En uppdatering om ränteläget, bolån och framtiden

Efter väldigt lång tid med minusränta och en räntenivå som låg fast på -0,50 procent höjde till slut Riksbanken räntan i december förra året. Då hade de en prognos som sa att de skulle höja den långsamt framöver tills den börjar komma upp på en lite mer normal nivå. Senaste beslutet fick räntan dock trots allt ligga kvar på -0,25 procent.

Det stora skälet till att Riksbanken har hållit kvar räntan på så låga nivåer så länge är att de har velat få upp inflationen till 2 procent. Det finns givetvis andra skäl också, såsom att främja den svenska ekonomin och att det globalt har funnits mycket osäkerhet. Just inflationen har dock hela tiden varit något de har återkommit till och använt som huvudskäl när de valt att inte höja tidigare.

Oförändrad reporänta på senaste mötet

Eftersom inflationen inte tidigare har nått 2 procent och att det har funnits olika orosmoln som har kunnat påverka och förstöra inflationens väg mot sitt mål så har man hållit räntan nere. Förra året nådde man dock till slut en inflation runt 2 procent till slut och efter många om och men så blev det också slutligen en första höjning.

Den 25 april hade man så ett nytt penningpolitiskt möte där reporäntan skulle bestämmas. Och det hade funnits möjlighet att höja räntan lite, men det skedde inte. Varför blev det då så? Den enkla svaret är att man återigen är oroliga för inflationen. Den ligger i fas nu men Riksbanken verkar oroliga för att det ska vara lite för dåligt tryck framöver.

Amerikanska centralbanken Federal Reserve (Fed) lämnade räntan oförändrad i mars och indikerade då också att det troligen inte kommer några höjningar under året. Vår riksbank tittar givetvis på Fed och använder deras beslut som underlag när de tar sina beslut, med tanke på att det som händer i USA oftast påverkar Sverige.

Även i början på maj valde Fed att lämna räntan oförändrad och inflationen i USA försvagades något, vilket också är tecken på att det till och med kan komma en räntesänkning i USA. Detta är också något som kan påverka reporäntan i Sverige framöver och det ser alltså ut som att nästa höjning av räntan kan dröja till slutet på året eller kanske till och med nästa år.

Vi kan alltså se att planen för att höja räntan verkar förändras lite och bli mer försiktig. På kortare sikt är skillnaden kanske inte så stor men höjningar kan komma långsamma och dra ut på tiden. Riksbankens egen prognos hade tidigare satt räntan för andra kvartalet 2020 till +0,23 och 0,73 procent 2021, men nya prognosen säger istället +0,04 och 0,42 procent vid dessa tidpunkter.

Det kan givetvis tänkas att prognosen ändras igen och att räntan börjar höjas snabbare, men det finns ganska mycket osäkerhet och Riksbankens beslut påverkas helt klart av vad som händer i övriga världen. Speciellt i USA. Därför känns det som att det kan ta lång tid innan räntenivåerna börjar gå upp märkbart.

Hur påverkas vi av detta?

Det som framför allt händer är att bolånen är fortsatt mycket billiga eftersom räntan är mycket låg. Det är allmänt billigt att låna, men det märks givetvis mest på de stora lånen som bolån. Detta boostar bostadsmarknaden en del men den har dock problem på andra fronter, så det finns ändå många frågetecken där.

Eftersom räntan är låg har det varit lite av en lånefest länge och det har inneburit att svenskarnas belåning har ökat en del. Detta är många nu rädda för, t ex Riksbankschefen Stefan Ingves. Därför talas det mycket om åtgärder som kan minska vår belåning och därmed också hushållens risker.

Det har redan kommit en del sådana åtgärder, t ex amorteringskrav och även lånetak. Lånetaket innebär att om man vill låna mer än t ex 4,5 gånger sin inkomst så kan man behöva amortera en extra procent per år, utöver de 2 procent som man annars måste amortera när man har en hög belåningsgrad.

