Bankernas bolånemarginaler upprör många

Även om bolåneräntorna just nu är låga så innebär inte det att bankerna lider. Deras marginaler på bolån är nämligen den högsta sedan 2002 när man först började mäta detta. De har stigit med hela 750 procent de senaste 10 åren och bankerna verkar ju givetvis nöjda med detta. Deras resultat är starka och vinsterna stora.

Många är negativt inställda till sättet bankerna agerar med sina bolån, t ex Villaägarnas riksförbund, som liknar bankerna vid karteller. Även media går på bankerna och deras marginaler på bolån med jämna mellanrum. Inte minst kan man se detta i en artikel på Expressen.se som med stora bokstäver förkunnar att bankcheferna lever lyxliv på din boränta.

I artikeln skriver de en hel del om boräntan, bankernas marginaler och vinster och att bolånen är bankernas stora kassako. Samtidigt domineras artikeln av stora rutor där de listar ett stort antal chefer i de fyra storbankerna och tar där upp deras löner, deras bostäder (som givetvis oftast är fina och dyra) och även hur mycket de får avsatt i pension från sin arbetsgivare banken.

Höga marginaler på bolån

Lägg fokus på rätt saker

Jag håller med om att det borde vara lite lägre räntor på bolån med tanke på hur låg reporäntan är och att bankerna borde kunna pressa sina marginaler en bit. Som konsument, kund och bostadsägare med bolån att betala på så vill man givetvis ha ett bra pris och man vill inte betala onödigt mycket för något.

Banken däremot är ett företag med målet att tjäna pengar. De vill givetvis tjäna så mycket som möjligt. Det som styr priset på en tjänst eller en vara (och ett lån är en typ av tjänst) är utbud och efterfrågan. Ju fler som vill ha något ju högre pris. Ju fler som erbjuder samma tjänst ju mer kan priset gå ner (inte alltid med som regel) tack vare konkurrens och prispress.

När det gäller bolån har det historiskt sett huvudsakligen funnits några få storbanker – Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken. Dessa har haft den allra största delen av bolånekakan och håller fortfarande hårt i kunderna. Dock har flera uppstickare börjat ta mer plats så som SBAB, Länsförsäkringar och Danske Bank.

Ett av skälen till att bolånen har så pass stora marginaler och är dyrare än de kanske borde vara är att konkurrensen fortfarande inte är hård nog och att folk fortfarande väljer storbankerna för sina bolån i de flesta fall. Bankerna har givetvis ett visst ansvar på så vis att de bör ta ut rimliga priser men så länge ett företag har som grundmål att tjäna pengar så kommer de att ta ut ett så högt pris de kan som folk kan tänkas acceptera. Det är vi som tar lånen som måste göra en förändring för att bankerna ska ändra sig och sänka priserna.

Sparekonomen Claes Hemberg som tidigare jobbade hos Avanza är en av dem som inte gillar hur det ser ut med bankernas stora marginaler på bolånen. Han klagar dock inte på bankerna rakt av som många gör utan säger att det handlar just om att det svenska folket måste engagera sig mer i sina bolån och sin ekonomi och på så vis tvinga bankerna till bättre priser och lägre marginaler. Vi har alltså det stora ansvaret om något ska hända.

Fånigt att göra bankcheferna till någon slags bovar

Att skylla på bankerna och att glömma bort konsumenternas egna ansvar är lite dumt då det står helt klart att vi som köper saker och utnyttjar tjänster har den stora makten, så länge som vi verkligen tar oss tid att utnyttja den.

Bankcheferna inte bovar bara för att marginalerna är högaNågot som dock är ännu dummare och rent ut sagt löjligt är att måla upp en bild av bankcheferna som någon slags skrupelfria bovar som bara suger ut oss vanliga människor och som samlar miljonerna på hög medan vi tar från våra barns arv för att klara av att betala av bolånen. Att göra som Expressen är fånigt och man missar poängen i stort.

