Hagmark. Foto Ola Jennersten

Heta diskussioner om köttet har blossat upp i media och i bloggvärlden, jag skrev lite om det här i början av December i artikeln köttskatt och dyrare bensin.

Cornucopias skriver om att  Världen behöver mer kött av rätt sort. vilket jag tycker är mycket läsvärt. Även Flute har sagt sitt och med ett bra inlägg förklarat vad han tycker om köttskatt.

Att djur som betar är bra för marken borde vara självklart, det är så det har fungerat i urminnes tider och inte förstördes klimatet av det. Människornas sätt att bedriva industriell köttproduktion har däremot stor inverkan på klimatet och djur som aldrig sett en betesmark och som istället blir uppfödda inomhus med enbart spannmålsfoder (som fraktas jorden runt) får ju aldrig ens uppleva sin naturliga miljö.

Det enda gräset som till exempel ett köttdjur ser är det som djuret hinner skymta när de är på väg från stallet till slaktbilen för att avsluta sitt runt 18 månader långa liv. Tydligen är det så att det är billigare att föda upp djuren på subventionerad spannmål än att låta dem beta ute på sommaren och äta hö och ensilage på vintern.

I Naturskyddsföreningens nya bok Jorden vi äter ( som jag starkt kan rekommendera för den som vill lära sig mer) går det att läsa om hur djur som betar bryter upp jordskorpan så att vattnet kan rinna ner i jorden istället för att slita med sig den tunna matjorden.

Djuren betar intensivt på små ytor åt gången och återkommer sällan till samma ställe samtidigt som de trampar ner och betar av buskar och småträd vilket bidrar till att hålla landskapet öppet och i samband med den naturliga gödslingen blir tillväxten av fin betesmark till nästa säsong bra. Viktigt i sammanhanget är att vi människor skapar förutsättningar och inte begränsar djuren till en alltför liten mark som leder till överbetning vilket förstör marken helt.

Man kan enligt experterna öka djurantalet, binda koldioxid, minska ökenutbredningen i världen, minska användningen av kemiska ogräsmedel, minska användandet av spannmål och samtidigt ge djuren ett bättre liv och öka produktionen samt hålla de fina landskapen öppna genom att låta djuren göra det som de är födda till att göra.

Så här står det på WWFs sida om jordbrukslandskap.

Det traditionella svenska odlingslandskapet – med öppenhet, hagar, ängar och betande djur – är av många betraktat som sitt favoritlandskap.

Från småskaliga lantbruk med naturbetesmarker har jordbruket nu omvandlats till storskaliga företag med få grödor och brukningsformer. Det har gjort att framförallt jordbrukslandskapets artrikaste naturtyper, ängs- och hagmarker kraftigt minskat, vilket i sin tur har lett till att många arter som förut var vanliga i det öppna landskapet nu minskar eller är på väg att försvinna.

Att bevara mångfalden av djur, växter och vårt öppna landskap i jordbrukskapet är numera en av naturvårdens viktigaste uppgifter och i den har bönderna och deras kreatur en oerhört viktig roll att fylla. Man kan säga att bönderna idag har ett dubbelt uppdrag – produktion av mat och produktion av artrika landskap.

För att rädda de viktigaste naturbetesmarkerna arbetar Världsnaturfonden sedan flera år tillbaka med landsbygdsutveckling som bygger på basnäringen jordbruk. Grundidén är att producera kött från djur som fått beta på naturbetesmarker.

I Naturskyddsföreningens bok Jorden vi äter går det också att läsa att två tredjedelar av världens jordbruksmark används till bete just för att det inte finns några alternativ, marken är helt enkelt för blöt, för brant, för mager, för kall eller för torr men olika sorters gräs klarar ändå att växa där vilket skapar förutsättningar för bete. Det enda som behöver tillföras är dricksvatten till djuren. Regnvattnet räcker för att gräset ska växa och mängden vatten som behövs till djuren är mycket liten och att odla här skulle vara otänkbart eftersom det skulle krävas så enorma mängder konstbevattning att det inte skulle bli lönsamt vare sig ekonomiskt eller för klimatet. På den mängd vatten som krävs för att producera 20 ton kött kan man bara producera några få ton majs i vissa miljöer. Rätt sätt att ta tillvara på naturens resurser alltså.