Det talas även om att minska ränteavdraget och en del andra saker. Dessa saker påverkar givetvis alla som vill köpa en bostad. En del kanske inte märker av det lika mycket men andra kommer helt klart att begränsas mer i sina val av bostad och hur dyra de kan vara. Unga och de som vill köpa sin första bostad är fortfarande mest utsatta.

De som funderar på ifall de ska binda räntan eller köra på rörligt har här ytterligare något argument för att välja rörlig ränta. Det ser inte ut att hända något med ränta på många år och när det väl händer något är det i långsam takt. Man behöver inte betala extra för att binda räntan när det är så pass lugnt och säkert som det verkar vara nu och om det skulle börja röra på sig hinner man också överväga bunden ränta längre fram. Kanske kan det bli intressant om ett år eller två.

Passa på att spara när räntan är låg

Ett allmänt bra tips för de som har bolån är att passa på att spara extra pengar när bolåneräntan är låg. Om man har rörlig ränta kan man utnyttja det bra ränteläget eftersom det är så billigt med bolånet. Det borde bli mer pengar över i kassan och dessa pengar kan med fördel sparas undan i en räntebuffert.

Räntebufferten kan sedan finnas där som ett komplement eller en säkerhet när räntan slutligen går upp. Om den tids nog blir 3-4 procent så kommer din räntekostnad att öka ganska rejält och du behöver lägga mer pengar på dina boendekostnader. Om du t ex har ett bolån på 3 miljoner så kanske du just nu har en räntekostnad på runt 3 750 kr i månaden. Detta om jag räknar med en snittränta på 1,5 procent på bolånet.

Om räntan skulle gå upp från nuvarande nivå under 0 procent till t ex 3 procent (vilket inte alls är omöjligt och inte speciellt konstigt) så skulle du ha en boränta på runt 4,5 procent istället. Det skulle ge dig med ett lån på 3 miljoner en räntekostnad på hela 11 250 kr i månaden istället för 3 750 kr. Det är en STOR skillnad för de flesta.

Att behöva betala ut hela 7 500 kr i månaden mer än man gör för närvarande är nog en tanke många skulle bli skräckslagna av. Det är nog väldigt många som inte har gå pass goda marginaler att det skulle funka om man inte drog in på andra saker, framför allt på sparandet.

Rörlig ränta på bolånet har fördelen att man kan åtnjuta låga kostnader när räntan är låg men man får också stå ut med de höga kostnaderna när räntan går upp. Om man inte binder den i god tid alltså. Då måste man även vara beredd att betala klart mer pengar när uppgången till slut kommer.

Om man passar på att spara pengar när det är billigt (vilket man bör göra) så har man en buffert som kan användas som hjälp när det blir dyrare. Du bör ju i vilket fall alltid räkna med att klara en ränta som är många procent högre än den du har just nu, för säkerhets skull, och då bör du även få pengar över just nu när det är billigt. Slösa inte bort alla de pengarna utan spara så att du är redo när det blir dyrare!

Bankerna höjer bolåneräntan – men behövs det?

Historiskt sett har bankernas bolåneräntor haft ett ganska starkt samband med reporäntan. När räntan höjdes så höjde även bankerna räntan på bolån och tvärtom. Den grundläggande tanken är att när marknadsräntorna går upp så ökar bankernas kostnader och då måste de höja räntan för sina kunder för att kompensera detta.

Dock har denna nära korrelation minskat en hel del på senare år. När Riksbanken beslutade om negativ ränta och tog ner den till totalt -0,50 procent så följde bankerna inte med lika mycket i sina sänkningar. De passade helt enkelt på att koppla loss sig från reporäntan och ökade sina marginaler på bolån. De gav inte oss kunder lika mycket som de själva fick i sänkta kostnader.

