Sverige har gjort sitt val, men vad blev egentligen resultatet?

Nu har vi haft val i Sverige. Det såg ut att bli jämt och osäkert inför valet och resultatet har helt klart visat på samma sak. I princip helt jämnt mellan blocken. 144 mandat för de rödgröna och 143 för Alliansen. Sedan 63 mandat för Sverigedemokraterna, som ligger som irriterande och isolerade vågmästare i mitten. Jag tycker vi börjar med att ta upp det sistnämnda.

Att SD kan få så många röster gör mig besviken

Sverigedemokraterna vill tvätta bort rasiststämpeln och alla som röstar på SD kanske inte heller är rasister (en del missnöjesröster får de givetvis, även om missnöje inte är en tillräckligt bra anledning att rösta på dem) – men visst känns det som en röst på dem ändå är en röst för rasism och främlingsfientlighet. Att mota bort folk som behöver hjälp istället för att öppna armarna och hjälpa dem.

Förra valet hade SD inte mycket att komma med utöver att de drastiskt ville ändra i vår migrationspolitik och släppa in färre invandrare etc. Inför detta val har de åsikter om fler saker och lite bredare politisk plattform. Men i grund och botten är det fortfarande just migrationspolitiken som styr och de vill fortfarande ha så lite invandring som möjligt. Någonstans där inne står de fortfarande för rasism. I alla fall i mina ögon.

Visst kan jag hålla med om att de andra partierna har ignorerat migrationspolitiken förr och att det kan finnas åtgärder som behöver göras för att hitta en balans som landet klarar av. Det är inte säkert att vi kan ta emot hur många som helst och vi måste fundera på hur vi ska få in dessa personer i samhället på ett bra sätt med jobb, språk och delaktighet osv. Och vi får inte glömma att satsa på de svenskar som redan finns i landet.

Det betyder dock inte att det är ok med rasism eller att vi helt bör stänga ute människor som vill börja om på nytt, i ett land där de ska kunna känna sig trygga och få en ärlig chans. Därför tycker jag att det är sorgligt att SD har fått nära 18 procent av rösterna från svenska folket. 18 procent som kan tänka sig att stödja rasism. Det är inte ett Sverige jag kan vara stolt över.

Röran som uppkommer när ingen riktigt passar ihop med någon annan

Sverige befinner sig i ett ganska knivigt politiskt läge just nu. Vi har två i princip lika stora block. Fast de rödgröna vill givetvis kalla sig större eftersom de har ett mandat mer (även om ett enda mandat i princip är ingenting alls). Och eftersom Socialdemokraterna är det största enskilda partiet med sina 28 procent.

Samtidigt vill Alliansen också kalla sig för större eftersom de räknar sig själva som ett riktigt block där Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna ingår. Samtidigt som de tycker att de rödgröna inte är ett block utan att Socialdemokraterna står för sig och inte riktigt vill samarbeta med de andra partierna.

Ulf Kristersson säger att Stefan Löfven måste avgå och att man måste bilda en ny regering då det är klart och tydligt att det inte finns ett tillräckligt förtroende för honom. Löfven själv tycker att han inte ska behöva avgå då Sossarna är största parti och de rödgröna är större än Alliansen. Hur ska man kunna reda ut något när alla har sin syn på vad som är rätt?

Vem har då rätt – vem ska styra?

Problemet är att ingen har rätt och alla har rätt beroende på hur man ser på det. Socialdemokraterna är det enskilda parti som har flest röster. 28 procent mot Moderaternas knappt 20 procent och SD:s 17,6. Utifrån det perspektivet skulle kanske Löften kunna få vara kvar som statsminister. Men som block känns de rödgröna ganska osäkra och det skapar frågetecken i sig.

Vill Sossarna ens regera tillsammans med Vänsterpartiet, vars politik är väldigt långt vänsterut? De är inte riktigt på samma sida, helt enkelt för att ingen är på samma sida som Vänsterpartiet. De sitter där ute på sin vänstra kant för sig själva med en alltför extrem politik som när allt kommer omkring faktiskt grundar sig i kommunismen, där staten ska ha allt och sedan dela det helt rättvist mellan alla människor. Idealet är att ingen ska kunna göra sin egen lycka genom hårt arbete och att det är fel att vara rik eftersom det är orättvist mot alla de som inte är rika.

