Ska studenter behöva ha en massa pengar för att få bostad?

Att det är svårt att hitta en bostad i många städer är det säkert många som vet och kanske även många som har fått erfara själva när de har försökt hitta någonstans att bo. I studentstäder är det förmodligen i de flesta fall ännu värre. Ska det enda rimliga alternativet vara att köpa en dyr bostadsrätt för att kunna börja plugga där man vill?

Som ny student på högskola eller universitet har man ett antal möjligheter när man letar bostad. För det första kan man försöka hitta en studentbostad av något slag. Antingen en lägenhet på campus eller ett rum i korridor eller liknande. Andra alternativet är att leta reda på en annan hyresrätt som ligger inom rimligt avstånd från skolan. För hyresrätter har man då sedan antingen hyresvärdar som är med i bostadskön eller privata hyresvärdar som inte är det. Sista alternativet är att köpa en bostadsrätt.

Allt detta har blivit aktuellt då min bror ska börja studera till hösten och har kommit in på läkarutbildningen. Det är kul att han har lyckats med detta – men svårigheter med att hitta bostad är grus i maskineriet som gör att något som bara borde vara kul och spännande även blir till något krångligt och en komplicerad ekonomisk balansgång.

Det mest logiska alternativet mer eller mindre omöjligt

Vid en första anblick skulle man ju givetvis säga att det troligen vore bäst om man som ny student kunde få en studentbostad, en etta på campus (eller någon annanstans hyfsat nära skolan) där bara studenter kan bo och med en rimligt låg hyra. Gärna hyresfritt på sommaren eftersom man då inte får något från CSN. Hyresfria månader på sommaren har väl också de flesta studentbostäder?

Att få en sådan lägenhet är dock näst intill omöjligt då det finns bostadsköer och liknande även för dem. Det är så stor bostadsbrist för studenter och alla vill ha en sådan lägenhet. Antalet studenter i en specifik stad överskrider vanligen antalet studentbostäder med ganska mycket, så det är många som inte kan få en lägenhet av det slaget.

Det är lång kö för att få en lägenhet och många tvingas bo på andra ställen i väntan på att få en vettig studentlägenhet. När man ännu inte har börjat studera så kan man ju inte köa för en sån här lägenhet. Man måste börja med att veta vad / var man vill plugga, söka den utbildningen, lyckas komma in och först efter det börja leta lägenhet. Då är det dock väldigt många gamla studenter som redan köar och det kan ta flera år att få en lägenhet.

Även lägenheter där tanken är att de ska vara reserverade för nya studenter blir nästan lika svåra att få tag på tyvärr. En del, t ex korridorrum kan vara reserverade för nya studenter men det är fortfarande många gånger så att dessa lägenheter och rum ingår i studenternas bostadskö och att man då måste ställa sig i denna kö långt i förväg för att ha en chans att få bo där. Även om man inte har blivit antaget s kan man intressant nog fortfarande stå i denna bostadskö, så alla de som har köat länge av något skäl har förtur även om det bara gäller för nya studenter i övrigt. Att bo i korridor är dessutom kanske inte för alla. Det kan vara något man får göra för att man måste men många föredrar säkerligen en riktig lägenhet även om den är liten.

Hyresrätt i bostadskön ofta lite av ett skämt

Vanliga hyresrätter är i de flesta fall med i bostadsköer och i större städer är det som de flesta nog vet en väldigt lång väntetid. Universitetsstäder är också ofta större städer där det är svårt att få bostad rent allmänt. I många fall måste man köa i många år innan man har en chans att få en lägenhet via bostadskön. Även om man väljer bort de allra mest populära storstäderna som Stockholm så kan kön ändå vara fem år eller mer i populära städer.

Som student har man ganska många begränsningar och en av de största är att man inte vet säkert vart man kommer att hamna förrän man har kommit in på sin utbildning. Visst kan en och annan planera från tidig ålder och föräldrarna kan kanske stå med i någon eller några bostadsköer i förebyggande syfte för att hjälpa sina barn, fast det är ju inte alltid någon rimlig lösning.

I de flesta fall har man inte en sådan långsiktig plan och vet inte riktigt vad den blivande studenten vill göra. Om han / hon hamnar i en annan stad och måste flytta och ha någonstans att bo så har man inte kunnat planera detta i många år. Ifall man inte av något skäl lyckats stå i bostadskö i den stad man vill studera i många år i förväg så är det bara att glömma detta alternativ. Det är alldeles för lång väntetid helt enkelt.

Några få kan hitta en privat hyresvärd

Om man väljer bort hyresrätter som är med i bostadskön så har man fortfarande en chans att hitta en lägenhet hos en privat hyresvärd som inte är med i bostadskön. Det finns en del privata och det går att hitta men det är fortfarande en ganska liten chans. Det finns inte så många lägenheter totalt hos privata hyresvärdar jämfört med alla dem som är med i bostadskön så utbudet är redan från början litet.

Lägg till detta att det är en ganska liten del lägenheter som är fria vid en given tidpunkt och när det sedan blir antagning till högskola / universitet och mot slutet av sommaren och början av hösten blir det givetvis mycket svårare då många studenter som inte hittar någon bostad på annat vis vet om att man måste försöka ringa runt till de privata hyresvärdarna och kolla.