Sedan dess har marginalerna för bolån också varit riktigt bra för bankerna. De har ökat sina marginaler och bolån är deras största kassako. Givetvis är de nöjda med att ha en bra vinst på sina bolån och är säkerligen inte ledsna över de senaste årens utveckling. Det verkar inte heller som de ser något skäl till att gå tillbaka till en mindre vinst igen.

Trots att det pratas om fler banker och nya aktörer på bolånemarknaden som ska skapa större konkurrens, plus allt prat om att pruta på bolånen och att våga byta bank om den man har inte levererar, så är konkurrensen inte så hård att den pressar priserna (räntorna) så hårt som man skulle kunna tro. Det visar de senaste veckornas räntehöjningar på bolånen.

När reporäntan höjs så höjer bankerna direkt

I december gjordes den första höjningen av reporäntan på hela sju år. Den gick upp med 0,25 procentenheter till en nivå på -0,25 procent. Det är fortfarande minusränta men även om det kan kännas lågt och som att lite har hänt så är det ändå en ganska stor grej. Riksbanken har en långsiktig plan på att höja räntan och vi har väntat på den här första höjningen i några år nu.

Som jag sa tidigare så har sambandet mellan reporäntan och bankernas boräntor varit ganska starkt tidigare. Om räntan höjdes med 0,5 procent så höjdes också boräntan med lika mycket för att bankerna behövde kompensera för ökade inlåningskostnader. Men som jag också sa tidigare så har bankerna själva frivilligt mer och mer frångått denna nära koppling och nu finns det större skillnader och större marginaler än på länge.

När reporäntan höjdes i december 2018 så kom reaktionen ganska snabbt från bankerna. Först ut var SBAB med att höja räntan på vissa lån / bindningstider med 0,20 procentenheter. Alla storbankerna har nu följt efter med liknande höjningar. De hänvisar till ökade kostnader för inlåning i och med att marknadsräntorna har gått upp.

Bankernas kostnader har dock inte höjts så mycket

Grejen är att de troligen inte alls har så mycket högre kostnader bara för att räntan går upp. Pengarna som går till bolån kommer från lite olika källor där det huvudsakligen handlar om att ge ut obligationer, vanlig inlåning plus kunderna lönekonton och sparkonton.

När det gäller obligationerna så har obligationsräntorna inte direkt stigit, snarare gått ned den senaste tiden. Så denna del är inte dyrare för dem. När det gäller lönekonton och sparkonton så har bankerna inte höjt räntan på dessa med 0,20 – 0,25 procent bara för att Riksbanken höjde reporäntan. Räntorna på våra konton är fortfarande lika usla, så de har inte högre utgifter där.

Med andra ord är det bara möjligen en viss del av “bolånepengarna” som faktiskt kan skapa en högre kostnad för bankerna, alltså via den vanliga inlåningen. De har dock redan bra marginaler där då de sedan tidigare låtit bli att sänka bolåneräntorna lika mycket som marknadsräntorna har gått ned.

Det gör att bankerna egentligen inte alls har så det så tufft som de försöker få det att låta. De har inte några större förhöjda kostnader i samband med räntehöjningen (ännu iaf) och de hade redan bättre marginaler än vanligt på bolån innan höjningen. När de säger att de höjer bolåneräntan för att möta högre kostnader så är detta till ganska stor del fel, utan de passar helt enkelt på att höja sina marginaler och få en bättre vinst på sina bolån.

Konkurrensen behöver bli ännu bättre för att pressa priserna

Frågan är ju hur de kan få göra så här ostraffat. I vanliga fall när det finns en bra konkurrenssituation så har butiker / aktörer svårt att höja sina priser eftersom de riskerar att tappa kunder till billigare konkurrenter. Men för bankerna verkar detta inte kännas allt för farligt och det ser också ut som att det inte är så farligt.

Alla de stora bankerna höjer sina räntor på samma vis, vilket innebär att alla också passar på att bättra på sina marginaler. Inom en annan bransch hade man säkert kunnat se vissa aktörer som passade på att sticka ut genom att erbjuda lägre priser än sina konkurrenter i ett läge där de kan göra detta utan att offra sin vinst. Men bolånebranschen verkar vara lite för trögflytande för att detta ska vara en stor risk för bankerna.

