Jag tänker inte blanda mig i diskussioner om människan är ett djur eller inte men helt klart är att om någon oberoende granskade människans beteende här på jorden så skulle nog svaret på frågan i rubriken vara ganska enkelt.
Det som är bra idag är dåligt i morgon och det som duger i morgon är helt värdelöst i övermorgon, tänk vad våra krav och behov har ökat det sista seklet. Vi roffar åt oss allt vi kan få tag på och det är viktigare att jaga status och jämföra sig med andra än att bry sig om miljön.
Vi ska hela tiden ha nytt, större och finare. Finare hem, större hem, nya kläder för att de gamla inte är trendiga längre. Varje barn i en familj måste ha eget rum allt annat är otänkbart, ny TV är ett måste om det finns en plattare att köpa inte för att den gamla är trasig och ärlig talat, köpte du ny mobil senast för att den gamla slutade att fungera eller för att du ville ha en smartare och snyggare ?
Det är bra att utvecklingen går framåt men det är ändå synd att inte lite mer av den gamla mentaliteten finns kvar.
Antika prylar måste oftast vara i gott skick för att ha ett värde, det är grundorsaken till att de är sällsynta och värdefulla. Förr i tiden använde man sina saker tills de gick sönder, sedan lagade man det som gick att laga och när det inte gick att laga mer, ja då köpte man nytt. I och med det så är det väldigt svårt att hitta gamla saker i gott skick.
Nu ska inget lagas för det är roligare att köpa nytt. Det är ju förstås inte bara konsumenternas fel att det är så här, allting eldas på av ekonomin och det finns snart inte en kvalitetspryl kvar att köpa. Värdelös kvalitet med syftet att inte hålla för bra och mycket av dagens prylar går heller inte att laga när de går sönder.
De flesta kallar det utveckling och det är sant att utvecklingen har varit fantastisk och många människor har fått det bättre vilket förstås är bra.
Men frågan är hur länge det är hållbart?
Alla människor vill ha det bättre men att värna om miljön verkar prioriteras ner allt mer. Människans samhörighet med naturen och det grundläggande i att vårda det runt omkring oss blir mindre och mindre viktigt trots att det ansvaret borde ligga hos oss människor eftersom vi kan förväntas ha intelligens nog att förstå vad som behöver göras.
Visst finns det många duktiga människor som kämpar för miljön och vi återvinner allt mer vilket är bra, men det räcker inte med att återvinna för att uppnå en hållbar utveckling. Jag tror att det krävs mycket mer om resurserna ska räcka till oss alla och miljön på jorden ska vara hållbar på sikt.
Behovet av att hela tiden ha det nyaste och finaste skapar också problem med ekonomin för många som hävdar sig med konsumtion fast de egentligen inte har råd.
Vad kan man lära sig av den här artikeln då? Förmodligen inte ett skit, men jag tror att både människors ekonomi och nyttan för miljön skulle bli bättre av att anamma lite av det gamla tänkandet kring konsumtion.