Visst kan man ta en debatt om bankcheferna har för höga löner rent allmänt. Om de får för mycket avsatt till pensionen. Om de har för bra avgångsvederlag osv. Förr var det ju en massa tjafs om fallskärmar och det har ju många stora företag, så även bankerna, försökt ta sig bort från, så visst kan det funka att ifrågasätta.

Det som jag stör mig på är att man försöker sätta en direkt koppling mellan bankernas höga marginaler på bolånen och bankchefer som lever lyxliv. Det finns ingen sådan koppling på det vis som man försöker måla upp. Så klart att företag som går bra har råd att ge sina chefer bättre löner och bolånen står för en ganska stor del av bankernas vinster, men pengarna går ju inte rakt ner i chefernas fickor för det.

Skälet till att många chefer har så bra löner är att bankerna, på samma vis som många andra stora företag, försöker locka till sig bra medarbetare genom att erbjuda bra löner och förmåner. De vill ha duktiga chefer som är nöjda och som stannar kvar inom bolaget. Det handlar alltså om att ta hand om sina anställda och varför lönenivån ligger där den ligger beror ju huvudsakligen på efterfrågan och konkurrens.

Tjäna pengar på kundernas lidande?Om ett företag erbjuder lägre löner och sämre förmåner än ett annat så kommer de ha sämre chans att locka till sig de personer som är bäst inom det området. Ingen vill alltså ligga efter. Med tiden är det också troligt att lönerna trissas upp genom konkurrens mellan olika bolag om att få in de bästa cheferna.

I ett bolag som Allra där man har lurat kunderna på sina pengar kan man tänka sig att chefernas löner är mer direkt kopplade till hur mycket varje kund får betala och vilka vinstmarginaler som finns men i vanliga banker så handlar det givetvis inte om att varje chef får en extra bonus ner i fickan bara för att bankerna har varit duktig på att göra det som de ska göra – att tjäna pengar.

Tror inte att chefernas hus har mycket med något att göra

Även om man skulle anse att bankchefernas löner är intressanta att ta upp i samband med diskussioner om marginaler på bolån (vilket jag inte tycker) så kan det nog vara svårt att argumentera för varför man tar upp var och hur de bor.

Ska det vara så viktigt att gå igenom var varje chef har sitt hem, hur stort huset eller lägenheten är och vad det är värt? Ja, i princip alla bankcheferna på hög nivå har höga löner där de får flera miljoner om året och ja, de har även fina dyra hus eller lägenheter. Många har förmodligen också ett sommarhus eller liknande.

Men att slänga upp bilder på deras bostäder och skriva med stor text hur mycket de är värda och hur många kvadratmeter känns bara löjligt. Jag räknar med att en chef på hög nivå och som tjänar mycket varje år också har råd med en fin bostad i ett fint område. Om jag var en sådan chef hade jag förhoppningsvis kunnat avnjuta samma lyx.

Det är så svenskt att titta på dem med avund och att inte kunna unna dem att bo fint. Är man en högt uppsatt chef har man säkert jobbar hårt för att komma dit och har man köpt en fin bostad för sina pengar så ska man väl kunna bo där utan att skämmas. Det är inte heller säkert att de har köpt sina bostäder nyligen eller för pengarna som de tjänat just i sin roll som chef på en bank. Vad vet vi om deras tidigare tillgångar, en partners tillgångar osv.

Så gör inte som Expressen och svartmåla några få chefer bara för att du är missnöjd med bankernas boräntor eller deras vinster. Ta saken i egna händer och ta ansvar för din ekonomi och ditt bolån. Jobba för att pruta och förhandla ner din ränta. Kolla runt och jämfört banker och bostadskreditinstitut för att hitta ett billigare lån. Fundera på olika sätt som du kan sänka din ränta eller förbättra din ekonomi. Titta på dig själv med kritiska ögon istället för att snegla med dem på andra som i grunden är oskyldiga.

Kan man spara på sparkonto idag?

