Hur mycket ska ekonomi inverka på barnskaffande?

Jag har ännu inte fått några barn, så jag kan inte blogga om pengar och barn i en allt för stor utsträckning. Vissa saker kan man givetvis skriva om men det går inte att lägga in sina egna erfarenheter i inläggen på samma vis som ifall man är förälder. Det finns inga exakta planer för när jag och min sambo ska börja fundera på barn på allvar men det lär väl hända inom en överskådlig framtid. Jag vill ha barn i framtiden givetvis men samtidigt är jag nervös över så många olika saker. Den ekonomiska aspekten är en viss del av det.

Hur man än vänder och vrider på det är det svårt att helt koppla bort den ekonomiska biten. Inte för att jag skulle ha något emot att lägga pengar på mitt barn utan det handlar huvudsakligen om att man vill ha en bra och stabil ekonomi så att man skapar trygghet för sina barn. Hade man haft obegränsat med pengar och aldrig behövt oroa sig för att kunna betala saker och ting så hade man givetvis inte heller behövt tänka så mycket på detta när man funderade på att skaffa barn. Men de flesta har inte den lyxen.

Mina egna grundkrav inför att skaffa barn

För min egen del tänker jag på alla saker som känns viktiga när man skaffar barn. Jag vill ha ett jobb med stabil inkomst som är tillräckligt hög för att det ska kännas säkert och där jag inte riskerar att förlora inkomsten. Jag vill gärna att min sambo också har en stabil / fast inkomst (med tanke på att jag inte på egen hand tjänar så mycket pengar att det räcker till allt vi skulle behöva, så vi behöver båda bidra till ekonomin).

Vidare tänker jag att man behöver en vettig bostad. Det behöver vara en bostad som är stor nog för att rymma oss alla och ha ett rum för barnet framför allt. Det ska också vara en bra, fräsch och säker bostad där barnet kan trivas och där man kan känna sig trygg med att låta ett barn växa upp. Sen vill man givetvis även bo i ett bra område – nära till skola, natur och sådant och i ett tryggt område rent allmänt. En vettig bostad, vare sig det är ett hus eller en lägenhet, kostar en del och det är en kostnad man ska klara av.

Bra ordning på sin ekonomi. Att ha en fast inkomst och en vettig lön är ju en väldigt bra början men det gäller att även ha ordning på sin ekonomi och sitt liv rent allmänt. Jag tror som sagt på att barn ska få en trygg uppväxt och som förälder har man ju ett stort ansvar för att ta hand om sina barn. Då är det viktigt att man har ordning på sin ekonomi så att man inte sitter med stora skulder eller har dålig koll på ekonomin i övrigt. Man vill inte befinna sig i en situation där man inte har kontroll och där det riskerar att bli problem, för sådant skulle troligen gå ut över barnet på ett eller annat sätt.

Så för att sammanfatta känner jag att jag vill ha en stabil inkomst och ekonomisk stabilitet. Bra kontroll över min ekonomi och utan risk för några större överraskningar som kan påverka negativt. Jag vill ha en vettig bostad där mitt barn kan bo och trivas (vilket skulle innebära en flytt till något större jämfört med nuläget). Självklart behöver jag också någon att skaffa barn tillsammans med men den biten är ju så grundläggande att jag inte tagit upp det.

Barn kostar en massa pengar?!

Den allmänna uppfattningen – som huvudsakligen också ofta stämmer – är att barn kostar pengar. Om du just nu har en budget som fungerar och där din ekonomi går runt kan du räkna med att få göra om denna budget totalt och räkna på helt andra siffror när ditt första barn kommer. Det är många saker som kostar pengar. Du behöver till att börja med utrustning för att ta hand om barnet så som barnvagn, säng, barnstol, bilbarnstol, lite leksaker och så vidare. Sådant är inte gratis, inte ens om man köper begagnat.

Du behöver sedan lägga en hel del pengar på förbrukningsvaror som mat, blöjor, kläder, hygien och alla andra saker som behövs under ett barns uppväxt. Det blir senare även veckopeng eller månadspeng, aktiviteter, nöjen och en del annat. Du har även barnomsorgen som kostar ganska mycket. Detta är saker som behöver få plats i din budget. Barnbidraget gör en del för att hjälpa men täcker så klart inte allt.

