5 enkla spartips du kan börja med redan idag

Nu när verkligheten börjar göra sig påmind efter lata sommardagar kan det vara dags att börja tänka på ekonomi och sparande igen. Häromdagen publicerades statistik från SCB och Finansinspektionen om att hushållssparandet hittills minskat jämfört med föregående år. Och samtidigt rapporterar handeln att många av oss spenderat en del på både glass, middagar, resor och upplevelser i sommarvärmen. Så för dig som vill spara några tusenlappar kommer här 5 enkla tips som ger snabbt resultat.

Motstå impulsköpen

Oavsett om köpet handlar om ett par nya skor, ett tuggummi i kassakön eller om en båt för hundratusentals kronor kan impulsköp vara en av plånbokens största fiender. Detta gäller för alla typer av köp, både i mataffären, klädaffären och kanske speciellt på nätet. Visst är det kul att ge sig ut på stan och shoppa men även om det kan vara väldigt tillfredställande på kort sikt att köpa på sig saker så är det mycket mer ekonomiskt att ha ena handen på handbromsen.

Istället för att plocka varukorgen full med varor som du gillar i stunden bör du ge dig ut i butiker med inställningen att du endast fönstershoppar. När du kikat färdigt lämnar du butiken utan att köpa något och ger dig själv en deadline. Om du fortfarande tänker på plagget eller prylen, eller ens kommer ihåg vad det var du tittade på efter deadline kanske det är värt att ta en till titt och sedan avgöra om det är värt att köpa. I de flesta fall kommer du förmodligen antingen ha glömt bort saken helt eller inse att du kanske inte behöver den. Och vips har du sparat en slant.

Var smart med din mat

Ett av de bästa spartipsen för den som vill förbättra sin ekonomi rakt av redan idag, förutom att dra ner på lyxkonsumtion och shopping, resor och sådant, är att se över sina utgifter för mat. Matkostnaderna är en av de få poster i månadsbudgeten som måste finnas där som man ändå har ganska stor chans att förbättra och dra ner på. Det finns också många bra spartips här.

Att planera sin mat, göra matsedlar och att storhandla är bra. Då kan man spara in pengar genom att bara köpa det man verkligen behöver och minska ner köpandet av onödiga saker som ofta smyger sig in. Man kan även planera maten utifrån extrapriser och säsong.

Det går ofta att hitta på bra, goda och billiga maträtter om man vill och många gånger kan man välja produkter från billigare märken utan att det påverkar smaken eller kvaliteten nämnvärt, speciellt på basvaror. Om du tänker på ett sparsamt vis när du väljer vad du köper och dessutom tar vara på rabatter, specialerbjudanden och extrapriser så kan du spara ganska mycket på sikt.

Att handla hungrit är också en grej som bör undvikas, helt enkelt för att det gör att man ofta köper fler varor och sådan man inte annars hade köpt och som är onödigt. Det gör också att man oftare köper dyra halvfabrikat då hjärnan letar efter sådant som går snabbt att tillaga. Dessa kan vara helt ok men är normalt dyrare än att laga från grunden.

Ett ytterligare spartips för mat är att göra matlådor och ta med till jobbet istället för att köpa lunchen. Det sparar man mycket på. Du kan äta en hemlagad måltid som du tar med dig för t ex 25 kr per portion. Om du köper mat ute kan en likvärdigt mättande maträtt kosta runt 90 kr på en lunchrestaurang. Om du äter lunch på jobbet ca 22 dagar per månad blir skillnaden hela 1 430 kr per månad och ca 17 000 kr (wow!) på ett år om du byter ut 100 % köpmat moch 100 % matlådor.

Få tillbaka lite av pengarna du spenderat

Är du en av många som lägger en stor del av inkomsten på ett fritidsintresse? Kanske gillar du att shoppa, resa eller till och med spela online? Så länge dina köp sker på nätet kan du genom cashback-program få pengar tillbaka när du shoppar. ”Cashback” innebär att när du köper något från en nätbutik som är ansluten till ett sådant företag så får du tillbaka en viss procent på köpsumman. Du kan t ex få 5 % eller 10 % tillbaka och när du samlat ihop mycket nog får du en utbetalning. Det är lite som en rabatt fast på ett annat vis.

