Postnords administrationsavgift för moms kan lura svenskar på pengar

Som de flesta säkert vet har Postnord infört en administrationsavgift eller hanteringsavgift på alla paket som kommer från länder utanför EU. Tullverket vill ha in momspengar på dessa leveranser, vilka ofta tidigare har smitit undan från detta, och har lagt arbetat med att kräva in dessa pengar på Postnord. Postnord har därför bestämt sig för att ta ut en avgift per paket på 75 kr (eller hela 125 kr för försändelser vars värde överstiger 1 500 kr) för att sköta hanteringen.

Den stora poängen med detta var att komma åt alla beställningar från Kina, som framför allt senaste åren börjat bli ett problem både då det kommit väldigt många sådana paket och för att dessa paket ofta undviker att betala införselmoms enligt lag.

Jag har inget emot att man tar hårdare tag mot detta och lägger upp ett system för att hantera det men jag vill påstå att det nuvarande upplägget i flera fall rakt av kan lura vanliga svenskar på pengar. Det skulle då innebära att man tvingas betala 75 kronor för ingenting alls (och slutligen inte heller får sitt paket ska sägas).

Hur kan en person bli lurad på pengar och paket?

Om vi antar att någon köper en vara från ett land utanför EU, t ex Kina så funkar det ju så att paketet kommer till Sverige och Postnord lägger det då i ett lager i väntan på att mottagaren ska betala administrationsavgiften på 75 kr . De skickar ut en avi och när mottagaren betalar så godkänner hen att Postnord blir tullombud och sköter hanteringen av moms osv. Detta handlar om ett separat avtal som behandlar just inbetalning av moms osv, vilket är viktigt för resten av det jag kommer säga.

När man har betalat så lämnar paketet lagret och ska levereras av Postnord till mottagaren. Dock har Postnord inte rykte om sig att vara jätteduktiga och pålitliga och det händer att paket försvinner. Men vad händer då om ett paket försvinner efter att man har betalat in administrationsavgiften? Givetvis vill man ha sitt paket när man har fått betala denna dyra avgift ovanpå priset på den produkt man har beställt. Detta är dock ingen garanti.

Jag hade för ett tag sedan ett par paket som uppenbarligen försvunnit från dess att de lämnat Postnords lager och innan de kom i brevlådan. Det var klart utifrån spårningsinformation och kommunikation med Postnord att de lyckats slarva bort paketen på något vis. Jag hörde då av mig till dem för att ta reda på lite mer och frågade även då hur man får tillbaka pengarna för administrationsavgiften om Postnord slarvar bort ens paket.

Svaret var att de aldrig återbetalar denna avgift, för att de ju redan har haft den hanteringen, oavsett om paketet sedan försvinner på väg till mottagaren. De hänvisade också till att man ska kontakta avsändaren / säljaren och få tillbaka pengarna från dem och att de kan reklamera en försvunnen försändelse.

Det sistnämnda kan man givetvis göra om man har köpt något från utlandet men man kan från dem bara få tillbaka kostnaden för varan som man har köpt. Administrationsavgiften är en egen deal mellan mottagaren och Postnord och hanteras därför inte av säljaren som skickat iväg paketet. För säljaren är det inte rimligt att ersätta mer än vad köparen har betalat in till dem från början.

Detta innebär i praktiken att Postnord kan ta ut en administrationsavgift för ett paket för att sedan helt av eget fel slarva bort detta paket, samtidigt som de vägrar att återbetala pengar som man har fått betala just för detta paket. Det är i mina ögon orimligt.

Inte ett rimligt upplägg hos Postnord

Om det hade varit en extern speditör som slarvat bort paketet så hade man kunnat förstå motviljan att lösa detta. Då hade man kanske i så fall fått vända sig till denna leverantör för att få ersättning. I detta fall är det ju dock samma företag som både tar betalt för sin hantering som tullombud och som sedan slarvar bort paketet, så att man måste betala för inget alls.