Utöver de mer uppenbara kostnaderna för ett barn så blir det ju även en hel del förändringar som gör att man kan få högre kostnader eller mindre inkomster. Dessa saker kan man ibland glömma bort (i olika utsträckning) eftersom de inte är lika självklara. T ex kostar föräldraledigheten en hel del pengar i uteblivna inkomster. Du har även eventuellt högre kostnader för att du har tvingats köpa en ny bostad – en större bostad som uppfyller dina krav kostar troligen mer varje månad. Samma gäller för bilen – du behöver kanske en större bil för att kunna få med dig barnet och tillhörande saker så som barnvagnen.

Utöver detta bör du gärna även lägga undan lite pengar till barnet i form av sparande, så att det finns åtminstone en viss liten gömma när ungen blir äldre och ska börja ta hand om sig själv. Storleken på sparandet kan man alltid variera men t ex kan man lägga undan samma som barnbidragets storlek.

När ska man då våga ta steget?

Eftersom det kostar en hel del extra pengar att ha ett barn jämfört med att bara ta hand om sig själv så blir man ju givetvis lite nervös inför detta stora steg i livet. Att få barn handlar ju om att ta hand om / bry sig om någon annan än sig själv och att ha ansvar för och älska någon annan så länge man lever. Bara den biten är i sig lite skrämmande men när det även kommer in en ekonomisk aspekt i det hela blir man ännu lite mer nervös.

För att kunna ta hand om någon annan väl och att ge barnet ett bra liv behöver man ju ha ordning på sin ekonomi och kunna ge barnet tak över huvudet, mat i magen och allt det andra som hör till så som utbildning, försäkringar, nöjen osv. Det är alltså ganska mycket som hänger på ekonomin och att man har ordning på sina pengar.

Jag är lite orolig för allt detta givetvis och det är som följd av denna oro som jag vill att både jag och min sambo har stabila inkomster innan vi skaffar barn. Att ha fixat ett bra boende i förväg känns också viktigt så att man vet att man kan hitta någonstans att bo som är bra för barnet men som man också har råd med utifrån sin ekonomiska situation.

Balans mellan hjärta och hjärna

Ifall man just nu lever ett liv där man precis klarar sig ekonomisk – om det är på gränsen till att det går runt och att man lever på en ganska snäv budget – så måste man ju ställa sig frågan ifall man skulle ha råd med alla extra kostnader som ett barn innebär. Det känns kanske fel att ta ett sådant beslut med hjärnan snarare än med hjärtat så att säga, men å andra sidan känns det väl inte rättvis mot ett barn att föra det till livet när man inte är säker på hur man ska kunna ha råd att ta hand om det?

Troligen är det så att den allmänna nervositeten inför att skaffa barn, att det känns som ett så stort och definitivt steg, gör att man oroar sig lite extra för sådant som kanske egentligen inte borde spela jättestor roll. Många saker brukar lösa sig när man väl tvingas lösa dem. Så frågan är kanske var gränsen går mellan att man bara borde köra på och skaffa barn för att man vill ha ett barn, och att hitta den ekonomiska stabilitet som behövs för att man ska känna sig trygg i att kunna ta hand om barnet. Men finns det något bestämt svar på den frågan?

Detta är givetvis i första hand en fråga inför sitt första barn, för det är då förändringen blir som störst. Om man redan har ett barn och funderar på att skaffa ett till blir det inte en alls lika stor omställning då man troligen har ganska mycket av det som behövs och det blir mest ett tillägg i rörliga kostnader så som mat, kläder, nöjen osv. Det blir givetvis inte billigare att få ett andra eller tredje barn men förändringen är förhållandevis liten.

6 reaktion på “Hur mycket ska ekonomi inverka på barnskaffande?