Ni har väl inte missat att styrräntan i somras sänktes till att ligga på 0,25 %, vilket är väldigt lågt. Följden av den väldigt låga räntan idag är att det är billigt att låna (yay!) och det är enormt dålig ränta på sparkonton (snyft!). Många av de stora bankerna har näst intill obefintliga sparräntor, t ex 0,5 procent eller ibland faktiskt 0 procent. Att ha sina pengar liggande på ett konto utan någon ränta alls är inte ett dugg roligt.

Ifall man har en del sparade pengar vill man givetvis att de ska inbringa lite inkomster i form av ränta eller avkastning av annat slag. Alternativen är att antingen investera i aktier / fonder eller liknande, eller att man har dem på ett bra sparkonto med vettig ränta. Att ha sina pengar på sparkonto är ganska säkert och det är ett alternativ många väljer. Det är även där man har de pengar man inte vill investera utan som ligger t ex som buffert.

Är sparkontot dött tills vi får högre reporänta?

Hur ska man då tänka när man har pengar liggande på ett sparkonto som erbjuder en mer eller mindre obefintlig ränta? Ifall man bara får 0,5 procent i ränta per år kommer det knappast att märkas i plånboken, ens om man har ett stort belopp liggande på kontot. Är alternativet att bara vänta på bättre tider med en högre reporänta, så att även sparräntorna går upp?

Svaret är att i dagsläget kommer sparräntorna vara låga, men man ska definitivt inte nöja sig med att ha 0 – 0,10 procent ränta på sitt sparkonto. Många är vana vid att bara ha sina pengar liggande hos sin vanliga bank och nöja sig med vad de kan få men ifall man vill ha en vettig ränta gäller det att kolla runt och välja en annan bank. Det finns ett antal banker som erbjuder sparräntor på närmare två procent, vilket i dagsläget är helt ok.

Banker som erbjuder en lite bättre ränta på sina sparkonton är ofta uppstickare och nyare banker som vill visa framfötterna lite. Det är t ex GE Money Bank, Marginalen, Svea Direkt, Collector, Santander eller SevenDay som har lite bättre räntor. Ett tips är alltså att ta dig lite tid och surfa runt på deras webbsidor och kolla upp vilka sparräntor de erbjuder. Ifall du idag har dina pengar hos exempelvis Swedbank eller Handelsbanken kan du säkerligen hitta en bank som erbjuder bättre ränta, så att dina pengar faktiskt ger någon avkastning.

För dig som vill spara lite tid finns det en och annan sammanställning av sparräntor som du kan kolla på, vilket gör att du slipper leta igenom alla själv. Du kan exempelvis titta in på Ekonomi-portalen.com och deras jämförelse av sparkonton. Där är det ganska smidigt att hitta en bra bank eftersom man kan välja bindningstid och lite andra filter.

Bindningstid på sitt sparkonto

När man ska välja sparkonto kan man välja mellan att inte ha någon bindningstid eller att ha en bindningstid som ofta ligger mellan ett till fem år. Det finns även alternativ där du binder upp dina pengar i tre eller sex månader. Som regel får du lite bättre ränta ju längre du väljer att binda upp dina sparade pengar. Vanligtvis föredrar bankerna att du binder upp dina sparpengar under en längre tid eftersom de använder dina pengar för att investera i sin egen utveckling eller i sådant som de tjänar pengar på. Ju längre tid de har på sig ju bättre är det.

Väljer man att binda sina pengar kan man alltså inte plocka ut dem hur som helst. Man måste lämna dem på sparkontot under de år som man har bestämt. Ibland kan man få ta ut pengar mot en avgift och i enstaka fall kan man få ett par fria uttag.

Alternativet är att välja ett sparkonto som inte har någon bindningstid. Då kan man oftast ta ut sina pengar när och hur man vill men ibland har man bara ett visst antal fria uttag här också. Kolla upp villkoren för det sparkonto du är intresserad av så att du kan ta ut pengar så som du har tänkt dig och att det inte kostar extra.