Hade en annan typ av företag eller en annan tjänst gjort på samma vis som Postnord vill göra så hade det varit helt orimligt på alla vis och det hade inte varit ett godkänt upplägg. Låt oss säga att du ska få ett lån hos en bank och du hade betalat en uppläggningsavgift på lånet i förväg (normalt betalar man inte denna i förväg, men som exempel funkar det) så hade det inte funkat så bra för banken att behålla den avgiften om det sedan blir så illa att bankmannen gör ett fel så att pengarna försvinner och aldrig betalas ut till dig som låntagare.

Dessa två saker hänger uppenbarligen ihop. Avgiften för hantering av något och det som hanteras. Ifall företaget gör fel och misslyckas med att leverera så kan de inte heller ta betalt för en relaterad tjänst som denna. Inte ens om de faktiskt har utfört jobbet som är kopplat till avgiften. För utan slutleverans blir det andra jobbet irrelevant för mig som kund. Hur de löser det och vem de skyller på osv kan de sköta internt. Det kunden / konsumenten bryr sig om är att få tillbaka sina pengar och att rätt ska vara rätt.

Postnord försöker ducka för allt ansvar

Postnord verkar dock tycka att de inte har något ansvar alls för att leverera varorna efter att de glatt har tagit betalt för tullhanteringen av samma paket. Även om paketet slarvas bort och aldrig når mottagaren ska denne betala administrationsavgiften. Visst är det inte samma personer som har slarvat bort paketet som har arbetat med att ta betalt för momsen, men det är något de får lösa internt. Det ska väl inte drabba mottagaren.

Om det som sagt var hade varit en extern speditör som ansvarade för leveransen och slarvade bort paketen så hade jag vänt mig till dem för att att få ersättning för hanteringsavgift för tull- och momshantering istället för att vända mig till dem som faktiskt tog betalt för detta. Den externa speditören hade varit ansvarig för den extra kostnaden som uppstod för mig med tanke på att de slarvat bort paketet. De hade kanske varit motvilliga men rätten hade varit på min sida.

Man kan konstatera att Postnord fortsätter att bygga på sitt kassa rykte med dålig kundservice och orimliga regler. Hade de varit schyssta och lätta att ha att göra med så hade de direkt bara återbetalat pengarna så fort de insåg att de själva hade gjort fel och slarvat bort ett paket. Nu kan man som mottagare stå där utan att få sitt paket över huvudtaget men med 75 eller 125 kr fattigare. Pengar som betalats till Postnord för ingenting. Det känns inte bra.

Sverige har gjort sitt val, men vad blev egentligen resultatet?

Nu har vi haft val i Sverige. Det såg ut att bli jämt och osäkert inför valet och resultatet har helt klart visat på samma sak. I princip helt jämnt mellan blocken. 144 mandat för de rödgröna och 143 för Alliansen. Sedan 63 mandat för Sverigedemokraterna, som ligger som irriterande och isolerade vågmästare i mitten. Jag tycker vi börjar med att ta upp det sistnämnda.

Att SD kan få så många röster gör mig besviken

Sverigedemokraterna vill tvätta bort rasiststämpeln och alla som röstar på SD kanske inte heller är rasister (en del missnöjesröster får de givetvis, även om missnöje inte är en tillräckligt bra anledning att rösta på dem) – men visst känns det som en röst på dem ändå är en röst för rasism och främlingsfientlighet. Att mota bort folk som behöver hjälp istället för att öppna armarna och hjälpa dem.

Förra valet hade SD inte mycket att komma med utöver att de drastiskt ville ändra i vår migrationspolitik och släppa in färre invandrare etc. Inför detta val har de åsikter om fler saker och lite bredare politisk plattform. Men i grund och botten är det fortfarande just migrationspolitiken som styr och de vill fortfarande ha så lite invandring som möjligt. Någonstans där inne står de fortfarande för rasism. I alla fall i mina ögon.

