Det blev en fullspäckad fredag i Stockholm och Naturskyddsföreningen ska ha tusen tack för den lyckade konferensen Hur gör vi då? Ekonomin, klimatet och framtiden. Många duktiga människor fick säga sitt och jag tror att de flesta av oss som var där har fått en hel del att tänka på och fundera över inför framtiden.

Frågan är vart man ska börja skriva. Det finns så mycket jag vill skriva och berätta om men framför allt ge min syn på men för att inte fastna i att bara skriva om miljö så kommer det dyka upp lite tankar från konferensen då och då framöver vilket gör att Hurda? Kommer leva kvar här under en lång period vilket är bra.

Självklart är de människor som går på en konferens av det här slaget ganska miljömedvetna och jag är ganska säker på att alla som var där är fullt medvetna om stundens allvar, problemet är nog att få ut den medvetenheten till hela befolkningen alltså hela världens befolkning.

Det tydligaste och enklaste sättet att förklara allvaret tycker jag förvånande nog att Fortums Per Langer stod för. Det finns nu studier om att medeltemperaturen kan stiga med 4 grader betydligt snabbare än vad vi trodde var möjligt vilket skulle innebära en hel del elände på jorden och Per uttalade sig om att vi snart når 4 grader samtidigt som 6 grader är helvetet på jorden. Skrämmande ord som jag inte tror att alla hörde.

Nu var det ju lösningar och förslag på vad som kan göras för att undvika en miljökatastrof eller en ekonomisk kollaps som skulle diskuteras och dagen präglades till stor del av positiva och handlingskraftiga förslag och olika lösningar på problemen.

Den session som intresserade mig mest var- Behövs ett nytt ekonomiskt system? Som var en debatt mellan David Jonstad, Per Langer, Shora Esmailian och Mattias Svensson. Moderator var Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson som för övrigt imponerade stort, inte bara i den här sessionen utan han var enligt mig en stor del av hela konferensen, otroligt bra jobbat.

Oenigheten om huruvida vi behöver ett nytt ekonomiskt system var stor och för att hålla mig kort så drar jag lite från debattörernas sammanfattning.

Mattias vill gynna innovation och tycker att det är lönsamhet som gäller och menar med det att så fort det finns produkter som kan konkurrera ut sämre och mindre miljövänliga produkter så kommer många problem att lösa sig, vidare vill han ta bort subventioner på sådant som skapar miljöproblem vilket låter vettigt och om det här skulle det lätt gå att skriva en egen artikel.

David vill få organisationer som Naturskyddsföreningen att hjälpa till att informera om att tillväxt är ett ohållbart ekonomiskt system och få oss att förstå hur viktigt det är att hushålla med resurserna. David vill ha arbetstidsförkortning och menar att just mindre lönearbete skulle ge oss mer tid att agera miljösmart och bygga upp ett samhälle lite närmare naturen, där vi bryr oss om varandra och kan skapa förutsättningar att minska beroendet av mat som producerats på andra sidan jorden. Personligen tror jag att mycket av det David säger har en poäng, vi vet ju att jorden inte räcker till om alla ska ha det lika bra som oss och därför säger det sig själv att oändlig tillväxt inte kommer att hålla.

Shora vill att vi ska betala vår skuld till de fattiga och öppna gränserna så att de kan få det bättre, hon vill också förkorta arbetstiden och se till att oljebolagens olja stannar kvar i marken. Shora tror inte att innovationer kan lösa krisen men menar att människor har kraft att förändra när det verkligen behövs. Hon pratar också om att de som har störst sårbarhet är den rika delen av världen eftersom de fattiga är vana att ha det jobbigt och ofta redan fått lära sig att klara sig på lite. Då pratar hon förstås om vanligt folk i olika delar av världen för precis som hon nämner i ett tidigare skede så har de riktigt rika ofta resurser att flytta eller på annat sätt rädda sina intressen med ekonomiska medel.

Per vill ha tydliga energimål och tror mycket på solenergi men även på vind och vatten. Per är hoppfull och tror att kostnadsutvecklingen och effektiviteten på de miljövänliga alternativen på sikt kommer att urholka värdet på oljeindustrin. Per tycker inte att det behövs något nytt ekonomiskt system utan bara att modellen behöver utvecklas, att bara skylla på modellen skulle vara som att alkoholisten skyller på glaset.

Alla är förstås inte överens om vad som behöver göras bara att det krävs en hel del. Dagen avslutades med en politisk debatt mellan Jonas Sjöstedt, Veronica Palm, Martin Ådahl, Cecilie Tenfjord-Toftby som tyvärr visade hur svårt det kan vara att inse vad som är viktigast nu, med politikernas tjafs om vad som är bäst och om vem som har de bästa lösningarna försvann tyvärr lite av den positiva energin som byggts upp under dagen och man förstår varför det är så svårt att göra något.

Helt klart är att vi är beroende av kraftfulla politiska insatser av olika slag för att lyckas med utmaningarna vi har framför oss men för att få till det skulle det behövas något som kallas samarbete och en vilja att förändra, en vilja att vara bäst.

Efter miljöminister Lena Eks (som för övrigt gjorde ett bra intryck)prat om att det är fult att säga att man är bäst så välkomnar jag verkligen Carolina klüfts in i debatten. Carolina menar att det inte alls är fel att sträva efter att vara bäst och vara ett föregångsland, så länge man har en laganda och samarbete med andra nationer.

Sverige har tyvärr tappat närkontakten med toppen för länge sedan och har halkat efter rejält i många miljögrenar, vi är knappt medelmåttiga.

Jag tycker vi behöver fler engagerade personer som Carolina och en vilja att bli bäst, Sverige har väldigt bra förutsättningar att ta tillbaka tronen och visa att vi vill vara bäst på miljö. Just att bli bäst och visa vägen tror jag kan bli avgörande för den Svenska ekonomins framtid, om vi visar vägen så kommer så småningom alla andra att vända sina blickar mot oss för att ta reda på hur vi lyckades vilket kommer att leda till att vår kunskap kommer gå på export och hjälpa resten av världen samtidigt som Sveriges ekonomi och företagen blomstrar.

Jag inser att jag som vanligt passerat gränsen för vad som är ett lagom långt blogginlägg och avslutar här, men återkommer med mer från konferensen snart och då blir det en lite allvarligare ton. Glöm inte att besöka de andra bloggarna som skriver om konferensen och att det mesta från konferensen finns att titta på här (lätt värt att offra en TV kväll eller två för.)