Även om det pratas mycket om att utmana sin bank, att våga byta bank och att jämföra räntor osv och faktiskt välja en annan bank än den “gamla vanliga” så har det inte direkt blivit något större prisrace eller allt för pressade priser. Bankerna håller ihop och höjer alla lika mycket och ligger på i princip samma nivåer.

Det finns några uppstickare som erbjuder extra låga räntor och sådant men de har också speciella krav, t ex att man bara har en belåningsgrad på max 60 procent eller liknande. Det är alltså inte ett lån för alla – de flesta behöver fortfarande 85 procent belåningsgrad och vanliga villkor i övrigt.

För dålig konkurrens ger för lite prispress

Problemet är ju delvis att om alla banker håller ihop och har sina priser på ungefär samma nivå, och alla också höjer lika mycket när de har chansen, så har man ändå inte någon bra bank att byta till när man vill lämna sin gamla. Det som saknas är att någon eller några faktiskt börjar pressa priserna lite på allvar och sätter igång konkurrensen, så att det finns intressanta alternativ att byta till, som kan stjäla kunder från andra banker.

Det skulle dock också kräva att folk verkligen bytte bank i klart större utsträckning. För även om en del faktiskt hotar med detta idag och en del av dem också sedan byter så är det nog klart för få som verkligen gör slag i saken och byter (eller som har koll på att de kan förhandla om räntan osv).

Om bolånekunderna var lika flexibla och jämförde och var lika kritiska som folk som t ex köper en ny tv är, så hade det varit en lite annan sak. Då hade bankerna kanske fruktat att fler valde en billig konkurrent och känt sig tvingade att hålla en mer konkurrenskraftig räntenivå. Så det är alltså också delvis kunderna som måste ta sitt ansvar och verkligen sätta hårt mot hårt, för att inte tillåta bankerna att göra som de vill.

Vad kan vi som kunder göra?

Förutom att bli allmänt bättre på att jämföra priser och välja de billigaste alternativen, plus att verkligen göra slag i saken och byta till en billigare bank om det finns en möjlighet, så kan vi ta tillfället i akt att pruta lite mer på boräntan.

Att pruta på och förhandla om räntan på sitt bolån är något som alltid rekommenderas och det går nästan alltid att få en lägre ränta. Många gånger kan man få minst 25 procents rabatt utifrån listräntan. Många gånger kan man få klart mer om man har en god ekonomi och bra förutsättningar. Rekommendationen är att alltid förhandla när man skaffar sitt bolån.

Men man ska inte heller glömma att man kan ta återuppta förhandlingarna lite när som helst, om man har rörlig ränta. Då har man alltid chansen att prata med banken för att försöka få lite mer ränterabatt. I ett sånt här läge då det verkar som att bankerna ökar på sina marginaler ytterligare finns det alltså bra läge att kunna pruta lite mer.

Om man kontaktar sin bank kan det gå att få ner räntan ytterligare. Givetvis är det bra att du har bra argument och en god ekonomi hjälper. Du kan så klart även kolla upp vad andra banker kan erbjuda dig så att du även har hotet om en flytt av bolån hängande över banken vid förhandlingarna.

Med tanke på att de förmodligen har ännu lite bättre marginaler på sina bolån nu och därför har större marginaler för just ditt lån, så borde du också ha bättre chanser att lyckas med dina förhandlingar och kunna få ner räntan. Man ska inte bara acceptera läget utan ta fighten om man kan.

Eftersom bolånet vanligtvis är en av de största utgifterna i en vanlig ekonomi så kan man också spara en hel del pengar per år genom att få ner räntan bara några få tiondels procent. Allt man kan göra där ger effekt i din månadsbudget och det är extra bra den dagen då räntorna på allvar börjar gå upp.

