LO har nu börjat lägga fram vad de vill ska hända framöver i landet och de pratar om många olika åtgärder i finansfrågor. Exempelvis hårdare beskattning på inkomster över en miljon kronor, höjd kapitalskatt, återinförd gåvoskatt och arvsskatt, höjd fastighetsskatt och slopning av rot- och rutavdrag.

Det handlar alltså om hyfsat klassiska åtgärder från socialdemokratiska kretsar, som går ut på att “ge sig på” de som anses ha det lite bättre ställt och som kanske har sparat kapital eller tillgångar i form av ägd bostad.

Man kan diskutera fram och tillbaka om man tycker detta är bra eller ej och det är givetvis politiska åsikter som avgör var man står i frågan. Moderater tycker en sak och Socialdemokrater en helt annan. 

Jag är själv mer åt höger och mer för att man ska kunna jobba hårt och tjäna / spara pengar och belönas för det snarare än att man straffas lite extra. Samt att lösningen inte är att bara ta från de rika och ge till de fattiga. 

Begreppet “Rättviseskatt” förvirrar mig

Det är dock inte politik i sig jag vill diskutera utan mer ett begrepp som LO har använt sig av. De säger att beskattning av beskattning av inkomster över en miljon kronor är en “rättviseskatt”. Jag gissar att de på något vis menar att de som är rika ska få skatta mer för att de är rika och har det bra, så att pengarna sedan kan ges ut till de som är mindre rika genom bidrag eller liknande.

Jag har ett stort problem med att kalla det här för rätteviseskatt. Jag förstår den simpla tankegången men tycker också att det är en tankevurpa. Har man mycket pengar och tjänar mycket pengar så är man väldigt rik och därmed har man det mycket bättre än alla låginkomsttagare och vanliga medelklassen osv.

Det är då rättvist om man tar lite extra skatt från de som har mycket, just eftersom att de har så mycket. Mer än de behöver troligen. Alltså enligt hur LO tänker. Dock tycker jag att detta sätt att tänka är konstigt och fel.

Hela deras tänk går ut på att om man tjänar mycket så får man mer än man egentligen förtjänar, eftersom så många andra tjänar mycket mindre. Och det är inte rättvist. I grunden utgår sådant tänkande från att alla borde ha exakt lika mycket. Men man kan ju inte ha lika mycket om man inte har jobbat lika mycket eller med samma saker eller gjort andra saker som att investera eller ta risker.

Visst kan en del personer ha mycket pengar för att de har ärvt dem och därmed inte själva gjort något för dem, vilket kan ses som att de glidit in på en räkmacka genom att födas med rätt föräldrar osv. Men även det tänket är ju svårt att försvara då man ju inte direkt kan säga att en person som jobbat ihop en förmögenhet inte sedan ska få lämna den vidare till familj och barn utan att det då plötsligt ses som “mer orättvisa” pengar.

Jag ser inte vari rättvisan ligger när någon kämpat ihop sina pengar

Om man har kämpat ihop sin förmögenhet själv genom hårt arbete, risktagande (med sina egna pengar, sin tid och sitt blod, svett och tårar), kunnighet och smarthet, innovation och nytänkande, allt detta troligen över en lång tid, så har man också förtjänat pengarna.

Oftast bygger det på att man har gått igenom en lång utbildning, ofta på universitetsnivå samt lärt sig en massa saker på vägen i skola och jobb osv. Att man har kämpat och slitit för något man brunnit för. Att man vågat ta chansen och kanske försakat saker på vägen.

Alla människor gör inte detta. Alla har inte drivet eller vågar ta chansen eller väljer att riskera pengar / annat för att kanske lyckas. Eller inte kunskapen eller intelligensen eller visionen. Eller orken att kämpa år ut och år in med hårt jobb eller hårt sparande. De som vill och klarar av det och av det skälet kan åtnjuta belöningarna i form av ett stort sparkapital eller höga inkomster är ju såklart olika från de som inte har gjort samma resa. 