Utan Vänsterpartiet är dock de rödgröna inte alls lika stora. Så om man ser till blockpolitiken så blir det Alliansen som tar hem det, om Socialdemokraterna dumpar Vänsterpartiet. Det är också just därför som Löfven inte vill ha blockpolitik längre. Han vill att det ska vara var man för sig själv och att man sedan bildar en regering med dem som kan tänka sig att vara med. Han försöker flirta med Centerpartiet och Liberalerna.

Löfven vill bryta upp Alliansen och plocka upp skärvorna

Löfven vill alltså gärna samarbeta med Centern och Liberalerna för att skapa en regering där han kan vara statsminister och där man har en majoritet. Ett problem, om man nu ser det så, är då att Vänsterpartiet verkligen inte kan vara med och leka. För Centern och Liberalerna leker inte så bra med dem och skulle inte ställa upp om Vänsterpartiet var en del av dealen.

För att det ska kunna bli ett samarbete där måste Vänsterpartiet helt enkelt bort. Något som Löfven säkert gärna skulle gå med på utan att blinka, även om han inte vågar säga det högt. Om det inte går vägen att hitta en blocköverskridande lösning så måste han ju ändå falla tillbaka på Vänsterpartiet för att kunna säga sig ha det största blocket.

Nästa problem är att Centern och Liberalerna verkar vara trogna Alliansen så här långt. De går på linjen att de vill få bort Löfven från statsministerposten. De håller även fortfarande på att de vill ha Ulf Kristersson som statsminister. Kan det tänkas att de flirtar med Socialdemokraterna på allvar? Kan de tänka sig att samarbeta med Löfven och svika Alliansen? Säkerligen kommer de också då svika väldigt många av väljarna som röstade på dem, då en röst på Centern och Liberalerna helt klart inte var tänkt som en röst på Socialdemokratisk politik utan på Alliansens högerpolitik.

Frågan är hur länge allt detta kommer att hålla. Någonstans måste man ju hitta en lösning. Annars blir det nyval, vilket nog ingen vill. Det skulle säkert dessutom bli något liknande läge en gång till om alla röstade en extra gång . Ett nyval skulle dessutom troligen gynna ett parti som SD som bygger på missnöje och frodas när de andra partierna misslyckas med något. Om det inte ska bli nyval måste något hända någonstans. Visst snurrar det i hjärnan…

Vad tycker jag själv om situationen?

Jag är inget fan av Stefan Löfven. Jag är inte heller en socialdemokrat. Min röst faller på Alliansen. Jag vill alltså inte se Löfven vara kvar som statsminister och jag föredrar en politik som väger åt Alliansens håll. Jag tror mer på att arbete ska löna sig och att man ska ha möjlighet att skapa sin egen framgång. Och att motiveras till detta genom t ex vettigt betalt för sitt hårda jobb istället för att motiveras att sitta hemma och ta emot bidrag.

Jag skulle alltså vilja att vi fick en regering där man gick huvudsakligen på Alliansens politiska linje, även om de tvingades ge med sig på några punkter. Jag ogillar SD väldigt mycket då jag tycker att de förespråkar rasism och främlingsfientlighet. Jag ogillar även Vänsterpartiet då jag tycker att deras politik är idiotisk och alldeles för långt från vad som fungerar i ett modernt och vettigt samhälle. Man kan inte ta bort alla vinster, låta staten äga allt och ha en totalt jämlik fördelning för alla. Vi behöver motiveras att arbeta, bli bättre och utvecklas.

Socialdemokraterna ogillar jag inte på samma vis men jag kan inte riktigt stå för deras politik, som går så mycket ut på höga skatter och bidrag. Samtidigt som jag inte heller har förtroende för Löfven som statsminister av flera olika skäl. Så hur man än vänder och vrider på det så skulle jag vilja ha en lösning där man fick en ny statsminister (helst Ulf Kristersson men Annie Lööf är ingen omöjlig kandidat) och där man fick huvudsakliga inslag av Allianspolitiken.

Hur ska man göra detta då? Socialdemokraterna och Löfven verkar vägra vara “stödparti” till Alliansen. Centerpartiet och Liberalerna verkar säga nej till att samarbeta med Socialdemokraterna och skapa ett nytt “mittenblock”. Och ingen vill prata med SD överhuvudtaget (även om jag gillar att man står upp mot rasismen så inser jag givetvis vilka problem det innebär). Alla sidor säger sig vara större och ha rätten på sin sida. Dödläget är ett faktum.