Det kan gå att få en sådan lägenhet, det vet jag personligen då jag lyckades hitta en när jag skulle börja plugga på högskolan för X antal år sedan. Jag fick då hjälp av mina föräldrar att ringa runt och en av oss lyckades lokalisera en lägenhet som funkade för mig. Det var mycket tur involverat där och det var även i en stad med lite mindre tryck på lägenheter. Det var inte alls lika svårt som i Stockholm, Göteborg, Lund eller Linköping t ex.

På det stora hela är det väldigt svårt att vara en av de lyckliga som hittar en rimlig lägenhet hos en privat hyresvärd när man är student. Det måste ju egentligen vara en etta eller billig tvåa och den måste ligga inom rimligt avstånd till skolan osv. De flesta har inte lyxen att få en sådan lägenhet då utbudet helt enkelt är för litet för att alla som är utan annan bostad ska hitta en denna väg.

Det som är kvar är att köpa en bostadsrätt

När man inte kan hitta en studentlägenhet och inte en vanlig hyresrätt så börjar de bra alternativen att sina. Att köpa en lägenhet är snart det enda alternativet som egentligen finns kvar. Det är dock i grund och botten ett ganska dåligt alternativ av flera olika skäl.

Först och främst handlar det givetvis om pengar. En lägenhet i en lite större stad, även om det är en liten etta, kostar ganska mycket pengar. Det kan i lite större städer kosta från ca 700 000 kr och upp till 1,5 miljoner i utgångspris och då tänker jag givetvis inte på en stad som Stockholm där det skulle krävas klart mer än så för en lägenhet. Lägg på detta till eventuell budgivning som kan höja priset med upp mot 500 000 kr extra.

Att som student tvingas köpa en lägenhet för runt 1,5 miljoner låter ju inte direkt rimligt. När man är 19-20 år gammal har man vanligen inte någon större förmögenhet samlad, så om man räknar bort de unga som av något skäl har lyckats tjäna en massa pengar och dem som har väldigt rika föräldrar, kan man nog ganska lugnt säga att de flesta inte har bästa utgångsläget.

Visserligen ska man ju inte ha 1,5 miljoner kontant då det mesta är ett bostadslån, men man måste ha en del i kontantinsats och man måste även ha tillräcklig ekonomi för att kunna betala månadskostnaden för lägenheten med både ränta, amortering och sedan dessutom avgiften för bostadsrätten.

Hur mycket måste en student betala för sin borätt?

Med dagens låga ränta kommer man undan lite lindrigare givetvis men även nu blir det en slant varje månad. Speciellt då man nu för tiden måste räkna med amorteringskravet. Det går inte längre att hoppa över amorteringen för att få ner sin månadskostnad. Exakt hur mycket man måste betala varje månad beror givetvis på hur mycket man har i kontantinsats och om man kan skippa topplån osv. Som student är det dock givetvis lite svårt att slänga fram allt för mycket pengar kontant.

Ifall du skulle köpa en lägenhet för 1,5 miljoner så är bottenlånet som bäst 1 275 000 kr och resterande belopp är då 225 000 kr. Ifall du inte har 225 000 kr sparat så behöver du troligen ett topplån och det är vanligen max 10 %. Du har då kvar 75 000 kr i kontantinsats. Även det är mycket pengar men det är ändå mer rimligt att man kan hitta de pengarna, t ex genom att låna av föräldrarna.

Min egen budgetkalkyl säger att du för en bostadsrätt på 1,5 miljoner (med 10 % topplån) får ränta och amortering varje månad på i snitt 5 190 kr. På detta har du avgiften för lägenheten – vilken skulle kunna ligga runt 3 500 kr i snitt. Den totala månadskostnaden ligger då på 8 690 kr. Detta är med dagens låga ränta på någonstans runt 1,5 % (vilket du kan få om du förhandlar hyfsat duktigt) och den kommer börja röra sig uppåt inom några år. Du ska dessutom hitta 75 000 kr till kontantinsatsen!

En orimlig kostnad för en student utan hjälp från familjen

Om man nu bortser från föräldrarna och deras hjälp – vilken 19-21 år gammal nybliven / kommande student har möjlighet att betala dessa summor varje månad? CSN med bidrag och fullt lån ligger någonstans runt 10 000 kr och man får då inga pengar på sommaren. Dock ska man fortfarande betala för sin bostadsrätt på sommaren.

Utöver bostadens kostnad måste man även betala för vissa andra saker så som el, mobil, tv-licens, hemförsäkring och mat. Saker som Internet och tv ingår i vissa bostadsrätters avgift men inte alltid. Dessutom måste man ha råd med kurslitteratur och lite sådant och sen vore det ju bra om det inte vara helt tomt på kontot, så att man kunde leva och ha lite skoj under sin studenttid.

Det troliga är väl dock att föräldrarna hjälper barnet med bostaden på något vis? Det är vad jag tänker åtminstone. Sen är det säkert väldigt olika på vilket sätt de hjälper och hur mycket. Med lite tur har studenten lite sparade pengar i t ex fonder eller något annat som kan hjälpa till med kontantinsatsen på 75 000 kr. Men det gör ju inte så mycket för månadskostnaderna i övrigt tyvärr.

