SMSlån är en ständig snackis i Sverige och även om det finns många som kallar det för ocker och en stor skuldfälla så är det samtidigt en växande marknad där många olika långivare slåss om kunderna. Det diskuteras ganska mycket hur man ska få bukt med problemen med vår höga skuldsättning och att många drar på sig skulder som de inte kan betala och hamnar hos Kronofogden. Finns det då några konkreta lösningar och är en av dem att förbjuda SMSlån helt?

Det finns säkert många som rakt av skulle säga JA om någon frågade dem ifall det vore rätt att förbjuda SMSlån. Den här typen av lån har ju ett väldigt dåligt rykte och då är det ganska lätt att per automatik få en negativ uppfattning, även om man inte har någon djupare kunskap i ämnet. För min del kan jag se både fördelar och nackdelar med ett förbud men på det stora hela är jag ganska skeptisk till att förbjuda det helt.

I grunden kan jag tycka att varje människa har rätt att ta ett litet lån av det här slaget ifall hen vill, utan att staten ska lägga sig i och säga att det inte är bra. Vi vet nog alla att SMSlån inte är direkt billiga och att det inte är den bästa typen av lån. Man får låna pengarna väldigt kort period och det är förhållandevis dyrt. Men om man vet om detta och ändå väljer att låna så är det ju givetvis ett individuellt val utifrån sin egen uppskattning av sin ekonomiska situation och sina behov.

Att stänga ner en hel bransch för att folk är dumma nog att försätta sig själva i en dålig ekonomisk situation känns överdrivet och det känns också som att man vill dumförklara det svenska folket och säga att vi inte kan ta våra egna beslut. Uppenbarligen finns det de som tar sådana dåliga beslut och förstör sin ekonomi ännu mer genom att låna, men det är långt ifrån alla och det borde finnas bättre lösningar på detta än att neka oss möjligheten att ta ett litet lån.

Bättre reglering och lite hårdare krav

Det som kan behövas är bättre regler för utlåning i form av SMSlån, så att långivarna har lite bättre och högre krav på vilka som får låna. Tyvärr är det ju inte ovanligt att folk med dålig ekonomi försöker hålla sig flytande genom att ta små lån och på så vis gräver de en djupare och djupare grop för sig själva.

För många långivare som erbjuder SMSlån godkänner låntagare som kanske egentligen inte borde bli godkända. För att det ska fungera ordentligt med denna typ av lån och att folk börjar låna mer ansvarsfullt behövs också att långivarna är bättre på att gallra bland ansökningarna. De måste ställa sina krav lite högre och neka dem som inte har tillräckligt bra ekonomi för att få ett lån.

Visst förstår man att de vill tjäna mer pengar och de tjänar sina pengar på de som faktiskt lånar och inte de som nekas ett lån. Det kan till och med vara så att de tjänar mer pengar på de som får ett lån trots att de har lite för dålig ekonomi eftersom det då kan bli fråga om förseningsavgifter, dröjsmålsränta, förlängda lån och liknande. Det är av detta skäl som hårdare reglering krävs – så att t ex Finansinspektionen kan tvinga långivarna att hålla en högre nivå och bara släppa igenom de ansökningar som verkligen håller måttet.

Mer information runt ämnet

En annan viktig del kan vara att utbilda och informera bättre om hur ett SMSlån fungerar, vilka riskerna är, när man inte bör ta ett lån och vilka konsekvenser det kan få om man inte sköter sin ekonomi och sina inbetalningar ordentligt.

Många hamnar tyvärr hos Kronofogden varje år och allt för många gör det på grund av SMSlån och liknande. Det är väl dock inte så troligt att det bara är lånen i sig som är problemet. Jag har svårt att tro att någon med en bra ekonomi börjar ta SMSlån och sedan med tiden får sämre och sämre ekonomi och sedan plötsligt har hamnat hos Kronofogden. Nej, det är nog snarare så att folk som redan har dålig ekonomi försöker använda dessa lån för att hålla sig flytande från månad till månad och efter ett tag faller korthuset ihop och så sitter de hos Kronofogden.

Utöver att skärpa kraven på långivarna och deras ansökningskrav och processen att utvärdera den som ansökt om lån så behövs det kanske även bättre information till allmänheten. Vi behöver alla få bättre kunskaper om vad det innebär att låna och kanske framför allt vilka nackdelarna är med ett litet dyrt lån med kort återbetalningstid.

Hur hanterar våra grannländer denna typ av lån?

Förra året inleddes ett samarbete mellan de nordiska länderna i syfte att upplysa konsumenterna om SMSlån / snabblån och dess risker, kostnader och när man bör och inte bör låna osv. Det är ett bra initiativ och det siktar mot att ge oss bättre information så att vi själva kan ta bättre beslut snarare än att försöka säga till oss vad vi kan och inte kan göra.

I Finland är SMSlån också ganska stort och där har de en hel del problem med att folk har för stora skulder. De har tidigare funderat på olika sätt att få bukt med problemen och de har t ex infört ett räntetak på lån under 20 000 kr (200 euro). Där får den effektiva räntan vara som mest 51 procent. Det är inte ovanligt att effektiva räntan för SMSlån blir väldigt hög eftersom denna räknas på ett lån på ett år och SMSlån har ofta en löptid på 30 – 90 dagar.

Räntetaket verkar ha gett ganska bra resultat då de flesta långivare inom denna nisch faktiskt har försvunnit. Det är bara en del lite större långivare kvar. Alternativet till detta räntetak hade varit ett totalt förbud mot SMSlån, dock trodde man att det då kunde skapas en svart marknad för små lån och det kan nog vara sant. Jag tänker att om det finns en efterfrågan så måste den tillgodoses på något vis. Och ifall det finns en stor efterfrågan känns det dessutom konstigt att införa ett förbud. Se istället till att kraven är rimliga och information finns om hur lånet funkar.

I Norge är det inte speciellt vanligt med SMSlån. Det är inte en välkänd grej så som i Sverige. Därför kan man väl inte heller säga att de har problem med att SMSlån leder till skuldproblem i någon större utsträckning. Som svensk som är bosatt eller arbetar i Norge kan det kanske vara lite lurigt att hitta en långivare som erbjuder SMSlån och som har liknande villkor som de svenska långivarna.

I Norge finns istället något som kallas för smålån, vilket verkar vara ett samlingsnamn för lite mindre lån av blandade typer. Det är dock inte nödvändigtvis lika små summor som är vanligt för SMSlån utan ett smålån kan vara allt från runt 5000 kr och upp till 100 000 kr eller något liknande. Löptiden för dessa lån är oftast även den längre, t ex minst et år.

Island verkar inte ha något större problem med det fenomen som vi kallar SMSlån eller att folk blir allt för skuldsatta på grund av dyra små lån. De gick dock fortfarande med i det samarbete som jag nämnde tidigare om att informera om SMSlån och dess risker och kostnader etc. Detta var huvudsakligen förebyggande och jag tycker att det är bra av dem att tänka framåt och försöka hindra det från att bli ett problem, snarare än att göra som vi i Sverige och vänta med att hitta en lösning tills problemet är akut.