En annan bransch som jobbar med lite samma typer av bonusprogram är resebranschen och de olika flygbolagen. Med deras poäng- och bonussystem har de lyckats skapa sig en lojal kundbas som ofta vänder sig till bolaget för att utnyttja diverse uppgraderingar och rabatter. Även kreditkorten brukar använda sig av bonussystem där du kan få poäng eller till och med pengar tillbaka om du använder korten till dina köp.

Dessa återbäringssystem kan vi även se en trend av inom spelvärlden, där det finns en djungel av olika bonusar och belöningssystem. För den som är intresserad av att spela kan det vara bra med en överblick, vilket jämförelsesajten casinochansen.se kan ge. De har utvärderat och listat de bästa bonusarna just nu. Givetvis är spel och casino något att vara försiktig med att lägga pengarna på om man vill maxa sitt sparande men om man tycker att det är värt det så är det så klart bättre att hitta de bästa erbjudandena som finns på marknaden istället för att köra på första bästa sajt.

Alla dessa bonusar och belöningssystem och olika typer av cashback innebär att du kan få tillbaka lite pengar av det du har spenderat. Det innebär dock att du först måste spendera pengarna och det som är allra mest ekonomiskt är givetvis att helt enkelt spendera mindre pengar på onödiga saker. Detta tips handlar om att göra det bästa av de gånger man faktiskt vill shoppa och lägga pengar på nöjen. Det måste man kunna unna sig ibland och då är det bra att vara smart.

Köp fel säsong till bra pris

Om man är lite duktig på att planera så kan man spara ganska mycket pengar på saker som man behöver. Många saker har en viss säsong då man använder dem framför allt och inför och under den säsongen är de klart dyrare än de kan vara andra tider på året. Ett bra exempel är vinterkläder som t e x vinterjacka och overall till barnen.

Sådana saker kan vara dyra rent allmänt och det kan bli ett hål i plånboken när man ska uppgradera vintergarderoben. Men om man är ute i god tid och t ex kollar efter detta på våren kan man spara en hel del pengar. Efter vintern är slut rear man ut jackor och liknande och då kan man fynda mycket billigare inför nästa vinter, om man är ute i god tid. Detta gäller inte bara vinterkläder. Det finns många saker som har en primär säsong.

Även begagnade produkter funkar på samma vis. Att köpa begagnat är i sig ett bra spartips och det är vanligen billigare, men absolut billigast är att köpa begagnade produkter utanför säsong. Till exempel är utbudet för cyklar störst på våren. Visserligen finns det mer att välja på innan sommaren men har du is i magen och väntar till vintern bör priserna ha fallit. Samma sak gäller för begagnade bilar, där våren och sommaren är högsäsong.

Är du på jakt efter elektronikprylar bör du hålla utkik i mellandagarna då många säljer sina gamla teknikprylar efter att tomten kommit med nya. Och kom ihåg att oavsett säsong är det ju dessutom miljövänligt att handla begagnat.

Jämför priser innan du slår till

Om du inte vill köpa begagnat men vill vara säker på att hitta det billigaste priset finns det väldigt mycket pengar att spara på att jämföra priser och välja rätt butik när du ska köpa något. Detta är ett klassiskt spartips som aldrig är fel. Som vanligt kan man spara som mest pengar genom att helt undvika att göra ett köp men de gånger man faktiskt vill eller måste köpa något så vill man också ha ett bra pris.

Du kan kolla runt själv och jämföra priser men det finns också ett flertal olika sidor på nätet som guidar dig till billigast pris på ett smidigt sätt. Det kan skilja flera hundralappar på en och samma vara mellan olika återförsäljare (eller tusenlappar vid dyrare köp). På lite billigare köp kanske skillnaden är mindre men om man handlar på nätet så har man även fraktkostnaden, vilket vissa butiker inte har. Kan man hitta en som inte tar frakt så kan man bara där spara kanske 50 kr.

Så gör dig själv en tjänst och jämför priser innan du slår till. Om du kan spendera några minuter med att jämföra priser innan varje köp blir det på sikt mycket pengar som sparas, vilka kan läggas på klart bättre saker. Det är inte så mycket jobb nu för tiden att kolla upp priser och att välja billigare butiker, så det är ofta värt den lilla extra tiden.

Sverige har gjort sitt val, men vad blev egentligen resultatet?

Nu har vi haft val i Sverige. Det såg ut att bli jämt och osäkert inför valet och resultatet har helt klart visat på samma sak. I princip helt jämnt mellan blocken. 144 mandat för de rödgröna och 143 för Alliansen. Sedan 63 mandat för Sverigedemokraterna, som ligger som irriterande och isolerade vågmästare i mitten. Jag tycker vi börjar med att ta upp det sistnämnda.