Svårt att spara till bostad?

För att kunna köpa en bostad behöver man kapital. Även om man kan låna det mesta så behövs ändå pengar till kontantinsatsen, vilket normalt är 15 procent av bostadens pris. Om man vill köpa en bostad som kostar 3,5 miljoner (vilket inte är speciellt högt idag) måste man ha lite mer än 500 000 kr för att kunna betala kontantinsatsen. Hur får man då ihop dessa pengar som förstagångsköpare?

Tidigare kunde man i större utsträckning ta ett topplån för att betala en del av bostaden. Det var ett dyrare lån, i princip ett vanligt privatlån, som täckte en bit av lånet. Idag är det många banker som ogillar att man lånar till kontantinsatsen. Man får ofta en belåningsgrad på 85 procent, alltså max vad som går att få, för sitt billiga bottenlån men resten av pengarna ska då helst komma från tillgångar och inte från ytterligare lån.

Men givetvis har inte alla 500 000 kr sparade som de kan använda till sitt bostadsköp. Unga, folk som köper sin första bostad, låginkomsttagare, de med lite mer begränsad ekonomi rent allmänt, har givetvis inte så mycket pengar sparade om de inte har fått ärva en massa pengar, har föräldrar som kan hjälpa dem eller liknande. De måste tjäna ihop pengarna själva, vilket inte är superenkelt i alla lägen.

Hitta pengar till bostaden

För vissa är det uppenbarligen inte så lätt att spara ihop till stora summor. Om man har en begränsad ekonomi och en tight budget så är det inte så lätt att lägga undan större summor varje månad. Om vi antar att någon har lyckats spara ihop runt 100 000 kr sedan tidigare och vill köpa ett hus för runt 3,5 miljoner så måste personen spara ihop ytterligare 425 000 kr ungefär, för att ha råd med kontantinsatsen.

Om man har möjlighet att spara ungefär 2 500 kr i månaden till just husköp så är det inte så värst dåligt för den som har en svagare ekonomi. Man måste ju även gärna spara till andra saker så som en buffert, pension, sådant man vill göra under året osv. Att skrapa ihop 2 500 kr extra varje månad för att lägga undan dessa pengar i ett bostadssparande är därför ganska bra jobbat.

Dock skulle det ta 170 månader för någon som sparar 2 500 kr per månad att få ihop till 425 000 kr. Det är ca 14 år. Det låter inte så roligt att behöva vänta så länge på att få köpa sin första bostad. Visst blir det lite mindre om man sparar dessa pengar i t ex fonder och får en årlig avkastning på runt 8 procent, men det tar ändå lång tid. Då runt 10 år.

Vad är då lösningen på detta problem? Om vi tänker oss att vi har ett par som båda tjänar t ex runt 20 000 kr per månad. Då kanske det inte är orimligt att man kan få ihop till 2 500 – 3 000 kr eller något sådant till bostadssparande. Det går inte att få fram hur mycket pengar som helst ur en sådan ekonomi utöver om man verkligen går in för att hårdspara.

Lösningen för dem är då troligen att köpa en billigare bostad först, bo där ett tag och försöka sälja med en hyfsad vinst. Sedan kan de gå vidare mot dyrare bostäder. Man måste ju börja någonstans och det kan klart krävas att man arbetar sig uppåt efter hand. Fördelen med att köpa billigare först är inte bara att bostaden kostar mindre utan även att man sedan får mer tid att spara ihop mer pengar plus alla pengar som man lägger på amortering, som också är en form av sparande.

Spara eller slösa?

Om vi dock har ett par som t ex tjänar 30 000 kr var i månaden (eller åtminstone gemensamt hamnar på runt 60 000 kr) före skatt så finns det givetvis mer pengar att ta ifrån för att finansiera ett bostadssparande. Har man en bättre ekonomi finns också bättre möjligheter. Det gäller dock att man tar chansen och försöker spara mycket pengar varje månad.