Kanske kan föräldrarna gå in och hjälpa med topplånet och då slipper man betala ca 1 950 kr vare månad för detta lån. Det gör en del givetvis men det är fortfarande boendekostnader på närmare 7 000 kr i månaden plus övriga räkningar. Fortfarande klart mer än vad en vanlig student har råd med. Då ska man även tänka på att räntan helt klart kommer att gå upp förr eller senare. Denna låga nivå är troligen botten och det kommer öka. Lägger man på ett par procent blir det kanske ytterligare 1 500 kr i månaden att betala.

Ska föräldrarna tvingas satsa massor av pengar för att barnet ska kunna plugga?

För att det ska vara rimligt att köpa en bostadsrätt som student måste föräldrarna troligen vara med i ganska stor utsträckning. Jag tänker för det första att banken troligen inte ens skulle ge ett bolån till en student utan att det fanns en medsökande eller någon som kunde erbjuda något mer än studentens CSN. Föräldrarna måste helt enkelt hjälpa till på något sätt. Exempelvis hjälpa till så att lånet blir billigare. Ett exempel är om föräldrarna kan belåna sin befintliga bostad och använda de pengarna till att betala en stor del av lånet kontant. På så viss kan man få ett mindre lån, vilket innebär en lägre räntekostnad, plus att man kanske kan komma undan amorteringskravet helt eller delvis.

Om man kan hamna på en belåningsgrad på 50 % eller lägre så behöver man inte lägre amortera på lånet och då slipper man den delen av månadskostnaden. I detta fall skulle räntan för lånet vara endast 650 kr i månaden (efter skatteavdraget) och om man sedan slipper amorteringen på 1 250 kr i månaden så är det bara runt 4 000 kr i boendekostnad. Detta kan en student klara av.

Det skulle dock betyda att föräldrarna måste lägga in ca 750 000 kr i barnets bostadsrätt. Kanske lite mindre om barnet själv har lite sparade pengar. Oavsett är det mycket pengar. Långt ifrån alla har möjlighet att belåna sin befintliga bostad på detta vis och långt ifrån alla har jättemycket pengar sparade som de kan använda till något sånt här. Även om man givetvis vill göra vad man kan för att hjälpa sina barn så är det många som inte har de ekonomiska möjligheterna att göra så mycket.

Har man sedan även flera barn och alla behöver samma hjälp så blir det ju ännu svårare att hjälpa. Självklart vill man att alla barnen ska kunna studera vidare och ha samma möjligheter. Hur ska man fördela hjälpen och ta beslut om vad man gör med sina pengar? Har man inte möjlighet att hjälpa sina barn så mycket som man skulle vilja så har man ju även den tyngden på sina axlar och det känns på många vis orimligt.

Ett samhälle och ett system där det krävs den här typen av hjälp från föräldrar blir i grund och botten inte bra. Sverige är ett land där i princip alla kan studera på högskola / universitet, vidareutbilda sig och leva upp till sin fulla potential. På det viset är det bra och positivt. Men ifall det plötsligt krävs en väldig tur eller en massa pengar för att kunna få en bostad i den stad där man blivit antagen blir det systemet ändå delvis meningslöst. Ska man bara kunna plugga ifall man har föräldrar som är rika / har en god ekonomisk situation? Ska man missa möjligheten till en utbildning bara för att det inte finns någonstans att bo?

Hur mycket ska ekonomi inverka på barnskaffande?

Jag har ännu inte fått några barn, så jag kan inte blogga om pengar och barn i en allt för stor utsträckning. Vissa saker kan man givetvis skriva om men det går inte att lägga in sina egna erfarenheter i inläggen på samma vis som ifall man är förälder. Det finns inga exakta planer för när jag och min sambo ska börja fundera på barn på allvar men det lär väl hända inom en överskådlig framtid. Jag vill ha barn i framtiden givetvis men samtidigt är jag nervös över så många olika saker. Den ekonomiska aspekten är en viss del av det.

Hur man än vänder och vrider på det är det svårt att helt koppla bort den ekonomiska biten. Inte för att jag skulle ha något emot att lägga pengar på mitt barn utan det handlar huvudsakligen om att man vill ha en bra och stabil ekonomi så att man skapar trygghet för sina barn. Hade man haft obegränsat med pengar och aldrig behövt oroa sig för att kunna betala saker och ting så hade man givetvis inte heller behövt tänka så mycket på detta när man funderade på att skaffa barn. Men de flesta har inte den lyxen.

Mina egna grundkrav inför att skaffa barn

För min egen del tänker jag på alla saker som känns viktiga när man skaffar barn. Jag vill ha ett jobb med stabil inkomst som är tillräckligt hög för att det ska kännas säkert och där jag inte riskerar att förlora inkomsten. Jag vill gärna att min sambo också har en stabil / fast inkomst (med tanke på att jag inte på egen hand tjänar så mycket pengar att det räcker till allt vi skulle behöva, så vi behöver båda bidra till ekonomin).