Att SD kan få så många röster gör mig besviken

Sverigedemokraterna vill tvätta bort rasiststämpeln och alla som röstar på SD kanske inte heller är rasister (en del missnöjesröster får de givetvis, även om missnöje inte är en tillräckligt bra anledning att rösta på dem) – men visst känns det som en röst på dem ändå är en röst för rasism och främlingsfientlighet. Att mota bort folk som behöver hjälp istället för att öppna armarna och hjälpa dem.

Förra valet hade SD inte mycket att komma med utöver att de drastiskt ville ändra i vår migrationspolitik och släppa in färre invandrare etc. Inför detta val har de åsikter om fler saker och lite bredare politisk plattform. Men i grund och botten är det fortfarande just migrationspolitiken som styr och de vill fortfarande ha så lite invandring som möjligt. Någonstans där inne står de fortfarande för rasism. I alla fall i mina ögon.

Visst kan jag hålla med om att de andra partierna har ignorerat migrationspolitiken förr och att det kan finnas åtgärder som behöver göras för att hitta en balans som landet klarar av. Det är inte säkert att vi kan ta emot hur många som helst och vi måste fundera på hur vi ska få in dessa personer i samhället på ett bra sätt med jobb, språk och delaktighet osv. Och vi får inte glömma att satsa på de svenskar som redan finns i landet.

Det betyder dock inte att det är ok med rasism eller att vi helt bör stänga ute människor som vill börja om på nytt, i ett land där de ska kunna känna sig trygga och få en ärlig chans. Därför tycker jag att det är sorgligt att SD har fått nära 18 procent av rösterna från svenska folket. 18 procent som kan tänka sig att stödja rasism. Det är inte ett Sverige jag kan vara stolt över.

Röran som uppkommer när ingen riktigt passar ihop med någon annan

Sverige befinner sig i ett ganska knivigt politiskt läge just nu. Vi har två i princip lika stora block. Fast de rödgröna vill givetvis kalla sig större eftersom de har ett mandat mer (även om ett enda mandat i princip är ingenting alls). Och eftersom Socialdemokraterna är det största enskilda partiet med sina 28 procent.

Samtidigt vill Alliansen också kalla sig för större eftersom de räknar sig själva som ett riktigt block där Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna ingår. Samtidigt som de tycker att de rödgröna inte är ett block utan att Socialdemokraterna står för sig och inte riktigt vill samarbeta med de andra partierna.

Ulf Kristersson säger att Stefan Löfven måste avgå och att man måste bilda en ny regering då det är klart och tydligt att det inte finns ett tillräckligt förtroende för honom. Löfven själv tycker att han inte ska behöva avgå då Sossarna är största parti och de rödgröna är större än Alliansen. Hur ska man kunna reda ut något när alla har sin syn på vad som är rätt?

Vem har då rätt – vem ska styra?

Problemet är att ingen har rätt och alla har rätt beroende på hur man ser på det. Socialdemokraterna är det enskilda parti som har flest röster. 28 procent mot Moderaternas knappt 20 procent och SD:s 17,6. Utifrån det perspektivet skulle kanske Löften kunna få vara kvar som statsminister. Men som block känns de rödgröna ganska osäkra och det skapar frågetecken i sig.

Vill Sossarna ens regera tillsammans med Vänsterpartiet, vars politik är väldigt långt vänsterut? De är inte riktigt på samma sida, helt enkelt för att ingen är på samma sida som Vänsterpartiet. De sitter där ute på sin vänstra kant för sig själva med en alltför extrem politik som när allt kommer omkring faktiskt grundar sig i kommunismen, där staten ska ha allt och sedan dela det helt rättvist mellan alla människor. Idealet är att ingen ska kunna göra sin egen lycka genom hårt arbete och att det är fel att vara rik eftersom det är orättvist mot alla de som inte är rika.

Utan Vänsterpartiet är dock de rödgröna inte alls lika stora. Så om man ser till blockpolitiken så blir det Alliansen som tar hem det, om Socialdemokraterna dumpar Vänsterpartiet. Det är också just därför som Löfven inte vill ha blockpolitik längre. Han vill att det ska vara var man för sig själv och att man sedan bildar en regering med dem som kan tänka sig att vara med. Han försöker flirta med Centerpartiet och Liberalerna.