Skälet till att välja ett sparkonto med längre bindningstid är att man får högre ränta på de pengarna än om man väljer ett konto utan bindningstid. Ifall ränteskillnaderna är väldigt små mellan att ha tre års bindningstid eller att inte ha någon bindningstid alls så är det inte direkt någon vits att binda upp pengarna. Binder du upp dem kan du inte flytta dem till en annan bank eller annat sparkonto ifall räntan skulle förändras.

I dagsläget när det är så låga räntor är det troligen inte bästa läget att binda upp sparpengarna någon längre tid. Man vet inte hur räntan kommer att se ut om ett år och vem som kommer ha mest fördelaktiga sparräntor. Mitt förslag är att hitta ett sparkonto med upp mot två procents ränta och utan bindningstid, t ex hos en av de banker jag räknade upp tidigare. Håll dina pengar där tills vidare men försök också hålla ögonen öppna ifall de väljer att sänka räntan eller ifall någon annan bank höjer. Det är inte speciellt svårt att flytta sina pengar.

Insättningsgarantin är ett viktigt skydd

Det som kallas för insättningsgaranti är ett skydd för dina sparpengar som garanteras av staten. Du har rätt att få tillbaka upp till 100 000 euro ifall din bank av något skäl skulle hamna på obestånd och få problem att betala ut dina pengar / gå i konkurs. De banker som har tillstånd hos FI innefattas normalt av insättningsgarantin men det finns även en och annan som inte gör det.

Vanligtvis är det de få sparkonton med extra hög ränta som inte innefattas av insättningsgarantin. De kan locka med sparräntor på upp mot sex procent jämfört med två procent hos andra banker. Det låter väldigt fint och lockande, speciellt när det är så låga sparräntor rent allmänt, men man ska då inte glömma bort att man riskerar sina pengar på ett annat sätt när man kör på ett sådant sparkonto.

De sparkonton med riktig bra ränta brukar ofta tillhöra finansinstitut som använder dina sparpengar till att investera med lite högre risk. Det behövs en högre risk och högre avkastning för att klara av att ge kunderna en sådan hög ränta. Företagen bakom denna typ av sparkonton löper alltså ofta även högre risk att få ekonomiska problem, t ex ifall deras investeringar misslyckas, eftersom de tar större risker och chansar mer för att tjäna mer.

Jag ska inte säga att det är en jättestor risk att satsa på sparkonton av det här slaget och att man inte kan välja ett sådant alternativ. Insättningsgarantin är dock en väldigt bra säkerhet att ha och det garanterar att du inte blir utan dina pengar ifall en bank får ekonomiska problem (vilket ju uppenbarligen kan hända som vi har sett). Välj gärna ett sparkonto som omfattas av insättningsgarantin istället för att lockas av extra hög sparränta. Då vet du att du är säker.

Sammanfattning

För att sammanfatta det jag sagt lite kort så kan man givetvis visst ha sina pengar på ett sparkonto idag, trots att reporäntan har tvingat ner sparräntorna på låga nivåer. Det man ska undvika är dock att bara ha sina pengar liggande hos sin gamla bank och få i princip ingen ränta, bara för att man inte orkat ta tag i att hitta ett bra sparkonto.

Titta runt och hitta ett sparkonto med upp mot två procents ränta och flytta dina pengar dit istället. Det är vanligen väldigt enkelt att öppna ett sådant sparkonto. Du kan välja ett konto som inte har någon bindningstid och som har fria uttag så kan du när du vill flytta pengarna igen ifall du ser en bra möjlighet att få ännu bättre ränta.

Försök att inte lockas av de sparkonton som inte har insättningsgaranti även om deras räntor skulle ligga högre. Det är en onödig risk att lägga in dina pengar på ett konto där du eventuellt skulle kunna bli av med dem ifall banken hamnar på obestånd. De allra flesta sparkonton har dock insättningsgaranti.

Ifall du känner att det är svårt att få någon vettig avkastning på sparpengarna kanske det kan vara värt att titta på fonder eller något sådant som alternativ till ett sparkonto. Du kan många gånger få lite bättre procentuell avkastning där men också lite högre risk då värdet på en fond ju faktiskt kan gå ner.