Vidare tänker jag att man behöver en vettig bostad. Det behöver vara en bostad som är stor nog för att rymma oss alla och ha ett rum för barnet framför allt. Det ska också vara en bra, fräsch och säker bostad där barnet kan trivas och där man kan känna sig trygg med att låta ett barn växa upp. Sen vill man givetvis även bo i ett bra område – nära till skola, natur och sådant och i ett tryggt område rent allmänt. En vettig bostad, vare sig det är ett hus eller en lägenhet, kostar en del och det är en kostnad man ska klara av.

Bra ordning på sin ekonomi. Att ha en fast inkomst och en vettig lön är ju en väldigt bra början men det gäller att även ha ordning på sin ekonomi och sitt liv rent allmänt. Jag tror som sagt på att barn ska få en trygg uppväxt och som förälder har man ju ett stort ansvar för att ta hand om sina barn. Då är det viktigt att man har ordning på sin ekonomi så att man inte sitter med stora skulder eller har dålig koll på ekonomin i övrigt. Man vill inte befinna sig i en situation där man inte har kontroll och där det riskerar att bli problem, för sådant skulle troligen gå ut över barnet på ett eller annat sätt.

Så för att sammanfatta känner jag att jag vill ha en stabil inkomst och ekonomisk stabilitet. Bra kontroll över min ekonomi och utan risk för några större överraskningar som kan påverka negativt. Jag vill ha en vettig bostad där mitt barn kan bo och trivas (vilket skulle innebära en flytt till något större jämfört med nuläget). Självklart behöver jag också någon att skaffa barn tillsammans med men den biten är ju så grundläggande att jag inte tagit upp det.

Barn kostar en massa pengar?!

Den allmänna uppfattningen – som huvudsakligen också ofta stämmer – är att barn kostar pengar. Om du just nu har en budget som fungerar och där din ekonomi går runt kan du räkna med att få göra om denna budget totalt och räkna på helt andra siffror när ditt första barn kommer. Det är många saker som kostar pengar. Du behöver till att börja med utrustning för att ta hand om barnet så som barnvagn, säng, barnstol, bilbarnstol, lite leksaker och så vidare. Sådant är inte gratis, inte ens om man köper begagnat.

Du behöver sedan lägga en hel del pengar på förbrukningsvaror som mat, blöjor, kläder, hygien och alla andra saker som behövs under ett barns uppväxt. Det blir senare även veckopeng eller månadspeng, aktiviteter, nöjen och en del annat. Du har även barnomsorgen som kostar ganska mycket. Detta är saker som behöver få plats i din budget. Barnbidraget gör en del för att hjälpa men täcker så klart inte allt.

Utöver de mer uppenbara kostnaderna för ett barn så blir det ju även en hel del förändringar som gör att man kan få högre kostnader eller mindre inkomster. Dessa saker kan man ibland glömma bort (i olika utsträckning) eftersom de inte är lika självklara. T ex kostar föräldraledigheten en hel del pengar i uteblivna inkomster. Du har även eventuellt högre kostnader för att du har tvingats köpa en ny bostad – en större bostad som uppfyller dina krav kostar troligen mer varje månad. Samma gäller för bilen – du behöver kanske en större bil för att kunna få med dig barnet och tillhörande saker så som barnvagnen.

Utöver detta bör du gärna även lägga undan lite pengar till barnet i form av sparande, så att det finns åtminstone en viss liten gömma när ungen blir äldre och ska börja ta hand om sig själv. Storleken på sparandet kan man alltid variera men t ex kan man lägga undan samma som barnbidragets storlek.

När ska man då våga ta steget?

Eftersom det kostar en hel del extra pengar att ha ett barn jämfört med att bara ta hand om sig själv så blir man ju givetvis lite nervös inför detta stora steg i livet. Att få barn handlar ju om att ta hand om / bry sig om någon annan än sig själv och att ha ansvar för och älska någon annan så länge man lever. Bara den biten är i sig lite skrämmande men när det även kommer in en ekonomisk aspekt i det hela blir man ännu lite mer nervös.

För att kunna ta hand om någon annan väl och att ge barnet ett bra liv behöver man ju ha ordning på sin ekonomi och kunna ge barnet tak över huvudet, mat i magen och allt det andra som hör till så som utbildning, försäkringar, nöjen osv. Det är alltså ganska mycket som hänger på ekonomin och att man har ordning på sina pengar.

Jag är lite orolig för allt detta givetvis och det är som följd av denna oro som jag vill att både jag och min sambo har stabila inkomster innan vi skaffar barn. Att ha fixat ett bra boende i förväg känns också viktigt så att man vet att man kan hitta någonstans att bo som är bra för barnet men som man också har råd med utifrån sin ekonomiska situation.

Balans mellan hjärta och hjärna

Ifall man just nu lever ett liv där man precis klarar sig ekonomisk – om det är på gränsen till att det går runt och att man lever på en ganska snäv budget – så måste man ju ställa sig frågan ifall man skulle ha råd med alla extra kostnader som ett barn innebär. Det känns kanske fel att ta ett sådant beslut med hjärnan snarare än med hjärtat så att säga, men å andra sidan känns det väl inte rättvis mot ett barn att föra det till livet när man inte är säker på hur man ska kunna ha råd att ta hand om det?