Löfven vill bryta upp Alliansen och plocka upp skärvorna

Löfven vill alltså gärna samarbeta med Centern och Liberalerna för att skapa en regering där han kan vara statsminister och där man har en majoritet. Ett problem, om man nu ser det så, är då att Vänsterpartiet verkligen inte kan vara med och leka. För Centern och Liberalerna leker inte så bra med dem och skulle inte ställa upp om Vänsterpartiet var en del av dealen.

För att det ska kunna bli ett samarbete där måste Vänsterpartiet helt enkelt bort. Något som Löfven säkert gärna skulle gå med på utan att blinka, även om han inte vågar säga det högt. Om det inte går vägen att hitta en blocköverskridande lösning så måste han ju ändå falla tillbaka på Vänsterpartiet för att kunna säga sig ha det största blocket.

Nästa problem är att Centern och Liberalerna verkar vara trogna Alliansen så här långt. De går på linjen att de vill få bort Löfven från statsministerposten. De håller även fortfarande på att de vill ha Ulf Kristersson som statsminister. Kan det tänkas att de flirtar med Socialdemokraterna på allvar? Kan de tänka sig att samarbeta med Löfven och svika Alliansen? Säkerligen kommer de också då svika väldigt många av väljarna som röstade på dem, då en röst på Centern och Liberalerna helt klart inte var tänkt som en röst på Socialdemokratisk politik utan på Alliansens högerpolitik.

Frågan är hur länge allt detta kommer att hålla. Någonstans måste man ju hitta en lösning. Annars blir det nyval, vilket nog ingen vill. Det skulle säkert dessutom bli något liknande läge en gång till om alla röstade en extra gång . Ett nyval skulle dessutom troligen gynna ett parti som SD som bygger på missnöje och frodas när de andra partierna misslyckas med något. Om det inte ska bli nyval måste något hända någonstans. Visst snurrar det i hjärnan…

Vad tycker jag själv om situationen?

Jag är inget fan av Stefan Löfven. Jag är inte heller en socialdemokrat. Min röst faller på Alliansen. Jag vill alltså inte se Löfven vara kvar som statsminister och jag föredrar en politik som väger åt Alliansens håll. Jag tror mer på att arbete ska löna sig och att man ska ha möjlighet att skapa sin egen framgång. Och att motiveras till detta genom t ex vettigt betalt för sitt hårda jobb istället för att motiveras att sitta hemma och ta emot bidrag.

Jag skulle alltså vilja att vi fick en regering där man gick huvudsakligen på Alliansens politiska linje, även om de tvingades ge med sig på några punkter. Jag ogillar SD väldigt mycket då jag tycker att de förespråkar rasism och främlingsfientlighet. Jag ogillar även Vänsterpartiet då jag tycker att deras politik är idiotisk och alldeles för långt från vad som fungerar i ett modernt och vettigt samhälle. Man kan inte ta bort alla vinster, låta staten äga allt och ha en totalt jämlik fördelning för alla. Vi behöver motiveras att arbeta, bli bättre och utvecklas.

Socialdemokraterna ogillar jag inte på samma vis men jag kan inte riktigt stå för deras politik, som går så mycket ut på höga skatter och bidrag. Samtidigt som jag inte heller har förtroende för Löfven som statsminister av flera olika skäl. Så hur man än vänder och vrider på det så skulle jag vilja ha en lösning där man fick en ny statsminister (helst Ulf Kristersson men Annie Lööf är ingen omöjlig kandidat) och där man fick huvudsakliga inslag av Allianspolitiken.

Hur ska man göra detta då? Socialdemokraterna och Löfven verkar vägra vara “stödparti” till Alliansen. Centerpartiet och Liberalerna verkar säga nej till att samarbeta med Socialdemokraterna och skapa ett nytt “mittenblock”. Och ingen vill prata med SD överhuvudtaget (även om jag gillar att man står upp mot rasismen så inser jag givetvis vilka problem det innebär). Alla sidor säger sig vara större och ha rätten på sin sida. Dödläget är ett faktum.

