Att bo i en gränskommun har sin fördelar och nackdelar. I det lilla värmländska samhället Årjäng som ligger ca 3 mil fån den Norska gränsen och bara 10 mil från Norges huvudstad Oslo märks det ganska tydligt att inte allt är som det brukar vara i en svensk håla på landsbygden. Närheten till Norge har satt sina spår genom åren och gör det fortfarande, inte minst på ekonomin.

Att norskarna har allt ifrån olja och mycket pengar till bra skidåkare har nog ingen svensk kunnat undgå att lägga märke till. Men som invånare i Årjäng eller någon av de andra västsvenska orterna relativt nära Oslo så betyder närheten till Norge mycket mer än så.

Nyligen gjorde Statistiska centralbyrån en undersökning om barnfattigdom för Sveriges radio, i botten och med högst barnfattigdom fanns Malmö, Landskrona och Årjäng. Anledningen visade sig vara det stora antalet utlandsarbetare och undersökningen slog helt fel, många i Årjäng tjänar bra men de jobbar och betalar skatt i Norge.

I en kommun som Årjäng är arbetslösheten mycket låg, faktiskt den näst lägsta i hela Värmland och ungdomsarbetslösheten är också väldigt låg. Detta kan de självklart tacka Norge för, norskarna i sin tur behöver kompetent arbetskraft vilket de får tag på i Sverige.

En svensk kan utan tvekan tjäna 25-30000 norska kronor efter skatt i vårat grannland, ofta utan utbildning. Vanligt är då att det handlar om grovarbete på någon byggarbetsplats och med boende betalt från arbetsgivaren. Är du utbildad byggare, elektriker eller rörmokare så kan du tjäna betydligt mer och tillhör du någon annan yrkesgrupp och jobbar inom till exempel vård eller handel så tjänar du även där mycket bra.

I Norge är nästan allt väldigt dyrt så svenskar handlar ofta med sig mat för att klara arbetsveckan i Norge. Handla billigt och tjäna bra.

Eftersom det är dyrt i Norge så uppstår gränshandel, norskarna väller in över gränsen och handlar cigaretter, snus, godis och inte minst mat. Gränshandeln omsätter miljardbelopp i Årjängs kommun, skattepengarna flödar in och arbetslösheten är låg, kan det bli bättre?

Även om många Årjängsbor jobbar i Norge så är det förstås ändå bara en liten del av den totala befolkningen, resten har sitt levebröd i Sverige. Lönenivån är förhållandevis låg men priserna är höga även i jämförelse med större städer.

Att handla mat eller gå på restaurang är dyrt, särskilt när de som står för största delen av omsättningen tycker att det är billigt oavsett, då får resten bara gilla läget.

Med pendlingsavstånd på en timme från Oslo så är det förstås attraktivt för norskar att köpa hus i Sverige, återigen bo billigt, handla billigt och tjäna bra. När en norsk växlar in sina pengar för att köpa hus i Sverige så kan han passa på att köpa sig en ny bil för växlingskursen, en liten bonus så att säga.

Huspriserna har ökat kraftigt i gränskommuner som Årjäng de senaste åren och ligger betydligt högre än i de undersökningar som dagstidningarna gör då och då. Huspris undersökningarna blir ungefär lika missvisande som undersökningen om barnfattigdom av olika skäl. I Värmland så är det bara Hammarö och Karlstad som har dyrare huspriser än Årjäng. Enlig mäklarstatistik.se så ligger snittpriset för en villa i Årjäng på 1065 tkr men då ska man ha i åtanke att Årjäng är en kommun med mestadels skog. Många ruckel långt ute i skogen utan sjöutsikt och med knappt farbara vägar säljs för ganska små summor. Detta drar förstås ner snittet men ska du ha en fin villa i närheten av samhället så för du betala dyrt. Utvecklingen har inte precis underlättat för yngre svenska familjer som vill köpa sig ett hus.

Nu är ju norskar ett väldigt trevligt folkslag (förutom när det handlar om skidåkning) och även om många som bor i gränskommuner gnäller på norskar (oftast med glimten i ögat) så tror jag att om norskarna var tvungna att ta körkort på kundvagn i matbutik och slutade att fickparkera i dörröppningen på Systembolaget så skulle det inte finnas så mycket mer att gnälla på.

Utvecklingen i gränskommuner blomstrar och framgång föder framgång, vägnät förbättras nya företag etablerar sig. Många svenska småföretag har verksamhet på båda sidor om gränsen och når på så vis en helt ny marknad. Turistnäringen är också en bransch som mår bra av närheten till Norge.

Nu kan man ju tycka att med de förutsättningarna som finns så borde Årjäng vara ett strålande samhälle med obegränsade medel till vård och omsorg, skola och barn men även i Årjängs kommun klagas det ständigt på ekonomin.

Norskarnas framfart bidrar till att Årjäng är en välmående kommun med stora möjligheter inför framtiden. Antalet arbetstillfällen ökar på grund av gränshandeln och nya köpcentrum byggs för att möta efterfrågan. Många av jobben skapas också i skymundan och inom yrkesgrupper som inte tillhör handel eller turism men det är inget man tänker på så länge jobben finns. Att kunna välja ett bra jobb på hemmaplan eller ett välavlönat arbete på andra sidan gränsen är en fantastisk möjlighet för de som bor nära Norge, och i många andra små kommuner i Sverige så är ofta enda utvägen att flytta långväga för att få ett jobb när arbetsmarknaden är dålig.

Världens bästa granne måste vara Norge !

Naturligtvis är det många svenskar från andra delar av landet än just gränskommuner som jobbar i Norge om du känner att du vill ta del av Norges starka ekonomi och arbetsmarknad så kan du börja med att kolla in Norges motsvarighet till arbetsförmedlingen och försäkringskassan NAV där finns en platsbank och andra hjälpmedel. Telefonköerna påminner trist nog om den svenska försäkringskassans.

Vidare så måste du ha ett norskt personnr och ett skattekort, mer information hittar du på GRENSETJÄNSTEN.SE

Om du jobbar för nära Sverige i en direkt angränsande kommun så blir du straffad genom att du får betala trygdeavgift på ca 10 procent till Norge och full skatt till Sverige, du får dessutom skatta för kursvinsten från norska till svenska kronor vilket du slipper helt om du jobbar längre in i Norge.