De går inte att jämföra och därmed kan man inte heller säga att det automatiskt är orättvist att vissa är rika och andra är mindre rika. Jag är själv inte rik och jag hade gärna velat ha mer sparade pengar än jag har idag, nu när jag börjar närma mig 40 år. Men jag vet att skälet till att jag inte har mer pengar än så här är att jag inte har jobbat så hårt som jag kunnat eller med rätt saker och att jag inte sparat så mycket och så bra som jag hade kunnat. Eller investerat pengar på ett sätt som jag borde ha gjort.

Jag hade kunnat ha mer om jag hade kämpat mer och tagit andra beslut. Visst kan jag få vara bitter på mig själv för att jag inte har gjort saker bättre men jag kan inte sitta och vara avundsjuk på alla de som faktiskt har gjort saker bättre och jobbat hårdare och smartare etc. Bara för att en person inte har förtjänat något så innebär det inte att en annan inte kan ha förtjänat det.

Jag skulle alltså inte vilja att någon tog pengar lite extra pengar från de som har en bra förmögenhet eller höga inkomster och gav mig lite av detta. Jag tycker att Sveriges modell i grunden är bra med ganska höga skatter och att man får mycket tillbaka av staten. Det är en trevlig modell med välfärden. Men det måste också finnas en viss rättvisa som gör att det lönar sig att kämpa hårt, att utbilda sig ordentligt, att ta chanser där man kan få stora belöningar osv.

Även vanliga människor kan spara ihop mycket pengar med rätt tänk

Det är alltså bara löjligt att kalla det för en rättviseskatt, när det inte är rättvist alls. Man behöver inte vara VD på ett storföretag eller grundare av någon börsraket för att spara ihop till ett antal miljoner kronor på sikt. Bara man har ett ok jobb med en ok lön och sedan ser till att spara en vettig summa varje månad som man investerar på ett vettigt sätt.

Tänk att du fick ett jobb när du är 20 år gammal och då började spara pengar och var duktig varje månad. Du sparar 5 000 kr varenda månad, som du investerade i aktiefonder. Där kan man på lite längre sikt ganska lugnt räkna med en avkastning på 7 procent per år. Troligen kan det bli mer men 7 procent är ett konservativt och rimligt snitt.

Om du fortsatte att spara pengar varje månad år efter år och alltid investerade pengarna i fonder, och därmed även kan avnjuta det fina fenomenet ränta-på-ränta, så skulle du efter 40 års sparande ha fått ihop totalt 11 miljoner kronor. Detta efter skatt som den är på ett ISK idag. Skulle du lyckas få till 10 % avkastning i snitt istället hade beloppet varit nästan 25 miljoner.

Visst kan inte alla spara 5 000 kr i månaden i fonder och aldrig ta från de pengarna, men det är också sånt livet är. Alla kan inte ha exakt samma. Folk har olika utbildning, olika kunskaper, olika styrkor, olika jobb, olika arbetsmoral och olika personligheter. En del kan ha ett jobb som låter dem spara 20 000 kr i månaden och andra kämpar med bara någon tusenlapp i sparande totalt.

Dock är 5 000 kr i månaden inte något speciellt konstigt. Speciellt inte om man räknar för ett hushåll med två arbetande vuxna. Det kanske krävs att man tänker till och gör en bra budget och att man inte alltid bara köper allt som man vill ha hur som helst. Ibland får man snåla eller välja bort saker för att man tänker på framtiden.

Om du har sparat från att du var 20 till du är 60 år gammal, pengar som du har jobbat ihop med hårt jobb och som du har sparat genom att vara smart och ibland snål, så är du alltså mångmiljonär. 11 miljoner i sparkapital eller “förmögenhet” om man så vill. För LO är du då en riking som har mer pengar än vad som är rättvist och bör därmed ge bort lite extra pengar i skatt. För det är ju inte rättvist att du har 11 miljoner medan andra personer bara har 50 000 kr sparade.

Vem som helst, helt vanliga människor med vanliga jobb, som har sparat på i år efter år och jobbat hårt med att tjäna pengar men även med att få till ett bra sparande, skulle få lida av den så kallade rättviseskatten. Bara för att man till slut lyckats få ihop en ansenlig summa pengar, som man också helt klart är värd efter allt man har gjort för att få ihop pengarna. Det låter inte alls rättvist i mina öron.