Tyvärr finns väl inte några enkla lösningar kvar längre. Alliansen med stöd av Socialdemokraterna skulle väl vara en önskan men jag tror inte på att det blir av. Att Alliansen eller åtminstone några partier börjar prata med SD är en annan möjlig lösning. Det låter dock farligt och kan säkert skrämma bort väljare på sikt, samtidigt som risken finns att SD får chansen att tvinga in en del av sin sorgliga politik i riksdagen. Att Centerpartiet och Liberalerna sviker Alliansen är ju en möjlighet men det känns som ett stort svek även mot alla dem som röstade på de partierna och det är ett riskabelt spel.

Därför säger jag helt enkelt att jag inte kan komma på vilken lösning som man slutligen väljer. Det är för många variabler och ta in och man vet inte riktigt vilka hot innan valet som varit allvarliga och vilka som var spel för galleriet. Vad partierna verkligen kan tänka sig att offra och hur de kan ge med sig för att kompromissa och hitta en lösning. Jag bara håller tummarna för att SD och Vänsterpartiet får så lite inflytande som möjligt, att Löfven får stiga åt sidan och att vi slipper en allt för röd politik i allmänhet. Hoppas ni håller tummarna tillsammans med mig.

Nya regler skyddar konsumenter vid telefonförsäljning

Telefonförsäljare har länge varit lite av ett gissel och många ogillar den skarpt. Skälet till detta är kanske ganska uppenbart. De ringer ofta och stör vid en tidpunkt då man inte egentligen vill prata med dem, de är envisa och efterhängsna, de pladdrar på ganska länge innan de ens kommer till poängen och de kan ibland vara både påträngande och till och med försöka lura dig.

Att det kan vara lite jobbigt att prata med telefonförsäljare och att tvingas lyssna på dem rabbla upp alla fördelar med en tjänst som man inte vill ha är givetvis frustrerande ibland. Och att de ringer i tid och otid och fortsätter ringa dag ut och dag in om man väljer att inte svara. Dessa saker är dock inte så hemska jämfört med om man blir lurad av en försäljare.

Det finns helt klart telefonförsäljare som jobbar på ett tveksamt och mindre respektabelt sätt. Där det finns en grund som bygger på ett systematiskt fuskande och där tanken är att man ska lura på vanligt folk sina produkter och tjänster, vare sig de vill ha dem eller ej.

Många har säkerligen råkat ut för en telefonförsäljare av detta slag. Någon som antingen har övertalat dig att i stundens hetta säga ja till något som du egentligen inte alls vill ha eller behöver, eller någon som du sa nej till men där det av något skäl ändå startats en prenumeration eller liknande.

Nu har det dock kommit nya regler i Distansavtalslagen som ska reglera telefonförsäljning, vilka gör det klart lättare att vara konsument. De nya reglerna går ut på att du aldrig kan bli bunden till ett avtal direkt över telefonen, utan måste också godkänna ett skriftligt avtal. Du måste alltså få hem ett avtal antingen i brevlådan eller digitalt, som du godkänner, annars är inte avtalet giltigt.

Fördelarna med nya reglerna om telefonförsäljning

Detta gör helt enkelt att ingen telefonförsäljare längre kan övertala dig att skaffa en tjänst eller produkt som du inte vill ha eller på annat vis lura dig in i avtal som du sagt nej till. Detta är bra på flera vis. Det uppenbara är att alla lurendrejare blir stoppade i dörren.

Det kanske inte är något som händer alla men ibland händer det att riktiga bluffmakare ringer dig. De kanske försöker få dig att acceptera något erbjudande och att du antingen säger nej rakt av eller att de säger att du t ex kan få något gratis, utan krav. Sedan kommer det plötsligt en faktura i brevlådan trots att du sagt nej eller trott att du inte ska behöva betala något.

I vanliga fall har det varit ord mot ord och även om telefonförsäljarna ofta spelar in samtalen så kan dessa manipuleras så att det låter som att du säger något annat än det du verkligen sa. Det var givet ganska jobbigt att råka ut för en sådan försäljare och även om det kan gå fint att bestrida fakturor och slippa betalning så är det inte alla som vågat göra det.

Detta problem slipper vi dock nu, med tanke på att det inte längre går att upprätta ett avtal bara genom en telefonkonversation. Nu måste detta följas upp av att man också godkänner ett skriftligt avtal. Om detta inte görs så finns inget avtal och då behöver man inte oroa sig. Får du inget skriftligt avtal så finns det alltså ingen som helst chans att du behöver betala något och om de ändå skickar ett avtal till dig kan du bara välja att inte godkänna det.