  1. hej
    Tycker att du tänker för mycket :-)
    Det är framförallt det som du ger barnen (kärlek m m) som kommer att få honom att vara glad. Om du bor i en etta eller en femma är inte så viktigt speciellt på början.
    Man bestämmer inte heller att skaffa barn. Man får en barn när det funkar. Och ju mer du väntar desto mer tid det funkar. Försök inte att få karriär och barnplanering att gå ihop. Det kan gå eller inte. Det blir vad det blir.

    Kort sagt: oroa dig inte. Jag tror att hela denna tänkande är mer en sort rädsla att inte kunna ge ditt barn det bästa. Men det bästa du kan ger är inte en tröja från pop. Det är kärlek.

    • Hej,
      Tack för dina kommentarer! Visst är väl kärlek det viktigaste man kan ge sitt barn, men någonstans finns det kanske en gräns när man borde vänta med barn tills man fått ordning på sin ekonomi? Sen är det troligen inte alls lika mycket som behöver vara i ordning som jag har fått för mig. Det är nog mycket nervositet rent allmänt som spökar. Många saker löser sig nog som sagt av sig självt.

  2. Intressant läsning! Jag tänkte nog som dig innan vi skaffade barn. Karriär, hitta bra tillfälle från jobbet för att skaffa barn, sparade kapital, etc etc. Vet du vad? Jag hittade aldrig ett bra tillfälle! Jag kunde hitta på tusen nya ursäkter trots att jag gärna ville ha barn i framtiden. Så vad hände. Jag släpte det och vi försökte bli med barn. 2 veckor senare var min sambo gravid.
    Det ordnar sig alltid är mina ord till dig. Vi hade tur, 2 veckor! Vi har vänner som försökte i 2 år utan resultat! Så om du ska kolla något så undersök hur fertila ni är. Inga pengar i världen löser det. Adoption tar också lång tid och kostar minst 100000 kr. Ska ni planera mer? ☺

    • Hej Partrik,
      Tack för din kommentar i ämnet! Du kan nog ha rätt i att det lätt blir så att man aldrig tycker att det är bra läge nog att skaffa barn. Är nog som sagt mycket nervositeten inför att skaffa barn över huvudtaget som påverkar och gör att man inte känner sig redo. Bra att påpeka det här med att inte alla som försöker skaffa barn lyckas (tyvärr). Det kan ju finnas en ekonomisk aspekt av det också, som många nog inte tänker på. Tur att ni lyckades så snabbt!

      Vi har inte kommit så långt att vi börjat planera något ännu – är nog något år kvar då sambon studerar fortfarande. Är bara jag som är ute i god tid och funderar lite allmänt kring det ekonomiska.

  3. Intressant inlägg!
    Jag har just sagt upp mig från mitt fasta jobb för att gå tillbaka till att studera på heltid igen. Vår son är 2 år nu. Visst är jag lite nervös för hur det ska funka med ekonomin men samtidigt vet jag nu att själva barnen inte påverkar ekonomin på samma sätt som jag trodde innan. Du har ju redan tänkt igenom det ekonomiska och verkar ha sambon med på tåget. Då tror jag du har ett rätt stort försprång mot gemene man. Problemet för de flesta verkar vara att de inte pratat om pengar och budget innan. De har inte samma plan och föreställning om var pengarna ska räcka till och det är därför det blir problem, inte bristen på pengar i sig.
    Barnen ”kostar” inte alls så mycket som jag trodde. Det som kostar är tiden. Och då blir det ju en fråga om prioriteringar.

    Nu har jag och min sambo pratat om pengar och ekonomi i två år. Så nu vet vi att vi klara det även om inte jag har någon inkomst.
    Lycka till med barnskaffandet :-)

    • Hej och tack för kommentaren. Det är nog lätt att tro att det kostar mer än det gör med barn. Men vad jag har förstått av alla som kommenterat osv så är pengarna inte något som ska påverka beslutet utan mer viljan att ha barn och att man vågar ta chansen. Kul att du även vågar satsa på studierna trots barn!

      När det gäller att prata pengar med sin sambo / maka så har du rätt i att man bör kommunicera och se till att man är på samma spår där. Jag har tidigare skrivit lite om liknande saker i bloggen – http://stabilekonomi.se/tva-huvuden-battre-an-ett-tips-vid-gemensam-ekonomi/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>