Billån och fordonsfinansiering – så ser det ut idag

Att köpa en bil eller annat fordon innebär i de flesta fall att man måste ta ett lån, för det är ju sällan så att man har några hundratusen liggande i madrassen. Även om man har en gammal bil som man säljer eller byter in så är den ofta värd ganska mycket mindre än den nya bil man köper, varför ett billån blir aktuellt. Att kunna låna pengar med sin nya bil som säkerhet är ofta det som gör att man kan köpa en bil över huvudtaget och historiskt sett har det givetvis funnits väldigt många billån. Idag tycker jag det känns som att billånet i dess gamla traditionella form inte är lika självklart längre.

Det traditionella billånet

Grundidén med ett billån är likadan som med ett bolån. Du köper en ny bil för t ex 250 000 kr och när du köper bilen har du troligen inte så mycket pengar liggande, så du behöver låna. Du kan då ta ett lån med bilen som säkerhet. Du måste kanske betala en viss summa i kontantinsats, säg 50 000 kr eller så, och resterande belopp får du av banken så att du kan betala bilen.

Ett bolån är ofta ganska billigt eftersom det finns en säkerhet för lånet, vilket banken uppskattar. De vet att ifall du inte kan återbetala ditt lån så har de möjlighet att återfå sina pengar genom att använda huset (helt enkelt genom att sälja det). Ett billån funkar på samma sätt – du har bilen som säkerhet för att du ska sköta dina betalningar och ifall du inte gör det så har banken något att falla tillbaka på för att täcka uteblivna återbetalningar.

Eftersom den här säkerheten finns är tanken att lånet ska bli lite billigare. Den tryggheten som banken har ger dig en lite lägre ränta jämfört med om du lånar utan säkerhet, t ex genom ett vanligt privatlån. Ett privatlån har också oftast en maxgräns på 350 000 kr medan ett billån kan vara större än så, helt enkelt eftersom många bilar kostar mer än 350 000 kr.

Tendenser i dagsläget

Jag tycker man kan se två saker när det gäller finansiering av fordon och billån, som har ändrat sig lite från den traditionella tanken som jag beskrev ovan. För det första finns det inte så värst många vanliga billån att ta hos bankerna längre. De stora bankerna erbjuder ofta fortfarande billån men det är inte längre något självklart. Exempelvis har SEB inte något vanligt billån i sitt utbud utan har valt att bara köra på sitt privatlån ”enkla lånet”. Där skriver de att man kan låna pengar till bil eller andra fordon, men det är fortfarande ett blancolån och inte ett lån där du faktiskt har bilen som säkerhet.

Tittar man på banker och långivare rent allmänt finns det väldigt många sådana och många erbjuder privatlån, bolån eller smslån, men inte speciellt många har längre ett klassiskt billån där bilen står som säkerhet. Långivare säger ofta att du kan ta ett billån hos dem men sedan skickar de dig vidare till deras vanliga blancolån, där du alltså inte behöver någon säkerhet för lånet. Tanken har alltså blivit att du helt enkelt tar ett vanligt privatlån för att ha råd till din bil istället för att belåna bilen.

En andra tendens är att det inte skiljer speciellt mycket i ränta på privatlån och billån. Även om man tar ett billån och därmed har säkerhet för lånet så märks detta inte speciellt mycket på kostnaden för lånet. Bankerna ger inte längre lika mycket ”rabatt” för att det finns en säkerhet i form av en bil. Bolånen är givetvis fortfarande klart billigare men för billån är skillnaden inte speciellt stor. Det märks framför allt på den nedre gränsen på räntorna. En del av detta kan i och för sig bero på hur låga räntorna är i allmänhet i landet idag, tack vare en låg reporänta.