Chansen att fundera igenom beslutet och ångra sig

En annan klar fördel med nya reglerna är att man har en chans att fundera igenom sitt beslut och ångra sig. När en telefonförsäljare ringer så har man i princip ingen tid att fundera på vad erbjudandet, hur bra det är och ifall man behöver det. Allt går så snabbt och en duktig telefonförsäljare ger dig heller inte chansen att tänka efter utan pladdrar på och kommer med bra argument hela tiden.

Många väljer att tacka ja till erbjudanden som de inte hade tackat ja till i vanliga fall, bara för att de blir överrumplade och har för lite tid att överväga det hela. Tack vare nya reglerna får man automatiskt betänketid. Om man tackar ja över telefonen så måste telefonförsäljaren skicka över ett avtal som man sedan ska godkänna skriftligen. T ex att du skickar in avtalet eller åtminstone signerar något med e-legitimation.

På detta vis får man tid att överväga om man verkligen vill ha och behöver det som försäljaren har prackat på en. Kanske tog man ett förhastat beslut, lät sig övertalas eller tänkte fel på något vis. Då har man en chans att ändra på detta, genom att helt enkelt inte skriva på och skicka in avtalet.

Genom att få denna betänketid tror jag att många faktiskt kan ändra på sina beslut och spara pengar. Det är inte alltid lätt att stå emot en duktig telefonförsäljare, varför det säkerligen är vanligt att folk köper saker som de inte vill ha. Men om man har en till chans att fundera igenom beslutet, utan någon som flåsar en i nacken och försöker övertala en att köra på, så kan man säkerligen ändra uppfattning och ta rätt beslut.

Detta gäller konkret för nya reglerna om telefonförsäljning

När du blir uppringd av en telefonförsäljare räcker det inte att du tackar ja till ett erbjudande längre. Du måste godkänna det skriftligt i efterhand för att det avtalet ska vara bindande.

Efter att du har pratat med en telefonförsäljare och tackat ja så ska företaget bakom skriftligen skicka ett anbud till dig, där de beskriver erbjudandet och villkoren. Du måste sedan acceptera anbudet skriftligen. Efter detta finns ett giltigt avtal.

Avtalet kan skickas med vanligt brev, e-post, SMS eller liknande. Det viktiga här är att du kan läsa avtalet och se vad det innebär innan du tar ditt slutgiltiga beslut och väljer om du vill godkänna det eller ej. Du ska sedan utföra någon typ av åtgärd för att godkänna avtalet skriftligen, t ex genom att signera med BankID eller bara genom att maila till företaget och säga att du godkänner avtalet.

Tänk på att dessa regler endast gäller om en telefonförsäljare ringer upp dig. Om det är du själv som har tagit kontakt med ett företag, t ex genom att ringa eller maila dem, så gäller de inte. Med andra ord endast om det är företaget som tar första kontakt med dig, t ex genom telefonförsäljning.

Reglerna gäller både om du kontaktas av ett företag som du aldrig har haft att göra med förr och om det är ett företag där du är befintlig kund. Att du redan är kund hos företaget gör alltså inte att de slipper undan kraven på skriftligt avtal och acceptans. Det enda som påverkar detta är ifall det är du eller företaget som tar kontakt.

Att du har tackat ja till att ha kontakt med ett företag i marknadsföringssyfte eller att de får återkomma i samband med förlängning av kontrakt och liknande är inte att liknas vid att du har tagit initiativet, så då gäller fortfarande att det krävs ett skriftligt avtal och godkännande.

Bestrid fakturor som du inte anser är korrekta

Man ska alltid bestrida en faktura som man anser är felaktig. Betala inte fakturan då detta kan ses som ett bevis på att du erkänner den. Kontakta istället först företaget som skickat fakturan och berätta varför du tycker att den är felaktig och varför du inte vill betala den. Spara all kommunikation med företaget och alla handlingar som rör fallet, som bevis.

Vissa företag är envisa och ger sig inte utan kan skicka fakturan till inkasso och sedan kanske hela vägen till Kronofogden. Du ska dock alltid fortsätta bestrida fakturan och låta bli att betala den. Skicka även meddelande till t ex inkasso där du bestrider fakturan.

Många är rädda för att få betalningsanmärkningar men dessa får man inte förrän ärendet är helt utrett och det är klart om det finns ett giltigt avtal och ifall du faktiskt är betalningsskyldig. Även om ärendet kommer till Kronofogden så kan du fortsätta bestrida fakturan och tids nog tas ärendet upp i Tingsrätten. Då är det upp till företaget som har skickat fakturan att bevisa att det finns ett giltigt avtal och att du bör betala den.

