Det var längesedan jag skrev något om klimatet och något som jag uppmärksammat är att just klimatproblematiken är något som folk har väldigt svårt att ta till sig, kanske för att de flesta anser att den ligger så långt fram i tiden eller att den inte existerar alls. Trots nya vetenskapliga studier som skvallrar om att vi går mot fyra graders uppvärmning så verkar det som att ingen bryr sig, kanske är det så att vi människor är betydligt mindre intelligenta i grupp och en smula handlingförlamade. Vad behöver förändras och vem ska börja och varför?

Kanske vi ska börja i städerna? David Jonstad som är chefredaktör på klimatmagasinet Effekt och författare till bland annat boken Kollaps har nyligen skrivit en artikel om att våra moderna städer befinner sig väldigt långt från ekologisk hållbarhet, även om det är väldigt populärt att prata om hållbara städer idag. Hur som helst, artikeln är så bra att alla borde läsa den och här är en länk Den hungriga staden.

Om man väljer att bortse från klimatproblematiken och bara kör på som vanligt så finns det ändå andra frågeställningar som är väldigt svårt att bortse från. Energi, råvaror och mat eller snarare oljan, som samhället är uppbyggt idag så är allt beroende av olja. Vår bekväma tillvaro, det vi äter, ekonomin, tillväxten, börsen, jobben, allt är beroende av olja på ett eller annat sätt och nu snackas det om peak oil.

Att oljan är en ändlig resurs är knappast någon nyhet och självklart är det en skrämmande tanke att oljan kan ta slut innan vi har hittat något som kan ersätta den, men ingen tror väl att det ska hända så snart att det finns anledning att oroa sig.

Skeptikerna anser att peak oil är lika överdrivet som klimatförändringarna men frågan är om det är särskilt klokt att lyssna på skeptikerna som förmodligen bara väljer den enklaste vägen för att slippa bry sig. Att ha ett klimat som gör det möjligt för oss människor att leva är naturligtvis det viktigaste av allt men som samhället är uppbyggt idag så skulle väldigt många av oss inte heller klara sig utan oljan.

En tanke som slog mig när jag tänkte på peak oil fenomenet är att de flesta verkar tro att bristen på olja kommer vara något som smyger sig på oss, samtidigt som vi vänjer oss och snabbar på omställningstakten. Kanske blir det så och vi löser situationen ganska bra vilket i så fall även skulle gynna klimatet, en rätt så ljus framtid väntar alltså.

Men, självklart finns det ett men, med tanke på hur världen har sett ut historiskt med krig och bråk om allt som skapar makt, rikedom och fördelar så är det inte svårt att tänka sig ett scenario där problemen börjar långt innan oljan tar slut, kanske redan vid de första allvarliga tecknen på att oljan inte kommer räcka till alla som vill ha den och att det inte finns någon plan B.

Eftersom en värld utan olja skulle föra oss en bra bit tillbaka i tiden är det inte svårt att föreställa sig vad den som har olja när de andra har slut skulle kunna åstadkomma och ordet överlägsen får plötsligt en ny innebörd.

När makthavarna i de länder som har gott om olja ser det som en risk att exportera oljan och väljer att behålla den själv istället så kan det bli lite jobbigt.

Jag tänkte egentligen sluta skriva här men det var så roligt att fantisera om en förhoppningsvis väldigt långsökt framtid att jag skriver några rader till.

Ett antal år senare så kanske klimatförändringarna slår till med full kraft och stora delar av världen får problem att förse sig med mat, de som har olja kommer då att ha en så överlägsen krigsmakt att de enkelt kan förse sig med det bästa av det som finns kvar, odlingsbara landområden, råvaror och annat som behövs och vi andra ligger rätt illa till.

Kanske bäst att börja fjäska för Norge redan nu för att vara på den säkra sidan, att ta över Norge kan vi i alla fall glömma med den militära kapacitet vi har kvar i det här landet, troligtvis skulle vi inte ens klara invadera Örje. Om det skiter sig så kan vi trösta oss med att vi i alla fall inte lär bli invaderade, vem skulle under de omständigheterna vilja ha ett land utan jordbruk och som inte ens har något ätbart vilt i skogarna eftersom de är alldeles fulla med vargar och hungriga före detta Stockholmare.

Där avslutar jag fantasierna för nu började det bli direkt otrevligt, bättre att hoppas på den ljusa framtidsbilden.