Visst kan jag hålla med om att de andra partierna har ignorerat migrationspolitiken förr och att det kan finnas åtgärder som behöver göras för att hitta en balans som landet klarar av. Det är inte säkert att vi kan ta emot hur många som helst och vi måste fundera på hur vi ska få in dessa personer i samhället på ett bra sätt med jobb, språk och delaktighet osv. Och vi får inte glömma att satsa på de svenskar som redan finns i landet.

Det betyder dock inte att det är ok med rasism eller att vi helt bör stänga ute människor som vill börja om på nytt, i ett land där de ska kunna känna sig trygga och få en ärlig chans. Därför tycker jag att det är sorgligt att SD har fått nära 18 procent av rösterna från svenska folket. 18 procent som kan tänka sig att stödja rasism. Det är inte ett Sverige jag kan vara stolt över.

Röran som uppkommer när ingen riktigt passar ihop med någon annan

Sverige befinner sig i ett ganska knivigt politiskt läge just nu. Vi har två i princip lika stora block. Fast de rödgröna vill givetvis kalla sig större eftersom de har ett mandat mer (även om ett enda mandat i princip är ingenting alls). Och eftersom Socialdemokraterna är det största enskilda partiet med sina 28 procent.

Samtidigt vill Alliansen också kalla sig för större eftersom de räknar sig själva som ett riktigt block där Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna ingår. Samtidigt som de tycker att de rödgröna inte är ett block utan att Socialdemokraterna står för sig och inte riktigt vill samarbeta med de andra partierna.

Ulf Kristersson säger att Stefan Löfven måste avgå och att man måste bilda en ny regering då det är klart och tydligt att det inte finns ett tillräckligt förtroende för honom. Löfven själv tycker att han inte ska behöva avgå då Sossarna är största parti och de rödgröna är större än Alliansen. Hur ska man kunna reda ut något när alla har sin syn på vad som är rätt?

Vem har då rätt – vem ska styra?

Problemet är att ingen har rätt och alla har rätt beroende på hur man ser på det. Socialdemokraterna är det enskilda parti som har flest röster. 28 procent mot Moderaternas knappt 20 procent och SD:s 17,6. Utifrån det perspektivet skulle kanske Löften kunna få vara kvar som statsminister. Men som block känns de rödgröna ganska osäkra och det skapar frågetecken i sig.

Vill Sossarna ens regera tillsammans med Vänsterpartiet, vars politik är väldigt långt vänsterut? De är inte riktigt på samma sida, helt enkelt för att ingen är på samma sida som Vänsterpartiet. De sitter där ute på sin vänstra kant för sig själva med en alltför extrem politik som när allt kommer omkring faktiskt grundar sig i kommunismen, där staten ska ha allt och sedan dela det helt rättvist mellan alla människor. Idealet är att ingen ska kunna göra sin egen lycka genom hårt arbete och att det är fel att vara rik eftersom det är orättvist mot alla de som inte är rika.

Utan Vänsterpartiet är dock de rödgröna inte alls lika stora. Så om man ser till blockpolitiken så blir det Alliansen som tar hem det, om Socialdemokraterna dumpar Vänsterpartiet. Det är också just därför som Löfven inte vill ha blockpolitik längre. Han vill att det ska vara var man för sig själv och att man sedan bildar en regering med dem som kan tänka sig att vara med. Han försöker flirta med Centerpartiet och Liberalerna.

Löfven vill bryta upp Alliansen och plocka upp skärvorna

Löfven vill alltså gärna samarbeta med Centern och Liberalerna för att skapa en regering där han kan vara statsminister och där man har en majoritet. Ett problem, om man nu ser det så, är då att Vänsterpartiet verkligen inte kan vara med och leka. För Centern och Liberalerna leker inte så bra med dem och skulle inte ställa upp om Vänsterpartiet var en del av dealen.

För att det ska kunna bli ett samarbete där måste Vänsterpartiet helt enkelt bort. Något som Löfven säkert gärna skulle gå med på utan att blinka, även om han inte vågar säga det högt. Om det inte går vägen att hitta en blocköverskridande lösning så måste han ju ändå falla tillbaka på Vänsterpartiet för att kunna säga sig ha det största blocket.

