Vad händer när ekonomin är helt körd och när man inte ens platsar i lyxfällan och vad är orsaken till att människor hamnar i ett totalt ekonomiskt haveri?

För de som hamnar i Lyxfällan är vägen ut oftast inte särskilt svår, receptet är förhållandevis enkelt och egentligen något som de flesta skulle klara lösa på egen hand eller genom att läsa om dålig ekonomi här på stabilekonomi.

Det som lyfter Lyxfällan är programledarnas förmåga att motivera människor till att ta sig an sin ekonomi, programledarna fungerar som personliga tränare som lyfter fram individens starka sidor plus att de har förmågan att se precis vad som behöver göras och de gör det bra. Slutligen har Lyxfällan också en stor filmkamera bakom sig när de förhandlar med banken eller har en loppis på torget i Borås, reklamvärdet och uppmärksamheten kring det ska inte underskattas.

Enligt mig så har alla som får vara med i programmet en situation som går att rädda upp till exempel genom att sälja tillgångar som ger utrymme att betala av dyra krediter.

Men vad händer med de som inte platsar i Lyxfällan, när receptet helt enkelt inte fungerar och vägen ut ur skuldfällan är allt för svår? Och hur går det till när folk hamnar i så svåra situationer att hela ekonomin havererar?

De flesta i programmet Lyxfällan har hamnat snett på grund av att de jagar status och lever över sina tillgångar. Därmed är det lätt att tro att bara man har ett sunt sätt att hantera ekonomi så går man säker. I själva verket går nästan ingen säker i det hårda samhälle vi lever i, för oss som aldrig haft några större problem känns nog dagens samhälle väldigt bekvämt och bra men det gör det garanterat inte för de som hamnat utanför skyddsnätets trygghet.

Merparten av de som råkat illa ut ekonomiskt har hamnat där på grund av sjukdom, arbetslöshet, konkurs och skilsmässor. Ofta är det helt normala livssituationer som helt enkelt havererar när inkomsten nästan försvinner och tyvärr är det ofta barn inblandade.

Den livsstil som de flesta av oss vanliga ”svenssons” har tillåter inte allt för stora ekonomiska nederlag. Med familj och kanske villa så vet nog många som läser det här att det kostar en hel del att driva runt kalaset.

Att plötsligt inte ha råd att bo kvar på den älskade platsen man sett barnen växa upp på eller inte ha råd med barnens idrott som kanske är det barnen bryr sig allra mest om, eller andra självklarheter kan göra ont i vilken förälder som helst. Beslut om att höja lånen eller ta dyra snabblån för att komma ur den värsta krisen fattas snabbt och snart är eländet igång.

Situationerna är förstås väldigt olika och andra anledningar till överskuldsatthet kan vara många och ibland beror eländet på missbruk av olika slag, det behöver inte nödvändigtvis vara droger utan det kan också vara spelmissbruk.

Oavsett så är den förskönade verkligheten i Lyxfällan långt borta för merparten av de som är överskuldsatta. Receptet på att ta sig ur skuldfällan fungerar helt enkelt inte om det inte finns rejäla tillgångar, något att jobba med.

Verkligheten för många är att när det gått så långt att de insett att de behöver hjälp så är det försent att gå den enkla vägen, det finns inget av värde kvar och skulderna hopar sig. Bankerna och kommunens skuldrådgivare är passerade för länge sedan och sista hoppet är skuldsanering eller socialbidrag.

Skuldsanering är inte det lättaste att få, det första kvartalet 2012 har 1241 beslut om skuldsanering beviljats samtidigt som 801 ansökningar fått avslag enligt Kronofogdens sida. Socialbidrag är heller ingen självklarhet, reglerna kring socialbidrag är luddiga och kommunernas tillvägagångssätt kan skilja sig åt vilket enligt mig tyder på stora brister.  Där är det svenska skyddsnätet slut, skuldsanering och socialbidrag räknas som den yttersta skyddslinan som tillhandahålls av staten. När den brustit är det hjälp från olika ideella organisationer, vänner, släktingar eller gatan som återstår.

Många skäms så mycket över sin situation att de inte vågar söka hjälp och det verkar också som att många inte ens vet att det i vissa lägen finns socialbidragshjälp att få.

Med hjälp av en enkel provberäkning kan du få reda på om din ekonomi ligger över eller under nivån på försörjningsstöd. Testa här.

Barn ska inte behöva vara hemlösa i Sverige men utan att hänvisa till någon källa eller statistik kan det bara konstateras att många barn lever utan hem och i familjer som blivit vräkta. När man talar med erfarna människor i olika hjälporganisationer så verkar det som att det finns stora mörkertal och att situationen är väldigt jobbig för många barn. Även om skälet till att många barn får lämna sina flick eller pojkrum är föräldrar som inte kan hantera sin ekonomi på ett bra sätt så är det precis som med arbetslösa eller sjuka föräldrar barnen som betalar det högsta priset.

Det är förstås omöjligt att leva sig in i ett barns otrygga situation som hemlös, klasskamrater som ställer obekväma frågor, kompisar som berättar om härliga fredags myskvällar och om att komma in i värmen till en kopp varm choklad efter en kall timma i pulkabacken.

Att barn behöver trygghet och ett hem är alldeles självklart och ärligt talat så hade jag ingen aning om att det var så här illa i Sverige när jag började skriva den här artikeln.

Jag är övertygad om att många reagerar med att säga att föräldrarna för skylla sig själva, för så är det i vissa fall och då speciellt i de fall som syns i TV och som är orsakade av överkonsumtion. Men i både de självförvållade fallen och i de fall som är mer olyckliga är barnen fullständigt oskyldiga. Problematiken verkar vara att om inte föräldrarna rättar sig efter de krav som finns för att få socialbidrag så kan inte heller barnen få hjälp och lösningen har inte jag, men jag tycker att någonstans bland alla välutbildade och högavlönade som bestämmer och har detta till yrke borde det finnas en enda människa som kan göra livet enklare för barnen.

En text från Dagens nyheter:  Avslutningsvis kan vi konstatera att statens utgifter för att skydda barn från vräkning endast räcker till att finansiera en tredjedel av Nordea-direktörens nya bostadsrätt.

Nu vet vi att vägen mot skuldfällan och ett betydligt tuffare liv inte är så lång som många tror och den behöver definitivt inte vara självförvållad. Vad kan man då göra för att försöka förhindra att hamna där även om situationen förändras till det sämre? Ja det får bli ämnet i en kommande artikel.