Det är nästan lätt att tro att svälten och fattigdomen i stora delar av världen skulle förvärras kraftigt och klimatförändringarna skulle påskyndas avsevärt om vi skulle lära alla att bli veganer. Men man måste hålla isär begreppen för olika platser på jorden har helt olika förutsättningar och sett till helheten så står den ökade köttkonsumtionen för en hel del av de globala utsläppen och miljöförstöringen.

Regnskogar skövlas för att skapa betesmarker och för att ge utrymme åt odling av grödor som används till djurfoder i västvärlden. Till dessa odlingar används enorma mängder konstgödsel och bekämpningsmedel som i sin tur förstör hav och vattendrag samtidigt som det utarmar jorden som sedan blir obrukbar i generationer. I många länder är det dessutom tillåtet att använda antibiotika i djurfodret vilket leder till att bakterier blir resistenta.

Skövlat
regnskogslandskap

Jag ska inte tappa tråden nu utan återgå till den situationen vi har i Sverige, industriproducerat kött är en enorm miljöbov och vi äter fruktansvärt mycket kött i Sverige.

Man ska ha klart för sig att långt ifrån alla Svenska bönder jobbar på ett miljöriktigt sätt och att ett kilo utländskt ekologiskt kött ofta anses vara bättre för miljön än ett kilo oekologiskt Svenskt kött, men det är förstås ännu bättre med Svenskt ekologiskt kött eller allra bäst med Svenskt naturbeteskött.

Varför då subventionera spannmål och samtidigt beskatta köttet? Jag är ju inte experten i sammanhanget men det verkar som att politiker älskar att krångla till saker.

Om vi bara ser till Sverige så skulle jag vilja att bönderna fick förutsättningar att utveckla sitt lantbruk på ett miljöriktigt sätt och möjlighet att tjäna pengar. Att vara en bonde som sköter om naturen och ser till att djuren får ett fint liv fram till slutdagen och använder sig av de betesmetoder som anses vara bra för djuren och för miljön skulle vara ett jobb att vara stolt över. Fler unga skulle vilja göra karriär inom lantbruket och våga satsa på en framtid i ett välbetalt yrke som är mycket viktigare än de flesta andra och vi skulle få vackra landskap och kött som inte belastar miljön nämnvärt.

För min del skulle gärna både mjölken och köttet få kosta mer om jag visste att det kom från bönder som arbetar på ett bra sätt och med de metoder som gynnar oss alla . Konkurrensen kommer från andra länder och så länge pengar styr allt som finns i världen så kommer aldrig våra Svenska bönder kunna konkurrera på samma villkor.

Frågan är vad vi ska göra då?

Jag erkänner gärna som jag tidigare nämnt att jag inte är expert på området men det känns som att vi måste komma fram till något som gynnar de Svenska bönderna som arbetar på ett smart och miljövänligt sätt för att ge oss mat på bordet varje dag. Om det krävs slopade subventioner, ökade subventioner på rätt ställen, höjda skatter eller kanske högre tull på utländskt kött är inte riktigt min arbetsuppgift att bestämma men det jag vet säkert är att vad som än bestäms så ska inte våra bönder behöva ta nån mer skit, det har de fått tillräckligt av genom åren ändå.

Vi lever i en värld där matbrist snart kan bli ett problem för många av oss, inte bara de fattiga och då kanske det är på tiden att vi värdesätter de som har kunskapen och har det som yrke att förse oss med mat istället för att försöka försvåra deras arbetsuppgifter.