Nästa problem är att Centern och Liberalerna verkar vara trogna Alliansen så här långt. De går på linjen att de vill få bort Löfven från statsministerposten. De håller även fortfarande på att de vill ha Ulf Kristersson som statsminister. Kan det tänkas att de flirtar med Socialdemokraterna på allvar? Kan de tänka sig att samarbeta med Löfven och svika Alliansen? Säkerligen kommer de också då svika väldigt många av väljarna som röstade på dem, då en röst på Centern och Liberalerna helt klart inte var tänkt som en röst på Socialdemokratisk politik utan på Alliansens högerpolitik.

Frågan är hur länge allt detta kommer att hålla. Någonstans måste man ju hitta en lösning. Annars blir det nyval, vilket nog ingen vill. Det skulle säkert dessutom bli något liknande läge en gång till om alla röstade en extra gång . Ett nyval skulle dessutom troligen gynna ett parti som SD som bygger på missnöje och frodas när de andra partierna misslyckas med något. Om det inte ska bli nyval måste något hända någonstans. Visst snurrar det i hjärnan…

Vad tycker jag själv om situationen?

Jag är inget fan av Stefan Löfven. Jag är inte heller en socialdemokrat. Min röst faller på Alliansen. Jag vill alltså inte se Löfven vara kvar som statsminister och jag föredrar en politik som väger åt Alliansens håll. Jag tror mer på att arbete ska löna sig och att man ska ha möjlighet att skapa sin egen framgång. Och att motiveras till detta genom t ex vettigt betalt för sitt hårda jobb istället för att motiveras att sitta hemma och ta emot bidrag.

Jag skulle alltså vilja att vi fick en regering där man gick huvudsakligen på Alliansens politiska linje, även om de tvingades ge med sig på några punkter. Jag ogillar SD väldigt mycket då jag tycker att de förespråkar rasism och främlingsfientlighet. Jag ogillar även Vänsterpartiet då jag tycker att deras politik är idiotisk och alldeles för långt från vad som fungerar i ett modernt och vettigt samhälle. Man kan inte ta bort alla vinster, låta staten äga allt och ha en totalt jämlik fördelning för alla. Vi behöver motiveras att arbeta, bli bättre och utvecklas.

Socialdemokraterna ogillar jag inte på samma vis men jag kan inte riktigt stå för deras politik, som går så mycket ut på höga skatter och bidrag. Samtidigt som jag inte heller har förtroende för Löfven som statsminister av flera olika skäl. Så hur man än vänder och vrider på det så skulle jag vilja ha en lösning där man fick en ny statsminister (helst Ulf Kristersson men Annie Lööf är ingen omöjlig kandidat) och där man fick huvudsakliga inslag av Allianspolitiken.

Hur ska man göra detta då? Socialdemokraterna och Löfven verkar vägra vara “stödparti” till Alliansen. Centerpartiet och Liberalerna verkar säga nej till att samarbeta med Socialdemokraterna och skapa ett nytt “mittenblock”. Och ingen vill prata med SD överhuvudtaget (även om jag gillar att man står upp mot rasismen så inser jag givetvis vilka problem det innebär). Alla sidor säger sig vara större och ha rätten på sin sida. Dödläget är ett faktum.

Tyvärr finns väl inte några enkla lösningar kvar längre. Alliansen med stöd av Socialdemokraterna skulle väl vara en önskan men jag tror inte på att det blir av. Att Alliansen eller åtminstone några partier börjar prata med SD är en annan möjlig lösning. Det låter dock farligt och kan säkert skrämma bort väljare på sikt, samtidigt som risken finns att SD får chansen att tvinga in en del av sin sorgliga politik i riksdagen. Att Centerpartiet och Liberalerna sviker Alliansen är ju en möjlighet men det känns som ett stort svek även mot alla dem som röstade på de partierna och det är ett riskabelt spel.