Troligen är det så att den allmänna nervositeten inför att skaffa barn, att det känns som ett så stort och definitivt steg, gör att man oroar sig lite extra för sådant som kanske egentligen inte borde spela jättestor roll. Många saker brukar lösa sig när man väl tvingas lösa dem. Så frågan är kanske var gränsen går mellan att man bara borde köra på och skaffa barn för att man vill ha ett barn, och att hitta den ekonomiska stabilitet som behövs för att man ska känna sig trygg i att kunna ta hand om barnet. Men finns det något bestämt svar på den frågan?

Detta är givetvis i första hand en fråga inför sitt första barn, för det är då förändringen blir som störst. Om man redan har ett barn och funderar på att skaffa ett till blir det inte en alls lika stor omställning då man troligen har ganska mycket av det som behövs och det blir mest ett tillägg i rörliga kostnader så som mat, kläder, nöjen osv. Det blir givetvis inte billigare att få ett andra eller tredje barn men förändringen är förhållandevis liten.

Olika sätt att spara pengar på julklapparna

Julen kan vara en ganska dyr historia. Det kostar en massa pengar med julmat, julklappar, julbak och allt annat runt omkring. Det finns en anledning till att januari är den snålaste och fattigaste månaden på året – nämligen att folk vanligen spenderar så mycket under julen (och nyår) att de ofta måste hålla igen ordentligt när nya året kommer.

Julklapparna är vanligen den stora boven i dramat, som kostar allra mest pengar. Kanske har man väldigt många som man ska ge julklappar till eller så vill t ex barnen ha dyra saker. Oftast tycker man att man måste spendera mycket pengar på julklapparna eftersom det är en så viktig del av julen, man vill inte göra någon besviken och så vidare.

Men jag tycker inte att det här med att ge julklappar ska vara fokus under julhelgen. Jag tycker inte man ska slopa det då jag både gillar att ge och att få lite också, men man kan kanske komma på något bättre sätt att göra det på som inte innebär att alla måste ruinera sig. Därför har jag funderat på lite olika sätt som man kan spara in pengar på julklappar utan att det för den delen blir en sämre jul eller att man lägger ner julklapparna helt.

1. Julklappslekar / Secret Santa

Ett sätt att begränsa kostnaderna för julklappar är att man bestämmer att man ska ha någon slags julklappslek. Poängen är då ofta att man inte ska köpa en eller flera julklappar till alla som man firar jul med utan man köper kanske bara en eller ett par julklappar totalt. Sedan kör man någon slags lek eller spel där man lägger alla saker i en slags pott och slumpmässigt delar ut de olika julklapparna till folk.

Secret Santa går ut på att alla i förväg drar ett namn på en person som de sedan ska köpa julklapp till. Den person som ska få klappen ska inte veta vem som ger till honom eller henne utan det är hemligt. På detta vis behöver man bara köpa julklapp till en enda person samtidigt som alla ju får åtminstone en grej.

De här lösningarna funkar bra framför allt om det inte finns några barn med på julfirandet eller om man har en väldigt stor familj där det annars skulle krävas en väldig massa paket hit och dit. Du kommer undan med bara några få julklappar och får givetvis även inte så mycket, men att få paket är ju inte det viktigaste med julen.

Det viktiga med denna variant är att för det första att man kommer överens med de som man ska fira med att det är så här det går till i år. Alla bör helst vara överens eller åtminstone meddelas. Det ska även sättas någon gräns för hur mycket prylarna på ett ungefär ska kosta och helst ska det vara något lite allmänt som kan passa till både en man eller en kvinna och i lite olika åldrar.

2. Bestäm att bara barnen får julklappar

Julen är huvudsakligen barnens tid även om vi vuxna nog också uppskattar julfirandet. Barnen brukar normalt älska julklappar och det förstår man ju, varför det känns lite tråkigt att begränsa så att de bara får nån enstaka sak. Om man vill spara pengar kan man säga att de vuxna inte ska ge varandra saker alls – eller max ge varandra en billig sak – medan barnen kan få lite mer.

Julklappar till barn behöver inte vara dyra. Man kan hitta på många saker som inte kostar så mycket. Barnen kan alltså ofta få ganska mycket utan att det måste bli dyrt. Ibland önskar de sig givetvis dyra saker men ofta kan man göra dem glada med många billiga saker.

Vi vuxna har inte lika stort behov av presenter och paket utan vi är ofta nöjda med julmat, att få umgås med familj och vänner, att få ge bort några julklappar och att få äta lite julgodis utan att tänka på vikten. Vi kan klara oss utan så många saker, så bestäm att dra ner på klappar till de vuxna helt enkelt.

3. Leta prisvärda klappar

Det finns många saker att köpa som inte kostar så mycket. Det behöver inte vara dyrt för att någon ska bli glad och uppskatta julklappen. Det viktiga är att man lägger ner lite tanke bakom det man köper och försöker tänka på vad olika personer inom familj och vänkrets skulle bli glad för. Det kan vara en rolig pryl eller bara något man vet att personen behöver.

Det är ofta lättare att hitta bra julklappar ifall man planerar lite och börjar leta i god tid. Då har man större chans att hitta rätt. Tänk på julklappar när du gör det årliga besöket i Ullared eller när du åker till en outlet eller när det är rea i butikerna etc. Det finns inget som säger att du inte kan köpa en bra julklapp till någon redan i maj ifall du bara vet att det är något som personen skulle bli glad för.