Tack vare de nya reglerna i Distansavtalslagen blir det förhoppningsvis klart färre bluffakturor och felaktiga fakturor som man måste bestrida. Detta helt enkelt för att det blir mycket svårare att visa på att ett avtal finns. Det räcker inte med att ha ett ja i telefonen, vilket dessutom kan gå att förfalska genom att manipulera inspelningar osv.

Nu måste det finnas ett skriftligt avtal som kunden har tagit emot och ett skriftlig godkännande likaså. Detta kan man inte förfalska alls lika enkelt och det är troligen klart färre företag / personer som ens vill försöka sig på det. Med lite tur blir det alltså klart färre bluffmakare som ringer och försöker sälja på dig något och livet blir lite enklare.

Svårt att spara till bostad?

För att kunna köpa en bostad behöver man kapital. Även om man kan låna det mesta så behövs ändå pengar till kontantinsatsen, vilket normalt är 15 procent av bostadens pris. Om man vill köpa en bostad som kostar 3,5 miljoner (vilket inte är speciellt högt idag) måste man ha lite mer än 500 000 kr för att kunna betala kontantinsatsen. Hur får man då ihop dessa pengar som förstagångsköpare?

Tidigare kunde man i större utsträckning ta ett topplån för att betala en del av bostaden. Det var ett dyrare lån, i princip ett vanligt privatlån, som täckte en bit av lånet. Idag är det många banker som ogillar att man lånar till kontantinsatsen. Man får ofta en belåningsgrad på 85 procent, alltså max vad som går att få, för sitt billiga bottenlån men resten av pengarna ska då helst komma från tillgångar och inte från ytterligare lån.

Men givetvis har inte alla 500 000 kr sparade som de kan använda till sitt bostadsköp. Unga, folk som köper sin första bostad, låginkomsttagare, de med lite mer begränsad ekonomi rent allmänt, har givetvis inte så mycket pengar sparade om de inte har fått ärva en massa pengar, har föräldrar som kan hjälpa dem eller liknande. De måste tjäna ihop pengarna själva, vilket inte är superenkelt i alla lägen.

Hitta pengar till bostaden

För vissa är det uppenbarligen inte så lätt att spara ihop till stora summor. Om man har en begränsad ekonomi och en tight budget så är det inte så lätt att lägga undan större summor varje månad. Om vi antar att någon har lyckats spara ihop runt 100 000 kr sedan tidigare och vill köpa ett hus för runt 3,5 miljoner så måste personen spara ihop ytterligare 425 000 kr ungefär, för att ha råd med kontantinsatsen.

Om man har möjlighet att spara ungefär 2 500 kr i månaden till just husköp så är det inte så värst dåligt för den som har en svagare ekonomi. Man måste ju även gärna spara till andra saker så som en buffert, pension, sådant man vill göra under året osv. Att skrapa ihop 2 500 kr extra varje månad för att lägga undan dessa pengar i ett bostadssparande är därför ganska bra jobbat.

Dock skulle det ta 170 månader för någon som sparar 2 500 kr per månad att få ihop till 425 000 kr. Det är ca 14 år. Det låter inte så roligt att behöva vänta så länge på att få köpa sin första bostad. Visst blir det lite mindre om man sparar dessa pengar i t ex fonder och får en årlig avkastning på runt 8 procent, men det tar ändå lång tid. Då runt 10 år.

Vad är då lösningen på detta problem? Om vi tänker oss att vi har ett par som båda tjänar t ex runt 20 000 kr per månad. Då kanske det inte är orimligt att man kan få ihop till 2 500 – 3 000 kr eller något sådant till bostadssparande. Det går inte att få fram hur mycket pengar som helst ur en sådan ekonomi utöver om man verkligen går in för att hårdspara.

Lösningen för dem är då troligen att köpa en billigare bostad först, bo där ett tag och försöka sälja med en hyfsad vinst. Sedan kan de gå vidare mot dyrare bostäder. Man måste ju börja någonstans och det kan klart krävas att man arbetar sig uppåt efter hand. Fördelen med att köpa billigare först är inte bara att bostaden kostar mindre utan även att man sedan får mer tid att spara ihop mer pengar plus alla pengar som man lägger på amortering, som också är en form av sparande.