Därför säger jag helt enkelt att jag inte kan komma på vilken lösning som man slutligen väljer. Det är för många variabler och ta in och man vet inte riktigt vilka hot innan valet som varit allvarliga och vilka som var spel för galleriet. Vad partierna verkligen kan tänka sig att offra och hur de kan ge med sig för att kompromissa och hitta en lösning. Jag bara håller tummarna för att SD och Vänsterpartiet får så lite inflytande som möjligt, att Löfven får stiga åt sidan och att vi slipper en allt för röd politik i allmänhet. Hoppas ni håller tummarna tillsammans med mig.

Hamnar vår information på rätt ställe?

Idag är det väldigt aktuellt med informationssäkerhet. Nya dataskyddsförordningen (GDPR) införs den 25:e maj och innebär en massa tuffa krav på företag när det gäller insamling och hantering av personuppgifter. Facebook har varit i blåsväder för att de delat ut allt för många personuppgifter till tredje part. Det kan helt klart kännas lite riskabelt att skicka ut information när man inte riktigt vet vem som kommer att få ta del av den.

Hillary Clinton hade innan valet i USA stora problem efter att det uppdagats att hon haft en massa oskyddad e-post på sin mobiltelefon och det var ett av skälen till att hon slutligen förlorade valet mot Trump. Det var en stor härva där hon utreddes men till slut friades. Det är ändå ett bra exempel på att digitala meddelanden mycket väl både kan hamna på villovägar och att det är viktigt att begränsa vem som har tillgång till dem.

De flesta mail och SMS som skickas är menade för en specifik person men vi kanske inte skulle få superstor panik om någon annan än den tänkte mottagaren ändå läste dem. Dock finns det ibland skäl att verkligen vilja försäkra sig om att rätt person läser det som man har skickat. Om man t ex bifogar viktiga avtal, sekretessbelagd information eller diskuterar känsliga ämnen som inte bör spridas.

I dessa fall kan det kanske kännas lite nervöst att skicka ut något via t ex mail, för även om det normalt är så att den person som ska ta emot utskicket också gör det, så finns det tillfällen då information hamnar på fel ställe eller att konton hackas.

Detta kan, speciellt när det gäller företag vilka ofta jobbar med känslig eller hemlig information, göra att man är skeptisk till att använda e-post som en kommunikationsväg. Samtidigt är just mail troligen den vanligaste och smidigaste metoden att kommunicera och skicka information idag, vilket gör det svårt att sluta med detta.

Information är idag något av det viktigaste vi har och därför måste vi också värna om den och jobba för dess säkerhet. Eftersom det vore svårt eller till och med orimligt att sluta skicka mail (och då kanske återgå till mer primitiva analoga metoder) är lösningen förmodligen att försöka göra det säkrare att skicka mail, så att man vet att endast rätt person tar emot och läser det man har skickat.

Hur skicka säkra mail?

Frågan som uppstår är då “Hur kan jag skicka ett säkert mail?”. I grunden vill man ju tro att alla mail är säkra och att ingen obehörig kommer läsa dem, men vi vet också att det är väldigt vanligt att e-postkonton blir hackade.

Det behöver inte ens gå till på ett sådant sätt utan det kan hända genom en slump / misstag, t ex att man vidarebefordrar eller skickar en kopia till fel person osv. Det finns många sätt som information kan spridas mot ens vilja.

En möjlig lösning på detta problem är att skicka ett säkert meddelande genom en tjänst från TellusTalk som de kallar för “BankID-skyddade meddelanden”. De erbjuder möjligheten att skicka meddelanden via mail eller SMS som är säkrade på så vis att man måste kvittera dem via BankID. Det innebär alltså att man måste signera med en giltig digital signatur för att ens kunna öppna och läsa meddelandet.

Den som sänder meddelandet skriver ut vilket personnummer mottagaren har och för att kunna komma åt informationen, vare sig det är text, textfiler, bilder eller annat, måste man verifiera sin identitet med BankID / mobilt BankID. Det är alltså som en inloggning som bara fungerar om det är rätt person som försöker logga in.