Ett väldigt bra ställe att hitta julklappar på är Internet. Man kan spara en bra slant på att köpa billiga saker på nätet. Många butiker säljer saker bra mycket billigare än om man handlar i vanliga butiker på stan. Ett sådant exempel är t ex Fyndiq som är ett slags lågprisvaruhus på nätet. Du som vill vara lite mer vågad kan köpa väldigt billiga saker t ex på Ebay. Köper man ”rätt” saker kan man få dem för bara en bråkdel av vad de kan kosta annars. Tänk dock på att det ibland kan ta ett tag med leverans när man köper från t ex Kina.

Gör dina egna julklappar

Ifall du verkligen vill köra billigt kan du till och med försöka göra dina egna julklappar. När man gör saker själv blir det ofta riktigt billigt. Det beror givetvis lite på vem du ska ge till men du kan göra egen hemmagjord sylt i fina burkar och ge bort, måla en tavla, bygga en egen tavelram (vilket inte kräver speciellt mycket eller dyrt material) och så vidare. Du kan även alltid ge bort andra saker också så som en dag där du hjälper till i trädgården eller en dag på stan där du bjuder på lunch och är smakråd.

4. Bestäm budget i förväg

Att bestämma en budget för hur mycket man totalt ska spendera på varje person är alltid väldigt bra. Det gör att man kan spara pengar och även att man slipper oroa sig för att man kommer spendera för lite (eller för mycket) på någon. Det är ju aldrig roligt att få något dyrt och fint av någon och själv ha köpt något mycket billigare till den personen. Det kan också kännas konstigt att vara den som har spenderat mycket pengar och få något litet och mesig tillbaka.

Ifall man känner att man inte har allt för mycket pengar att lägga på julklappar är det bra att man tar upp med vänner och familj att man tycker att man kan sätta en budget och säger var man tycker att gränsen ska gå. Budgeten behöver inte vara så jättehög. Det är tanken som räknas och inte priset. Dessutom kan man få ganska många små och roliga saker även för ett par hundralappar.

5. Lägg fokus på att umgås och att ha kul

Paket och prylar är inte allt här i livet. Många vuxna skulle nog säga att det härligaste med julen är att träffa släkt och vänner och umgås, att äta lite julmat, ta en promenad ute i snön eller åka pulka med barnen osv. Att umgås och att bara mysa med julmusik och en godisbit gör mycket. Det är sådant som man uppskattar. Det är även kul att ge bort julklappar och göra andra glada.

Oftast är det barnen som är som mest tokiga i julklappar. Vuxna kan gilla dem också men om man säger till en vuxen att det nog inte blir så många julklappar i år så brukar det kanske inte direkt vara en jättestor grej. Att säga till barnen att det inte blir så många klappar under granen är dock svårare.

Försök tidigt att lära barnen att det finns så många saker med julen som är roliga och att det inte handlar så mycket om att få saker. Umgås, spela spel, gör roliga saker tillsammans och gör julen till en fantastisk tid utan att det handlar om paket och att få dyra prylar.

Du behöver givetvis inte sluta ge barnen julklappar men ifall hela julen och alla delar av den blir viktiga så är det inte sån enorm fokus på att få paket och att det ska vara väldigt många eller dyra saker. Detta är givetvis inget man gör i en handvändning men det kan vara en allmänt bra inställning att ha när man firar jul.

6. Planera julen tidigt

Detta är ingen direkt tips för att spara pengar på julklappar men ett bra allmänt tips. Ifall du börjar planera julen i god tid och även sätter upp en budget och börjar spara inför julen är det lättare att få det att gå ihop när december väl kommer. Problemen uppstår när man vill skapa en bra och fin jul med många julklappar trots att man egentligen inte riktigt har råd. Det är även då man kanske t ex tar ett lån eller spenderar mer pengar än man egentligen har råd med.

Försök att börja spara till julklappar och julfirandet i god tid så att du har alla pengar på ditt konto när det börjar bli dags. Det kostar alltid lite pengar med julmat, julklappar och allt runt omkring, så se till att du har en del pengar undansatta för detta. Ifall du uppskattar julen är det värt att kanske spara in på en och annan sak i vardagen för att ha råd till en riktigt bra jul när vintern kommer.

Lär dina barn om pengar och ekonomi

Ganska nyligen har det pratats en del om det här med vem som ska lära barn och unga om pengar och ekonomi och att unga tyvärr är sämre på dessa ämnen än man skulle vilja. I en undersökning som Nordea gjorde tyckte 90 procent av svenskarna att det är föräldrarnas ansvar att lära ut ekonomi och hur man hanterar pengar till sina barn.

Unga tycker dock i större utsträckning att privatekonomi borde vara en del av undervisningen i skolan – t ex att lära sig att göra en budget, att spara pengar innan man investerar och att inte spendera pengar som man inte har. Att införa privatekonomi som en del av undervisningen i skolan verkar dock inte jätteaktuellt, t ex sa Fredrik Reinfeldt nyligen att han inte hade några sådana planer i en intervju med Privata Affärer.