Det är inte ovanligt att billån på samma vis som privatlån har en maxgräns på just 350 000 kr. En del banker och långivare har lån utan maxgräns, där man anpassar lånet till den bil som köps, men det är samtidigt ganska vanligt att man sätter gränsen vid samma nivå som för ett vanligt privatlån. Räntorna är också ganska lika och hur mycket man kan låna inte skiljer sig som sagt inte så mycket, så kanske det inte är så konstigt att en del aktörer helt enkelt väljer bort att ha billån i sin ursprungliga form.

Nya aktörer på lånemarknaden och deras billån

Utöver traditionella banker finns det idag även en del nya aktörer som kan vara värda att nämna i sammanhanget. Det finns t ex nu för tiden ganska många låneförmedlare – vilket är företag som samlar ett större antal banker och långivare under samma tak och så kan du genomföra en enda ansökning som då skickas iväg till alla dessa långivare. Det är en smidig tjänst.

De låneförmedlare som jag har tittat på som säger sig erbjuda billån brukar dock egentligen bara ha ett vanligt privatlån med samma ränta och övriga villkor som ett sådant lån. Vill du låna via en låneförmedlare och fixa ett billån får du alltså helt enkelt nöja dig med ett lån utan säkerhet och tyvärr är då räntan inte lägre än om du skulle låna utan din bil som säkerhet för lånet. Är det någon som har provat att ansöka om ett billån hos en förmedlare skulle jag inte ha något emot att få veta lite mer om detta.

Det dyker även upp nya banker och långivare med jämna mellanrum, som utmanar de klassiska jättarna. Ibland är det stora banker som funnits i andra länder tidigare och som nyligen etablerat sig i Sverige och i andra fall kan det vara en nystartad långivare. I vilket fall är utbudet när det gäller lån rent allmänt ganska stort i Sverige idag och det har huvudsakligen fördelar om man gillar att jämföra och leta efter bra villkor och räntor.

Tittar vi på finansiering av fordon är Santander ett exempel som sticker ut. De har nyligen klivit in på den svenska marknaden även om de faktiskt är en av världens största banker. De specialiserar sig på just fordonsfinansiering och erbjuder i Sverige utöver privatlån även billån eller lån till t ex husvagn / husbil och motorcykel. Eftersom de har haft en sån stor fokus på finansiering av fordon så har de även fortfarande ett mer traditionellt billån där man faktiskt har bilen som säkerhet och där detta gör att man kan få en märkbart lägre ränta.

Några allmänna tips när du ska låna till bil

Ett första tips när man är intresserad av att låna till fordon är att kontakta sin egen bank, där man har bankkonto, eventuellt bolån och sparande etc. Det brukar vara lättare att få ett lån när man redan har sina affärer hos banken och det blir ofta även lättare att förhandla fram en bra deal när man har andra lån och liknande på samma ställe.

Tänk på att de flesta långivare har en del krav när du ska ta ett billån. Det kan vara så att de bara godkänner lån ifall du köper din bil via en bilhandlare och inte från privatpersoner och det kan även tänkas att det finns en maxgräns på hur gammal din bil får vara ifall du väljer att köpa en begagnad bil. När du köper en ny bil är det i de flesta fall mindre sådana saker att tänka på.

När du lånar till bil kan du inte låna hela beloppet. Detta beror på att en bil förlorar ganska mycket i värde så fort den är såld och har rullat några mil och då tänker banken att de inte kan få tillbaka alla pengar ifall det blir något problem med lånet. Därför kan du låna som mest 80 procent av bilens pris och resten blir istället kontantinsats, alltså pengar som du betalar direkt ur din plånbok. Dessa pengar kan du dock låna på annat vis om du inte har dem sparade, t ex i form av ett privatlån.

Glöm inte att många bilhandlare har egna avbetalningslösningar / billån som kan vara ett alternativ till de lån du kan ta hos en vanlig bank. De är långt ifrån alltid billigare eller bättre men man ska ändå ta en titt för att se ifall de har vettiga villkor. Kanske kan det vara bättre att använda sig av bilhandlarens lösning än att låna pengar på annat håll. Det kan tänkas att du kan byta in din gamla bil i samma veva och fixa en bra deal.