BankID har många användningsområden

Det fina med BankID är att det är kopplat direkt till din identitet och är likställt med en juridiskt bindande signatur. Det är givetvis perfekt att använda när man vill skriva under ett dokument digitalt men det funkar lika bra för att logga in.

Det är väldigt många tjänster som använder inloggning via BankID, t ex internetbankerna, Skatteverket, Försäkringskassan och en mängd andra organisationer och företag. Det är ett bra sätt att säkerställa att det är rätt person som loggar in.

Istället för att bara använda BankID för att logga in i någon slags kundzon eller app så kan man även använda det på annat vis. Det går som sagt att verifiera sin identitet när man ska ta emot någonting, såsom ett meddelande via mail eller SMS.

Du får en länk för meddelandet skickad till din mail och loggar sedan in på webbmailen för att läsa meddelandet som du har fått. Den är gjord för att kräva signering via BankID innan meddelandet visas.

När du ska skicka ett säkert meddelande av detta slag kan du dock göra det från vilken mailadress som helst om du bara följer instruktionerna. Du behöver kunna mottagarens personnummer för att det ska fungera. Mottagaren kan sedan antingen verifiera sin identitet via BankID eller genom att använda sin bankdosa.

De flesta får t ex idag sina lönebesked i ett mail varje månad, men det kommer GDPR (nya dataskyddslagarna från EU) sätta stopp för i och med alla personuppgifter dessa lönebesked innehåller. Att skicka ut ett lönebesked i ett skyddat meddelande istället är även i framtiden juridiskt korrekt och en smidig metod för att fortsätta leverera beskeden elektroniskt.

För SMS funkar det egentligen likadant. Man kan skicka från sin mail till en mobiltelefon, som får meddelandet via SMS. Huruvida det går att skicka ett sådant meddelande direkt från mobiltelefonens SMS-funktion i dagsläget är jag dock osäker på.

På detta vis utnyttjar man kraften i BankID för att bygga vidare på de idag klassiska sätten att signera digitalt. Vi har tidigare kunnat signera t ex ett avtal genom att verifiera vår egen identitet via BankID på ett mycket smidigt sätt. Nu kan vi ta det steget längre och signera för varje meddelande vi tar emot som ska vara personligt eller hemligt.

Effektivisera vardagen med digital signering

Idag präglas vardagen av viljan av att göra saker och ting smidigare, snabbare och mer automatiserat. Vi vill slippa onödigt krångel och få saker gjorda utan att behöva lägga ner allt för mycket tid eller kraft på det. I de flesta fall är detta också kopplat till Internet och möjligheten att göra fler och fler saker online.

Det finns så många olika tjänster idag som utnyttjar Internet för att erbjuda dig något som traditionellt har tagit klart mer tid och energi och som ofta har tvingat dig att lämna hemmet. Men nu för tiden slipper man ofta åka iväg eller att skicka iväg saker för att få saker gjorda. Det går vanligtvis bra att helt enkelt göra det via datorn eller mobilen.

Effektivare vardag med digital signering

Ett bra exempel är att handla mat. Förr var det inte allt för mycket att välja på – man åkte till mataffären och handlade. Visserligen är det fortfarande allra vanligast, men idag finns åtminstone intressanta alternativ. Fler och fler mataffärer erbjuder dig att köpa maten direkt online för att sedan antingen skicka den hem till dig med leverans eller att du kan hämta upp färdigpackade kassar i affären.

Detta är något som klassiskt bara har gått att göra på ett enda sätt men Internets möjligheter tillsammans med folks vilja att få smidigare liv mot lite extra betalning har gjort att utvecklingen har gått i den här intressanta riktningen. Du får givetvis betala en slant extra för att få din mat ihopplockad, antingen genom dyrare matpriser i onlinebutiken eller genom en serviceavgift. Detta är dock något som många utan problem betalar.

En viktig kugge i maskineriet är möjligheten att kunna betala online, vilket givetvis har funnits ganska länge nu, men det har även här gått mer och mer mot snabbare och smidigare lösningar. Det finns nu för tiden bankbetalningar som du kan göra direkt via Internetbanken där du signerar med BankID så att du bara behöver mobilen.