Spara eller slösa?

Om vi dock har ett par som t ex tjänar 30 000 kr var i månaden (eller åtminstone gemensamt hamnar på runt 60 000 kr) före skatt så finns det givetvis mer pengar att ta ifrån för att finansiera ett bostadssparande. Har man en bättre ekonomi finns också bättre möjligheter. Det gäller dock att man tar chansen och försöker spara mycket pengar varje månad.

Om man lyckas spara en bra slant, t ex 9 000 kr i månaden, så kommer det inte ta så lång tid att nå upp till ett godkänt kapital, som kan användas till kontantinsatsen. Om man behövde spara ihop ytterligare 425 000 kr så räcker det om man sparar i ca 42 månader i detta fall, vilket blir knappt fyra år. Även om det är längre än många vill vänta så är det ändå en helt rimlig tidsram för bostadsköp.

För att det ska fungera behöver man dock se till att hitta 9 000 kr (eller 4 500 kr var) av sin lön varje månad. Även om 9 000 kr per månad låter ganska mycket så är det egentligen inte så farligt om man har en bra lön och hyfsade marginaler i sin privatekonomi. Det handlar helt enkelt om att vara inställd på att spara snarare än att slösa under en tid.

Om man tjänar 30 000 kr i månaden får man ut runt runt 21 000 kr efter skatt. Mat kanske kostar runt 3 000 kr per person och sedan har vi hälften av hyra eller liknande på säg 5 000 kr. Hälften av resterande bostadskostnader och räkningar kan tänkas hamna på max 3 000 kr (vilket ändå känns ganska väl tilltaget). Det som finns kvar är då 10 000 kr. Sedan går kanske 2 000 kr i månaden till nöjen av olika slag och säg 3 000 kr eller liknande till annat sparande. Det som är kvar då är 5 000 kr.

Om båda hade 5 000 kr kvar efter att alla räkningar plus nöjen är betalda och pengar har satts undan till annat sparande, så har vi redan fått ihop tillräckligt med pengar för att klara bosparandet. Om alla pengarna som var kvar gick dit så skulle vi ha 10 000 kr varje månad. Sen förstår jag om det av olika skäl kanske inte alltid blir så mycket som 5 000 kr per månad och person, då det kan dyka upp större utgifter som går före bostarandet, men i det läget får man också göra en avvägning vad man vill prioritera.

Prioritera det du vill mest

Är det ny bostad om 3-4 år som är viktigast eller är det viktigare att äta ute oftare, festa oftare, köpa fler dyra prylar, resa mer osv? Om du känner att du verkligen vill ha den där nya bostaden kan du välja att spara mer pengar varje månad, t ex genom att dra ner på saker som du kan undvara (alkohol, cigaretter, festande, utemat osv). Då kommer du få mer pengar över per månad och kan lägga mer på ditt bosparande.

Om du kan spara t ex 10 000 kr i månaden så behövs det inte allt för många månader för att få upp ett bra kapital. På bara två år kan du ha sparat ihop runt 240 000 kr och det är bara pengarna som du sätter undan, helt utan ränta eller avkastning. Med vettig avkastning kan det bli runt 260 000 kr eller till och med mer.

Den frågan man kan ställa sig själv är alltså om man tycker att det är värt att spara och snåla lite för att få råd att lägga undan pengar till ny bostad. För två personer som tillsammans tjänar runt 60 000 kr efter skatt finns det ju redan från början kapital att ta ifrån och det blir ju inte direkt sämre av att man förmodligen kan spara in på saker i deras budget för att göra situationen bättre och få mer pengar över.

De som klagar på att det är dyrt med bostäder (ni har i grunden rätt iofs) och att det är svårt att få ihop till kontantinsatsen måste även tänka på att det går att spara ganska mycket pengar per månad om man bara vill. Det tar inte allt för många år att få ihop en vettig summa bara genom att lägga undan en hyfsad summa på sitt fondkonto, ISK eller ett sparkonto. Det gäller bara att få tummen ur och faktiskt göra jobbet.

I de fall ekonomin är mer begränsad får man så klart anpassa sparandet till vad man har att jobba med men även här kan man ändå spara en del om man bara vill. Det handlar till stor del om att ha ha rätt mentalitet och att bestämma sig för att det är en ny bostad man vill ha helst av allt. Då får pengar till nya bostaden gå före andra utgifter, som resor, nöjen, ny bil etc.