Flera olika åtgärder för att minska svenskarnas skuldsättning har genomförts eller åtminstone legat som förslag. Förra sommaren infördes ett amorteringskrav på bolån och det har talats om skuldkvotstak (vilket flera banker också har infört). Ett ytterligare steg är att minska ränteavdraget på lån och på så vis göra det dyrare för oss att låna. Men är detta ett bra alternativ?

Tanken med alla dessa åtgärder är att vi ska låna mindre, eller åtminstone att vi ska vara lite mer försiktiga när vi lånar så att vi inte tar för stora lån i förhållande till vår ekonomi och våra inkomster. Så långt kan man ju inte klaga då det är bra att hålla skuldsättningen på en rimlig nivå. Annars finns det risk för både privatpersonens egen ekonomi och på sikt även ekonomisk kris på grund av t ex betalningssvårigheter.

Det har blivit uppenbart att en enstaka åtgärd så som amorteringskravet inte räcker för att minska svenskarnas lust att låna, utan det verkar krävas en kombination av olika åtgärder tillsammans. Den extremt låga räntan bidrar givetvis till att lånefesten fortsätter då det är mycket billigt att ha ett lån, speciellt ett bolån.

Bostadsmarknaden är fortfarande glödhet, som ett bevis på att svenskarna lånar ofta och mycket. Vi betalar mer för bostäder än aldrig förr och det kräver givetvis också att vi lånar lite mer – för det är inte direkt så att man har alla pengar som behövs för bostadsköp liggande på kontot och väntar.

Sänkt ränteavdrag nästa steg?

En åtgärd som t ex Stefan Ingves har nämnt är att minska ränteavdraget. Ränteavdraget är ett skatteavdrag på 30 % som man gör på alla räntekostnader, t ex från ett lån. Det gäller bolån men även privatlån och andra krediter. Det är kanske mest märkbart på bolån och riktigt stora privatlån.

Att sänka avdraget har en ganska enkel effekt och det är att ett bolån kostar mer per månad än det gjort tidigare. Det gör att man inte kan ta riktigt lika stora lån och alltså inte köpa en riktigt lika dyr bostad. På så vis tvingar man oss till ytterligare begränsningar när vi lånar.

Månadskostnaden det som avgör när man köper bostad

Just nu är avdraget som sagt 30 %, vilket innebär att om man varje månad ska betala 3 000 kr i ränta på sitt bolån så blir det slutligen bara 2 100 kr i verklig kostnad. Resten får man tillbaka. Detta är ju ganska bra och det gör en ganska stor skillnad när man ska köpa bostad, eftersom det som avgör hur dyr bostad man kan köpa i grund och botten är hur mycket man måste lägga ut varje månad.

Det är den totala mängden pengar som försvinner ut i boendekostnader varje månad som kommer att bestämma hur mycket din bostad kan kosta. Köper du t ex en lägenhet så har du ränta på bolånet, amortering av lån, avgift till föreningen plus andra driftkostnader så som el, värme, internet osv. Även om amorteringen inte är en kostnad utan en investering så måste den ändå på ett vis räknas in eftersom det ändå är pengar som försvinner ut och dessa pengar måste komma från dina inkomster.

Det ovanstående innebär i praktiken att om du har si och så mycket i lön / inkomst per månad så kan du göra en budget för att se ungefär hur höga utgifter du klarar varje månad och utifrån det kan du räkna ut hur mycket din bostad kan kosta som mest innan du slår i taket för vad du klarar av. Tack vare ränteavdraget försvinner här kanske 500-1000 kr per månad från boendekostnaderna och det påverkar givetvis en del, speciellt i en lite mer tight budget.

Hur bra är sänkt ränteavdrag som åtgärd?

Om man bara ser till det praktiska så funkar givetvis ett sänkt ränteavdrag ganska mycket på samma vis som amorteringskravet. Det innebär att du måste betala ut mer pengar varje månad och då tvingas du ta ett lite mindre lån för att klara din månadsbudget. Ganska simpelt i grunden.

Sänkt ränteavdrag är dock klart mindre schysst mot låntagaren då det ju faktiskt är ett avdrag som gör att man får tillbaka pengar på räntan. Om man minskar avdraget så innebär det ju att man drar ner på en förmån som vi svenskar har. Det är ungefär samma sak som att minska barnbidraget.