Du klarar dig till och med bra utan kreditkortet många gånger. I affärerna börjar de också jobba mot betalningsalternativ där du använder mobilen istället för kreditkortet, vilket innebär att du i princip kan göra det mesta endast med hjälp av en smartphone. Även om en del är oroliga för att den äldre generationen kommer i kläm, med tanke på att de kanske inte har den moderna teknologi som så ofta används, så måste man säga att det är en trevlig utveckling.

BankID har skapat nya möjligheter

Ett stort steg mot att kunna göra saker mycket snabbare och smidigare, där man utnyttjar den digitala tekniken och Internet, är BankID och mobilt BankID. Att kunna signera saker online skapar riktigt många nya och bra möjligheter som inte fanns tidigare. Tänk bara på alla tillfällen då man faktiskt använder detta i vardagen.

Det går att logga in på i princip alla möjliga webbsidor och deras tjänster med BankID, t ex Internetbanken, Försäkringskassan, Skatteverket och ett gäng andra privata aktörer. Du behöver inte ha en massa olika lösenord och inloggningar utan kan klara dig med bara en enda. En som också är säkrare än att ha vanligt lösenord och användarnamn.

Förutom att det kan vara smidigt när man ska logga in så kan man även effektivisera många saker med hjälp av en tjänst som BankID. Man kan t ex skriva under kontrakt från banken när man ska låna istället för att få behöva vänta på att få papper hemskickade, skriva på dem analogt och sen skicka in dem igen. Förutom att det är allmänt osmidigare så tar det klart mindre tid än att behöva vänta på postgången och all hantering mellan detta.

Eftersom BankID är juridiskt likvärdigt med din egen signatur så funkar det ju också utmärkt att skriva under olika dokument och att ingå avtal på detta vis. Det är redan nu många som använder BankID just för att ingå avtal och det lär inte bli mindre sådant framöver.

Digital signering av dokument

Just att signera dokument online / digitalt är något som kommer mer och mer och det är också något som sparar massor av tid och onödigt krångel. Ju fler personer som är inblandade och behöver signera ett dokument desto krångligare blir det och det är då det verkligen kan göra skillnad att digitalisera hela processen.

Man behöver egentligen inte gå så långt tillbaka i tiden för att komma tillbaka till dagarna innan Internet och då var det givetvis att skicka dokument via brev som var enda riktiga lösningen. Men även sedan dess har det varit ganska krångligt om man jämför med hur det skulle kunna vara och vad som nu mer och mer är på väg.

De flesta har säkert fått en fil skickad till sig i mailen, såsom ett avtal eller dokument som ska signeras och skickas tillbaka. Enda riktiga lösningen har då varit att skriva ut dokumentet, skriva under och sen scanna in det igen och skicka tillbaka det via e-post. För att vara dagens smidiga digitala värld är detta fortfarande inte speciellt smidigt. Det är också långt ifrån alla som äger en scanner, vilket gör det krångligare. Då blir det ofta att man helt enkelt skickar dokumentet med vanlig post istället.

Att kunna signera ett dokument helt och hållet online vore alltså en riktigt bra lösning. Det skulle vara mycket smidigare och det skulle definitivt spara riktigt mycket tid jämfört med alternativen. Då slipper man skriva ut papper och krångla med att få tillbaka dem till en digital version igen.

Man kan utnyttja den digitala signeringsteknik som finns tillgänglig för att underlätta en process som i vanliga fall är ganska omständlig och långsam och som känns förlegad i den moderna tid vi nu lever i. Ju fler som ska signera ett dokument ju effektivare blir det dessutom att signera digitalt just eftersom man kan ta bort så många onödiga steg.

Signera digitalt

min.ebox.nu från TellusTalk

En tjänst för att signera dokument online är min.ebox.nu, vilken tar vara på just enkelheten och smidigheten som BankID erbjuder. Eftersom det är så enkelt att signera saker online med BankID och att BankID är godkänt som en juridiskt bindande signatur blir det naturligt med en tjänst som låter dig signera valfritt dokument på detta vis.