Om man lyckas spara en bra slant, t ex 9 000 kr i månaden, så kommer det inte ta så lång tid att nå upp till ett godkänt kapital, som kan användas till kontantinsatsen. Om man behövde spara ihop ytterligare 425 000 kr så räcker det om man sparar i ca 42 månader i detta fall, vilket blir knappt fyra år. Även om det är längre än många vill vänta så är det ändå en helt rimlig tidsram för bostadsköp.

För att det ska fungera behöver man dock se till att hitta 9 000 kr (eller 4 500 kr var) av sin lön varje månad. Även om 9 000 kr per månad låter ganska mycket så är det egentligen inte så farligt om man har en bra lön och hyfsade marginaler i sin privatekonomi. Det handlar helt enkelt om att vara inställd på att spara snarare än att slösa under en tid.

Om man tjänar 30 000 kr i månaden får man ut runt runt 21 000 kr efter skatt. Mat kanske kostar runt 3 000 kr per person och sedan har vi hälften av hyra eller liknande på säg 5 000 kr. Hälften av resterande bostadskostnader och räkningar kan tänkas hamna på max 3 000 kr (vilket ändå känns ganska väl tilltaget). Det som finns kvar är då 10 000 kr. Sedan går kanske 2 000 kr i månaden till nöjen av olika slag och säg 3 000 kr eller liknande till annat sparande. Det som är kvar då är 5 000 kr.

Om båda hade 5 000 kr kvar efter att alla räkningar plus nöjen är betalda och pengar har satts undan till annat sparande, så har vi redan fått ihop tillräckligt med pengar för att klara bosparandet. Om alla pengarna som var kvar gick dit så skulle vi ha 10 000 kr varje månad. Sen förstår jag om det av olika skäl kanske inte alltid blir så mycket som 5 000 kr per månad och person, då det kan dyka upp större utgifter som går före bostarandet, men i det läget får man också göra en avvägning vad man vill prioritera.

Prioritera det du vill mest

Är det ny bostad om 3-4 år som är viktigast eller är det viktigare att äta ute oftare, festa oftare, köpa fler dyra prylar, resa mer osv? Om du känner att du verkligen vill ha den där nya bostaden kan du välja att spara mer pengar varje månad, t ex genom att dra ner på saker som du kan undvara (alkohol, cigaretter, festande, utemat osv). Då kommer du få mer pengar över per månad och kan lägga mer på ditt bosparande.

Om du kan spara t ex 10 000 kr i månaden så behövs det inte allt för många månader för att få upp ett bra kapital. På bara två år kan du ha sparat ihop runt 240 000 kr och det är bara pengarna som du sätter undan, helt utan ränta eller avkastning. Med vettig avkastning kan det bli runt 260 000 kr eller till och med mer.

Den frågan man kan ställa sig själv är alltså om man tycker att det är värt att spara och snåla lite för att få råd att lägga undan pengar till ny bostad. För två personer som tillsammans tjänar runt 60 000 kr efter skatt finns det ju redan från början kapital att ta ifrån och det blir ju inte direkt sämre av att man förmodligen kan spara in på saker i deras budget för att göra situationen bättre och få mer pengar över.

De som klagar på att det är dyrt med bostäder (ni har i grunden rätt iofs) och att det är svårt att få ihop till kontantinsatsen måste även tänka på att det går att spara ganska mycket pengar per månad om man bara vill. Det tar inte allt för många år att få ihop en vettig summa bara genom att lägga undan en hyfsad summa på sitt fondkonto, ISK eller ett sparkonto. Det gäller bara att få tummen ur och faktiskt göra jobbet.

I de fall ekonomin är mer begränsad får man så klart anpassa sparandet till vad man har att jobba med men även här kan man ändå spara en del om man bara vill. Det handlar till stor del om att ha ha rätt mentalitet och att bestämma sig för att det är en ny bostad man vill ha helst av allt. Då får pengar till nya bostaden gå före andra utgifter, som resor, nöjen, ny bil etc.