Amorteringskravet innebar ju egentligen bara att vi var tvungna att investera lite mer pengar i vår egen ekonomi, vilket kan sägas vara en bra sak. Amorteringskravet gjorde att vi var tvungna att ta lite mindre lån men utan att egentligen ta någonting från oss. Att behöva amortera mer är ju som sagt inget dåligt även om det gör att man måste räkna om sin månadsbudget en del.

Grejen med att sänka ränteavdraget är att det dessutom är en ganska oschysst åtgärd. Alla som har haft ett bolån fram tills nu har fått åtnjuta 30 % avdrag på sina räntekostnader men om denna åtgärd blir verklighet ska framtida låntagare helt enkelt få en sämre deal. Kanske får de bara 15 % avdrag eller inget alls?

Det stora problemet som jag ser det är att detta återigen huvudsakligen drabbar folk som har lite sämre ekonomi och mindre pengar sparade. Det är de som behöver ta ett lite större lån och som kanske har sämre marginaler i sin privatekonomi som har allra mest nytta av ett ränteavdrag. Det är dessa personer, t ex unga som ännu inte har hunnit samla ihop en förmögenhet, som drabbas värst av att få ett lägre skatteavdrag.

Tyvärr var det samma grupper som också drabbades av amorteringskravet. Det gjorde att unga och folk med lite mindre besparingar (t ex de som vill köpa sin första bostad) fick det klart svårare att köpa en bostad, framför allt i större städer där bostäderna är dyrare och det är svårare att slå sig in på bostadsmarknaden. De lite äldre och de som redan har mycket pengar sparade lider inte på samma sätt och när dessa konkurrerar med de utsatta grupperna om att köpa en viss bostad så är det då lätt att förstå vem som har bäst chans att vinna kampen.

Är lägre ränteavdrag en dålig idé?

Av ovanstående skäl känner jag mig lite skeptisk till att använda ett sänkt ränteavdrag som ett sätt att minska vår skuldsättning. Jag håller med om att det kan behövas ytterligare åtgärder för detta men vilka åtgärder som bäst löser problemet utan att för den delen skapa orättvisor och skada vissa grupper av människor onödigt hårt tål att diskuteras.

Det är nämligen inte nödvändigtvis så att unga och de som ännu inte har kommit in på bostadsmarknaden är det största problemet.Bara för att man inte har ett stort kapital och bara för att man behöver ett lite större lån innebär det inte att man är i riskzonen rent ekonomiskt. Man måste börja någonstans och ofta är det så att unga snabbt får en högre lön och får igång sin ekonomi.

De som tidigare inte har varit en del av bostadsmarkanden och vill köpa sin första bostad kan även de i grunden ha väldigt god ekonomi och bra möjligheter att betala på sina lån osv – men deras problem är kanske då att de inte har så mycket sparade pengar att använda och då behöver ett lite större lån. Dessa människor kan vara goda låntagare och behöver inte nödvändigtvis straffas.

Jag skulle vilja se en åtgärd som fick en mer allmän effekt och även riktade sig till alla dem som redan har ett bolån, men som inte gör det extra svårt för de svagare grupperna att hitta en vettig bostad. Jag är ingen expert på dessa frågor så jag har inget konkret förslag själv men det känns som att det kan finnas bättre och mer rättvisa alternativ.

Fler nya bostäder ett sätt att hantera problemet på sikt

Något värt att tänka på är att en stor del av problemet beror på att bostäderna idag är så dyra och prisnivån ligger högre än någonsin. Priserna har pressats upp av de låga räntorna givetvis men även på grund av brist på bra bostäder. Ett ganska logiskt alternativ vore att satsa mycket mer på att bygga nya bostäder, både lägenheter och hus, så att det inte behövde vara lika stor kamp om varje bostad.

Bostadsmarknaden påverkas givetvis av det klassiska sambandet mellan utbud och efterfrågan. Det är stor efterfrågan just nu och utbudet är alldeles för litet. Om utbudet var större så skulle det matcha efterfrågan mycket bättre och då skulle priserna sjunka. Lägre bostadspriser skulle leda till att svenskarna inte behövde ta lika stora bolån och då skulle skuldsättningen också minska.

Problem solved? Kanske inte är riktigt så enkelt – men visst kan man tycka att det borde satsas mycket mer på nya bostäder och även klart fler hyresrätter och bostäder som riktar in sig till folk med lite lägre inkomster. Bristen på bostäder, framför allt i storstäderna, påverkar givetvis ganska mycket och det driver upp priserna. Det byggs dessutom mestadels bostadsrätter, vilket gör att folk måste köpa en bostad för att klara sig trots att de kanske hellre hade hyrt.