Även om man skulle önska att fler människor lärde sig att hantera sin privatekonomi på ett sunt sätt så hamnar istället allt fler i skuldträsket. På TV4 Nyheterna Värmland rapporteras det om att allt fler skuldsatta söker hjälp och att trycket ökar på skuldrådgivningen i Karlstad, vilket talar för att det faktiskt finns ett ökande problem med skulder och det lär knappast vara ett typiskt Värmlänskt problem.

Det här är egentligen inget nytt och att folk sätter sig i skuld för att hålla en fasad uppe är ganska vanligt, det som sticker ut i reportaget är barnens roll i sammanhanget. Många mår oerhört dåligt av att inte kunna ge sina barn det som andra föräldrar kan och föräldrarna har svårt att stå emot barnens krav.

För att barnen inte ska behöva skämmas eller bli retade och utstötta i skolan kan föräldrarna känna sig tvungna att se till att barnen har det senaste (och dyraste) prylarna och naturligtvis gäller det ofta mobiltelefoner och datorer men också märkeskläder. Jag frågar mig istället vad det är för fel på våra värderingar för något är på väg åt fel håll, det är ju alldeles tydligt. Bara att hoppas att de lättillgängliga lånen inte längre finns den dagen den generationens barn som är vana att få allt växer upp, annars kan det bara sluta på ett sätt..  Är ditt barn en statussymbol?

Ibland är det lite mer avancerade situationer som kräver utgifter av det lite större slaget och efter en tids arbetslöshet eller sjukskrivning kan det vara svårt att få fram pengar som barnet behöver till ett rejält studentfirande eller en resa med sina klasskompisar.

Med de lättillgängliga lånen som finns idag så är det förstås lättare att falla för frestelsen att lösa situationen med några knapptryckningar på mobilen, det finns till och med tecken på att sms-lånen bland unga ökar betydligt men att föräldrarna ofta kliver in och räddar sina barn med följden att de själva sätter sig i en situation som de inte klarar reda ut på egen hand.

Det behöver inte vara några stora summor som lånats för att eländet ska dra igång på allvar. De som tar den här typen av lån har ju oftast redan innan en ekonomi som inte är i balans och ett par smålån med helt sjuka räntor blir oftast början på något riktigt jävligt, skulden stiger i en takt som inte går att kontrollera. De äckliga bolagen som lever av utsatta människor har i det läget uppnått sitt mål och deras affärsmodell snurrar vidare helt enligt plan, ytterligare ett liv förstört.

En vanlig missuppfattning är att det enbart är missbruk av olika slag som ligger bakom havererade privatekonomier men det är betydligt vanligare att det är helt normala livssituationer som inte pallar för trycket i konsumtionssamhället vi lever i. Tyvärr är vägen mot skuldfällan och ett betydligt tuffare liv inte är så lång som många tror.

Lågkonjunktur, arbetslöshet, sjukdom är inget som vi räknar med och många hushåll kräver idag två heltidslöner för att ekonomin ska hålla ihop vilket egentligen inte är särskilt hälsosamt. Något som jag har för avsikt att komma tillbaka till i ett senare inlägg.

Jag tycker synd om de som hamnar snett av andra orsaker än ren statusjakt och det är lätt att förstå hur skuldkänslorna kan komma krypandes om inte ekonomin räcker till för att ge sina barn det som man tycker att de förtjänar och ännu värre om inte ekonomin räcker för att ge barnen det som de behöver, barnen är ju det bästa vi har.

Det skulle nog inte skada med större öppenhet kring privatekonomi, alla tjänar inte lika mycket och det är inget konstigt med det. Den grupp som löper störst risk att få ekonomiska problem är låginkomsttagare som av någon anledning vill framstå som höginkomsttagare.

Även om man inte befinner sig i skuldträsket kanske det är nyttigt för barnen att ibland få höra de magiska orden – vi har faktiskt inte råd just nu, fast det kan säkert vara svårt att som förälder klämma fram de orden och kanske finns rädslan att barnet ska nämna något för någon utomstående, tänk om grannen skulle få höra att du inte har råd!