Än så länge ligger alltså ansvaret huvudsakligen på föräldrar att lära sina barn att vara ansvarsfulla med sina pengar, att spara och att hantera ekonomin rent allmänt. Det är kanske ganska logiskt att det är så då föräldrar har som uppgift att förbereda sina barn för vuxenlivet så gott det går, och då ingår givetvis att lära dem hur man bör hantera pengar och vad man inte bör göra.

Det är dock inte alltid så lätt att veta hur man ska göra för att på bästa sätt lära barn och ungdomar om privatekonomi och att hantera pengar. Därför tänkte jag försöka skriva ihop en liten guide med några bra tips och tankar som underlättar.

Börja lära ut om ekonomi och pengar tidigt

Ett bra första tips är att man bör börja tidigt när man ska lära sitt barn om pengars värde och att hantera dem på ett bra sätt. Ju tidigare man börjar ju lättare blir det att påverka dem och att bygga upp en bra grund med förståelse och ett ekonomiskt tänk. Om du redan när barnet är litet kan börja klämma in en och annan lektion om pengars värde kan detta ofta göra skillnad.

När barnet blir äldre och mognare så ökar även förståelsen för olika saker, även pengar. Samtidigt är det ofta svårt att försöka lära ut ekonomi till en tonåring då de har så mycket annat att tänka på. Det finns så många saker de vill ha och de börjar tänka mer på vikten av varumärken och hur andra människor ser på dem. Sådana saker blir tyvärr ofta viktigare än att tänka ekonomiskt.

Det är alltså oftast lättare att börja tidigt och slänga in små lektioner om pengar och dess värde när barnet är mindre och mer mottagligt. Om man gör det på rätt sätt blir det oftast inget negativt utan bara en naturlig del av uppväxten och då är det förhoppningsvis så bra att barnet får med sig detta tänket när han / hon blir äldre – det sitter då rotat ganska djupt och finns alltid med i bakhuvudet.

Pengar växer inte på träd

En väldigt tidig lektion handlar om pengars värde. Att göra klart för barnet i en tidig ålder att man måste jobba för att få pengar är viktigt. Barn tror kanske att pengarna helt enkelt kommer från bankomaten snarare än från hårt arbete. Ifall man inte lär dem att det krävs mycket jobb för att få pengar så kommer de heller inte inse att man inte bara kan spendera fritt, utan att man måste vara återhållsam och spara.

Veckopeng / Månadspeng

En ganska stor snackis är det här med veckopeng / månadspeng. Ska barnen få en viss summa varje vecka eller månad som sedan ska räcka till olika saker som barnet vill ha eller behöver? Tydligen tycker föräldrar inte längre att en bestämd fickpeng är lika bra som de brukade tycka. Det har blivit allt vanligare att barn inte får fickpeng utan helt enkelt bara får pengar vid behov och att föräldrarna själva sedan köper resterande saker åt sina barn.

Att ge barnet egna pengar som de ansvarar för själva och som ska täcka in olika typer av utgifter är dock ett riktigt bra verktyg för att lära om ekonomi och pengars värde. Veckopeng / månadspeng är alltså ett bra tips för föräldrar som vill förbereda sina barn för framtiden, där de måste ha ordning på sin egen privatekonomi och vara sparsamma med sina pengar.

Att bli ekonomisk med hjälp av fickpeng

Tanken med fickpeng är att barnen har hand om sina pengar själv och kan köpa saker eller spara etc. Det är ganska stor skillnad på att be mamma och pappa att betala för något som man vill ha och att istället sitta med pengarna i sin hand och försöka avgöra om det är värt att köpa något eller om det är bättre att spara till andra bättre saker framöver. Barnen lär sig ganska snabbt att saker och ting inte är gratis och att det går snabbt att göra av med sin fickpeng ifall man inte är lite sparsam.

Ifall pengarna är slut och barnet kommer och tjatar om att få mer pengar eller att du ska köpa saker kanske detta kan vara lite jobbigt men det är samtidigt en lektion som alla borde lära sig. 1. Man kan inte köpa saker om man inte har pengar. 2. Ifall man inte är lite sparsam så tar pengarna slut väldigt snabbt. 3. Man får inte nya pengar gratis bara för att man har gjort slut på det man hade.

Var tydlig med var som ingår i fickpengen och vad som förväntas i retur

Ifall du väljer att ge ditt barn regelbunden fickpeng är det viktigt att börja med att gå igenom reglerna för denna. Du måste berätta vilka kostnader som barnet själv förväntas stå för – godisköp, nöjen osv – och vilka kostnader som du fortfarande kommer att stå för. För yngre barn kanske det räcker med att låta dem ansvara för t ex godis, leksaker och nöjen. De ska inte behöva ansvara för pengar som ska gå till allt för viktiga saker så att deras grundläggande trygghet (att de har kläder och mat etc) riskerar att försvinna om de råkar sumpa bort sin fickpeng.

Du kan även bestämma ifall du vill att barnet ska göra något i retur för att han / hon får pengarna. Det kan vara så att du vill lägga in bestämmelser om att barnet ska hjälpa till hemma, t ex med att diska och städa. Eller kanske du vill lägga in bestämmelser om att barnet alltid ska göra sin läxa direkt efter skolan utan att gnälla, inte svära eller följa andra regler i hemmet angående tv-tittande etc.

