för el (ca 600 kr i månaden?) jämfört med huset ovan eftersom den var inräknad där. Alltså ganska mycket billigare att bo i en lägenhet än att bo i ett hus trots att lägenheten inte är så jättemycket mindre och har lika många rum. Dock ska man ju komma ihåg att det är svårt att hitta riktigt stora lägenheten och ifall du behöver mycket utrymme så kan det vara svårt att matcha ett hus.

Det som skiljer är att huset har trädgård och två badrum t ex medan lägenheten bara hade ett badrum och en balkong, men en ganska stor sådan åtminstone. Lägenheten låg inte heller mitt i centrum utan lite utanför, så den var billigare än vad en del andra lägenheter av liknande storlek skulle kunna vara.

Köpa bostadsrätt i form av radhus / parhus eller liknande

En del hus är bostadsrätter. Det kan gälla många radhus / parhus och nybyggda lite mindre hus. Den kombinationen gör att man får ett eget hus och lite större och kanske en trädgård men man får samtidigt vara med i en bostadsrättsförening med de fördelar som finns där. Dock även med de nackdelar som finns och då framför allt avgiften.

Personligen tänker jag att denna variant är lite sämre eftersom man får betala mer för bostaden till att börja med eftersom att det är ett hus, fast sen får man ändå betala en avgift ovanpå det så som man normalt gör med lägenheter. Totalt sett blir det ganska dyrt. Speciellt med tanke på att avgiften för sådana hus brukar vara högre än för lägenheter.

Hur är det då med priset?

Jag hittade ett alternativ som känns ok att jämföra med som är ett litet radhus på fyra rum och 105,5 kvadrat. Det kostade som tur var inte mer än 1 195 000 kr men avgiften var hela 7 443 kr och driftkostnad kan tänkas vara runt 10 – 15 000 kr.

Pris: 1 195 000 kr
Kontantinsats: 119 750 kr
Bottenlån 85 % belåningsgrad: 1 015 750 kr
Ränta 3 mån: 1,69 % (1 417 kr / månad)
Amortering: 1 693 kr / månad

Privatlån: 59 500 kr
Ränta: 4,4 % (208 kr / månad)
Amortering: 496 kr / månad

Driftkostnad: Ingen utskriven och ej inräknad (men kan vara kanske max 15 000 kr / år)
Avgift: 7 443 kr

Total månadskostnad: 11 257 kr
Efter ränteavdrag: 10 770 kr

I det här fallet var huset inte speciellt dyrt, men det finns givetvis dyrare. Det beror mycket på läge och hur fint det är, ifall det är renoverat osv. Det här huset hade två badrum som nog gärna skulle få göras om och det är ju inte det billigaste. Man måste även räkna till lite driftkostnad för framför allt elen.

Det som är fint med ett hus även om det är i bostadsrättsform är att man får en del av de saker som är kul med hus även fast det är en bostadsrätt. Man får en liten trädgård (inte så stor men ändå), man får två våningar istället för bara en våning, två badrum och en egen tvättstuga osv. Denna bostadsrätt var dock inte jättemycket större än lägenheten och hade inget eget garage heller. Altanen var inglasad men inte så fint fixad.

Skillnader i pris och vad som känns bäst

Skillnaden i kostnad per månad mellan det sista huset och lägenheten är några tusenlappar men det är inte speciellt mycket billigare än det huset som inte var en bostadsrätt. Där skiljer det knappt något om man räknat in driftkostnaden för det sista huset. Det vanliga huset kostade dock hela 2 595 000 kr jämfört med andra huset som bara gick på 1 195 000 kr.

Det innebär i grunden att man kan köpa ett vanligt hus för ca 2,6 miljoner och betala ungefär lika i månaden som ifall man köper ett bostadsrättshus för ca 1,2 miljoner och där har en avgift på runt 7 500 kr. Lägenheten var den som var billigast av de tre alternativen, vilket ju var ganska väntat, eftersom man ändå ofta får lite mindre när man köper en lägenhet.

Man får bara ett badrum många gånger (men inte alltid), inget garage, ingen trädgård, bara en våning i de flesta fall, sällan en egen tvättstuga eller grovkök och sådant. Lägenheter är bra för den som vill bo centralt men om man kan tänka sig att bo lite mer ”off” så är det nog många som skulle föredra ett hus.

Om man nu tänker sig att man funderar och väljer mellan ett vanligt hus och en lägenhet så kan jag säga att för att matcha månadskostnaden för den lägenhet jag valde ut (som hade en kostnad på ca 8 250 kr efter skatteavdrag) så skulle man få köpa ett hus för runt 1,9 miljoner max. Då skulle man hamna på ungefär samma månadskostnad. Det ska jämföras med att lägenheten kostade 1,05 miljoner.

Du kan alltså gå upp en ganska bra bit när du väljer ett helt eget hus framför en bostadsrätt just tack vare att du slipper den där jobbiga avgiften, vilken påverkar månadskostnaden en hel del. Du får lite högre driftkostnader istället men utslaget på ett år brukar dessa avgifter vara klart lägre totalt än avgiften som ska betalas till en bostadsrättsförening och dessutom räknas då elen in i dessa driftkostnader, vilket inte ingår för den som har en bostadsrätt.

Sammanfattning

Jag vet att det är väldigt svårt att göra en helt rättvisande jämförelse av det här slaget eftersom att så många saker påverkar priserna på varje enskild bostad som är ute till försäljning. Läget gör stor skillnad men även storlek, nyrenoverat eller ej och vad som är renoverat, säljarnas ambitioner att tjäna pengar osv.

Jag har dock valt tre alternativ som alla är ungefär lika stora och som alla ligger lite i utkanten av staden och alla såg även helt ok ut men hade vissa saker som kunde behöva fixas. Jämförelsen är givetvis ingen vetenskaplig sådan utan mer ett sätt att få en liten överblick över skillnader mellan de olika alternativen.

Det man kan se är väl att lägenhet är lite billigare för nästan samma storlek och antal rum men det man betalar extra för är de där sakerna som ett vanligt hus ofta har men som lägenheter inte har. Väljer man ett vanligt hus istället för en bostadsrätt kan man som sagt även gå upp en bit i pris och få samma totala kostnad varje månad, men det är också på samma gång klart svårare att hitta ett vettigt hus som ligger hyfsat centralt utan att priserna stiger en hel del.