Bankernas bolånemarginaler upprör många

Även om bolåneräntorna just nu är låga så innebär inte det att bankerna lider. Deras marginaler på bolån är nämligen den högsta sedan 2002 när man först började mäta detta. De har stigit med hela 750 procent de senaste 10 åren och bankerna verkar ju givetvis nöjda med detta. Deras resultat är starka och vinsterna stora.

Många är negativt inställda till sättet bankerna agerar med sina bolån, t ex Villaägarnas riksförbund, som liknar bankerna vid karteller. Även media går på bankerna och deras marginaler på bolån med jämna mellanrum. Inte minst kan man se detta i en artikel på Expressen.se som med stora bokstäver förkunnar att bankcheferna lever lyxliv på din boränta.

I artikeln skriver de en hel del om boräntan, bankernas marginaler och vinster och att bolånen är bankernas stora kassako. Samtidigt domineras artikeln av stora rutor där de listar ett stort antal chefer i de fyra storbankerna och tar där upp deras löner, deras bostäder (som givetvis oftast är fina och dyra) och även hur mycket de får avsatt i pension från sin arbetsgivare banken.

Höga marginaler på bolån

Lägg fokus på rätt saker

Jag håller med om att det borde vara lite lägre räntor på bolån med tanke på hur låg reporäntan är och att bankerna borde kunna pressa sina marginaler en bit. Som konsument, kund och bostadsägare med bolån att betala på så vill man givetvis ha ett bra pris och man vill inte betala onödigt mycket för något.

Banken däremot är ett företag med målet att tjäna pengar. De vill givetvis tjäna så mycket som möjligt. Det som styr priset på en tjänst eller en vara (och ett lån är en typ av tjänst) är utbud och efterfrågan. Ju fler som vill ha något ju högre pris. Ju fler som erbjuder samma tjänst ju mer kan priset gå ner (inte alltid med som regel) tack vare konkurrens och prispress.

När det gäller bolån har det historiskt sett huvudsakligen funnits några få storbanker – Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken. Dessa har haft den allra största delen av bolånekakan och håller fortfarande hårt i kunderna. Dock har flera uppstickare börjat ta mer plats så som SBAB, Länsförsäkringar och Danske Bank.

Ett av skälen till att bolånen har så pass stora marginaler och är dyrare än de kanske borde vara är att konkurrensen fortfarande inte är hård nog och att folk fortfarande väljer storbankerna för sina bolån i de flesta fall. Bankerna har givetvis ett visst ansvar på så vis att de bör ta ut rimliga priser men så länge ett företag har som grundmål att tjäna pengar så kommer de att ta ut ett så högt pris de kan som folk kan tänkas acceptera. Det är vi som tar lånen som måste göra en förändring för att bankerna ska ändra sig och sänka priserna.

Sparekonomen Claes Hemberg som tidigare jobbade hos Avanza är en av dem som inte gillar hur det ser ut med bankernas stora marginaler på bolånen. Han klagar dock inte på bankerna rakt av som många gör utan säger att det handlar just om att det svenska folket måste engagera sig mer i sina bolån och sin ekonomi och på så vis tvinga bankerna till bättre priser och lägre marginaler. Vi har alltså det stora ansvaret om något ska hända.

Fånigt att göra bankcheferna till någon slags bovar

Att skylla på bankerna och att glömma bort konsumenternas egna ansvar är lite dumt då det står helt klart att vi som köper saker och utnyttjar tjänster har den stora makten, så länge som vi verkligen tar oss tid att utnyttja den.

Bankcheferna inte bovar bara för att marginalerna är högaNågot som dock är ännu dummare och rent ut sagt löjligt är att måla upp en bild av bankcheferna som någon slags skrupelfria bovar som bara suger ut oss vanliga människor och som samlar miljonerna på hög medan vi tar från våra barns arv för att klara av att betala av bolånen. Att göra som Expressen är fånigt och man missar poängen i stort.