Det finns inget rätt eller fel här. Vissa tycker att sådana regler bör följas utan att man ska behöva muta barnet med pengar medan andra tycker att det är en bra del av fickpengen att det finns vissa motkrav. Fördelen med att lägga in denna typ av krav är att det finns ett bestämt sätt att straffa barn som inte sköter sig, utan att ge dem ytterligare bestraffningar eller att skälla på dem. Barnen lär sig på så vis även till viss del att det krävs någon form av motprestation för att få sina pengar, vilket ju gäller även senare i livet när de jobbar.

Ifall barnen klagar eller tjatar om mer pengar, höjd fickpeng och liknande

Visst kan det vara irriterande om barnen hela tiden ska tjata om mer pengar eller att fickpengen är för liten. Detta är dock inte nödvändigtvis en dålig sak utan en möjlighet för dem att lära sig mer om privatekonomi. När de blir vuxna kommer de ha stor nytta av att kunna förhandla och komma överens med t ex arbetsgivare, vänner och andra människor i köp- och säljsituationer. Då är det inte dumt att få träning hemma först.

Ifall en av de unga vill ha högre veckopeng får du helt enkelt ta upp förhandlingarna. När fick barnet en höjning av veckopengen senast? Vilka är skälen till att barnet borde få högre veckopeng nu? Vilka ytterligare kostnader har tillkommit? Vilka ytterligare motprestationer är barnet villigt att göra för att få en högre veckopeng – kanske hjälpa till mer hemma? Prata med barnet på ett vuxet sätt, gå igenom alla frågor och förhandla fram en rättvis deal.

Att kunna diskutera sånt här är bra för förståelsen när det gäller privatekonomi rent allmänt men ger även färdigheter i att argumentera och förhandla osv. Det gör att barnet lär sig om pengars värde men även att man lär sig att interagera med andra människor på ett meningsfullt sätt istället för att bara verka tjurig, bortskämd eller svår att ha att göra med. Det är något de har nytta av i väldigt många situationer i livet och det är ditt jobb att utveckla dessa förmågor.

Hitta rätt nivå för hur stor fickpengen ska vara

En av de lurigaste aspekterna av fickpeng är att hitta rätt nivå. Hur mycket ska man egentligen ge barnet varje vecka / månad? Att hitta balansen där kan vara lite svårt då man inte vill ge för lite men inte heller för mycket. Och det ska ju givetvis inte vara mer pengar än man känner att ens egen ekonomi klarar av.

Viktigast är att du försöker lägga fickpengen på en nivå som känns rimlig utifrån hushållets ekonomi och vad du tänker dig att ditt barn ska använda pengarna till. En ungdom som förväntas köpa sina egna kläder och liknande måste givetvis ha en större budget än någon som bara ska handla godis och gå på bio etc.

Lyssna inte på vad ”alla andra” får i veckopeng. Barn har en förmåga att använda sin omgivning som argument för att få mer pengar. T ex säger de gärna att alla deras kompisar får mer än vad de får. Detta ska du inte lyssna på. Påverkas inte av andra utan hitta en nivå som passar för dig, din familj och dina barn. Ofta överdriver barnen ändå när de pratar om vad andra i deras omgivning får plus att du ju måste gå efter din egen ekonomi och inte barnens kompisars ekonomi när du hittar en bra gräns.

Viktigt att lära sig att spara pengar

Det kan vara en bra idé att sätta som krav att barnet ska spara en del av sin fickpeng. Att lära sig att spara pengar är väldigt viktigt då sparande har en avgörande roll i vår privatekonomi när vi är vuxna. Att kunna spara pengar som buffert eller för att kunna köpa något längre fram är mycket viktigt. Du får givetvis räkna in detta i fickpengens storlek så att det finns utrymme att spara lite och att det ändå finns pengar kvar att använda.

Oavsett om du tror på fickpeng eller inte så är det viktigt att försöka lära barnen att sparande är viktigt. En del saker kan man givetvis köpa varje vecka, som en godispåse, men det finns många saker som kräver att man sparar eftersom det behövs pengar från flera veckors fickpengar. I sådana fall måste man börja spara för att kunna köpa det man vill ha. Just idag kanske det känns tråkigt att behöva spara men om några månader är man istället mycket mer nöjd.

Som förälder bör du alltid hjälpa ditt barn att förstå hur sparande fungerar och underlätta deras sparande så mycket som möjligt. För mindre barn kan en spargris vara ett väldigt bra sätt att spara och då kan man med jämna mellanrum räkna pengarna och se hur nära man är att uppnå målet. Glöm inte att berätta för ditt barn hur duktiga de är och påminna dem om hur roligt det blir när de kan köpa det som de har sparat till.

För äldre barn och ungdomar är det bra med lite frihet så att de själva måste klara av att hålla i pengarna istället för att spendera dem. Att göra upp en budget för vad man kan spendera och vad man måste spara är bra då det ger en överblick över hur mycket man kan göra av med varje vecka och vad som måste sparas.

Ifall barnen sparar till något speciellt som kräver långsiktigt sparande kan det vara jobbigt att behålla disciplinen. Försök att hjälpa dem så mycket du kan och kanske till och med ge dem lite extra bonus i förhållande till hur mycket de sparar. På så vis blir det roligare och enklare att spara och suget efter att använda sina sparpengar till annat minskar.