Det fina med den här tjänsten är att den riktar sig till både privatpersoner och företag och att den är kostnadsfri. Det innebär att även om du som privatperson skulle vilja få ett dokument signerat så kan du enkelt göra det, utan att bli upplåst i något krångligt system eller betala dyra avgifter.

Processen är dessutom riktigt enkel, så som den bör vara. Du loggar in med BankID, du skapar ett meddelande där du bifogar det som ska signeras (det kan vara dokument, bilder, protokoll eller lite vad som helst) och så delar du det med de andra som ska signera. Detta genom att helt enkelt skicka länken till meddelandet (t ex via mail eller SMS).

Du kan om du vill göra inställningar om de som signerar behöver ha med personnummer eller om det räcker med deras namn. Ditt eget personnummer kan också det vara hemligt om du väljer att inte visa det. Du behöver inte ens skapa något konto för att använda tjänsten utan du loggar in via BankID, gör din grej och så är det klart.

Allting som du skapar är givetvis privat och skyddat med kryptering, så att ingen obehörig kan komma åt eller se dina filer. Efter att du är klar skickar du som sagt vidare meddelandet till dem du vill dela det med. Du skickar helt enkelt en länk via t ex SMS, mail eller sociala medier.

Efter att detta är gjort kan du även se vilka av de som har mottagit meddelandet som har varit inne och tittat och när de har signerat det. Alla som har varit med och signerat kan kolla och ladda ner det färdigsignerade dokumentet. Inget mer krångel med att skicka vanliga brev eller att skriva ut, skriva under, scanna in och skicka vidare. En tjänst som passar dagens smidiga digitala värld alltså.

Framtiden att kunna göra mer sånt här online

En tjänst som denna och liknande smarta tjänster är sådant som hela tiden gör livet lite enklare och som puttar oss mer och mer in i framtiden. Möjligheten att kunna vara uppkopplade online och mot varandra gör att vi hela tiden kan hitta nya möjligheter att effektivisera och förbättra våra liv. Att kunna handla saker digitalt, logga in och signera direkt online eller att kommunicera och samarbeta via Internet gör mycket för att förbättra kvaliteten på våra liv, även om det ibland är små steg i taget.

Vi kan spara tid, pengar, arbete och huvudvärk genom dessa digitala förbättringar och förenklingar. Ibland kanske vi istället får betala lite mer för att göra något online jämfört med att göra det på “gamla sättet” men i dessa fall handlar det mest om att folk själva får möjligheten att avgöra om det är värt att lägga lite extra pengar för att göra något på ett enklare och smidigare sätt.

Jag läste nyligen själv att Onlinepizza (som ju låter dig beställa pizza från lokala pizzerior på nätet och få dem levererade hem till dörren) även ska starta ett samarbete med Hemmakväll för att leverera godis och liknande hem till dörren. Du ska alltså kunna köpa lördagsgodiset online och få det hemkört istället för att behöva ge dig ut och skaffa det själv.

Man kan tycka att det är tveksamt om denna idé är bra eller ej – om det är att ta det hela ett steg för långt. Är det verkligen nödvändigt att kunna få godis hemkört och att kunna beställa online? Svaret är att alla kanske inte vill göra det men det finns säkert några som tycker att det är smidigt och dessa personer ska givetvis kunna beställa om de har lust.

Jag är tveksam till om det kommer att bli någon hit med tanke på att det kanske kan vara osmidigt att t ex beställa lösgodis (när man vill ha 15 olika sorter och tre bitar av varje), att det kan bli lite för dyrt osv men jag hoppas att de åtminstone testar. Kanske har jag fel och det blir en stor hit.

Det viktiga är inte exakt vad det är som görs utan att man hela tiden försöker hitta nya sätt att skapa smidighet och enkelhet i våra liv med hjälp av de digitala möjligheter som finns. Det är på så vis man utvecklas.