Visst kan man ta en debatt om bankcheferna har för höga löner rent allmänt. Om de får för mycket avsatt till pensionen. Om de har för bra avgångsvederlag osv. Förr var det ju en massa tjafs om fallskärmar och det har ju många stora företag, så även bankerna, försökt ta sig bort från, så visst kan det funka att ifrågasätta.

Det som jag stör mig på är att man försöker sätta en direkt koppling mellan bankernas höga marginaler på bolånen och bankchefer som lever lyxliv. Det finns ingen sådan koppling på det vis som man försöker måla upp. Så klart att företag som går bra har råd att ge sina chefer bättre löner och bolånen står för en ganska stor del av bankernas vinster, men pengarna går ju inte rakt ner i chefernas fickor för det.

Skälet till att många chefer har så bra löner är att bankerna, på samma vis som många andra stora företag, försöker locka till sig bra medarbetare genom att erbjuda bra löner och förmåner. De vill ha duktiga chefer som är nöjda och som stannar kvar inom bolaget. Det handlar alltså om att ta hand om sina anställda och varför lönenivån ligger där den ligger beror ju huvudsakligen på efterfrågan och konkurrens.

Tjäna pengar på kundernas lidande?Om ett företag erbjuder lägre löner och sämre förmåner än ett annat så kommer de ha sämre chans att locka till sig de personer som är bäst inom det området. Ingen vill alltså ligga efter. Med tiden är det också troligt att lönerna trissas upp genom konkurrens mellan olika bolag om att få in de bästa cheferna.

I ett bolag som Allra där man har lurat kunderna på sina pengar kan man tänka sig att chefernas löner är mer direkt kopplade till hur mycket varje kund får betala och vilka vinstmarginaler som finns men i vanliga banker så handlar det givetvis inte om att varje chef får en extra bonus ner i fickan bara för att bankerna har varit duktig på att göra det som de ska göra – att tjäna pengar.

Tror inte att chefernas hus har mycket med något att göra

Även om man skulle anse att bankchefernas löner är intressanta att ta upp i samband med diskussioner om marginaler på bolån (vilket jag inte tycker) så kan det nog vara svårt att argumentera för varför man tar upp var och hur de bor.

Ska det vara så viktigt att gå igenom var varje chef har sitt hem, hur stort huset eller lägenheten är och vad det är värt? Ja, i princip alla bankcheferna på hög nivå har höga löner där de får flera miljoner om året och ja, de har även fina dyra hus eller lägenheter. Många har förmodligen också ett sommarhus eller liknande.

Men att slänga upp bilder på deras bostäder och skriva med stor text hur mycket de är värda och hur många kvadratmeter känns bara löjligt. Jag räknar med att en chef på hög nivå och som tjänar mycket varje år också har råd med en fin bostad i ett fint område. Om jag var en sådan chef hade jag förhoppningsvis kunnat avnjuta samma lyx.

Det är så svenskt att titta på dem med avund och att inte kunna unna dem att bo fint. Är man en högt uppsatt chef har man säkert jobbar hårt för att komma dit och har man köpt en fin bostad för sina pengar så ska man väl kunna bo där utan att skämmas. Det är inte heller säkert att de har köpt sina bostäder nyligen eller för pengarna som de tjänat just i sin roll som chef på en bank. Vad vet vi om deras tidigare tillgångar, en partners tillgångar osv.

Så gör inte som Expressen och svartmåla några få chefer bara för att du är missnöjd med bankernas boräntor eller deras vinster. Ta saken i egna händer och ta ansvar för din ekonomi och ditt bolån. Jobba för att pruta och förhandla ner din ränta. Kolla runt och jämfört banker och bostadskreditinstitut för att hitta ett billigare lån. Fundera på olika sätt som du kan sänka din ränta eller förbättra din ekonomi. Titta på dig själv med kritiska ögon istället för att snegla med dem på andra som i grunden är oskyldiga.