Tyvärr finns väl inte några enkla lösningar kvar längre. Alliansen med stöd av Socialdemokraterna skulle väl vara en önskan men jag tror inte på att det blir av. Att Alliansen eller åtminstone några partier börjar prata med SD är en annan möjlig lösning. Det låter dock farligt och kan säkert skrämma bort väljare på sikt, samtidigt som risken finns att SD får chansen att tvinga in en del av sin sorgliga politik i riksdagen. Att Centerpartiet och Liberalerna sviker Alliansen är ju en möjlighet men det känns som ett stort svek även mot alla dem som röstade på de partierna och det är ett riskabelt spel.

Därför säger jag helt enkelt att jag inte kan komma på vilken lösning som man slutligen väljer. Det är för många variabler och ta in och man vet inte riktigt vilka hot innan valet som varit allvarliga och vilka som var spel för galleriet. Vad partierna verkligen kan tänka sig att offra och hur de kan ge med sig för att kompromissa och hitta en lösning. Jag bara håller tummarna för att SD och Vänsterpartiet får så lite inflytande som möjligt, att Löfven får stiga åt sidan och att vi slipper en allt för röd politik i allmänhet. Hoppas ni håller tummarna tillsammans med mig.

Nya regler skyddar konsumenter vid telefonförsäljning

Telefonförsäljare har länge varit lite av ett gissel och många ogillar den skarpt. Skälet till detta är kanske ganska uppenbart. De ringer ofta och stör vid en tidpunkt då man inte egentligen vill prata med dem, de är envisa och efterhängsna, de pladdrar på ganska länge innan de ens kommer till poängen och de kan ibland vara både påträngande och till och med försöka lura dig.

Att det kan vara lite jobbigt att prata med telefonförsäljare och att tvingas lyssna på dem rabbla upp alla fördelar med en tjänst som man inte vill ha är givetvis frustrerande ibland. Och att de ringer i tid och otid och fortsätter ringa dag ut och dag in om man väljer att inte svara. Dessa saker är dock inte så hemska jämfört med om man blir lurad av en försäljare.

Det finns helt klart telefonförsäljare som jobbar på ett tveksamt och mindre respektabelt sätt. Där det finns en grund som bygger på ett systematiskt fuskande och där tanken är att man ska lura på vanligt folk sina produkter och tjänster, vare sig de vill ha dem eller ej.

Många har säkerligen råkat ut för en telefonförsäljare av detta slag. Någon som antingen har övertalat dig att i stundens hetta säga ja till något som du egentligen inte alls vill ha eller behöver, eller någon som du sa nej till men där det av något skäl ändå startats en prenumeration eller liknande.

Nu har det dock kommit nya regler i Distansavtalslagen som ska reglera telefonförsäljning, vilka gör det klart lättare att vara konsument. De nya reglerna går ut på att du aldrig kan bli bunden till ett avtal direkt över telefonen, utan måste också godkänna ett skriftligt avtal. Du måste alltså få hem ett avtal antingen i brevlådan eller digitalt, som du godkänner, annars är inte avtalet giltigt.

Fördelarna med nya reglerna om telefonförsäljning

Detta gör helt enkelt att ingen telefonförsäljare längre kan övertala dig att skaffa en tjänst eller produkt som du inte vill ha eller på annat vis lura dig in i avtal som du sagt nej till. Detta är bra på flera vis. Det uppenbara är att alla lurendrejare blir stoppade i dörren.

Det kanske inte är något som händer alla men ibland händer det att riktiga bluffmakare ringer dig. De kanske försöker få dig att acceptera något erbjudande och att du antingen säger nej rakt av eller att de säger att du t ex kan få något gratis, utan krav. Sedan kommer det plötsligt en faktura i brevlådan trots att du sagt nej eller trott att du inte ska behöva betala något.

I vanliga fall har det varit ord mot ord och även om telefonförsäljarna ofta spelar in samtalen så kan dessa manipuleras så att det låter som att du säger något annat än det du verkligen sa. Det var givet ganska jobbigt att råka ut för en sådan försäljare och även om det kan gå fint att bestrida fakturor och slippa betalning så är det inte alla som vågat göra det.

Detta problem slipper vi dock nu, med tanke på att det inte längre går att upprätta ett avtal bara genom en telefonkonversation. Nu måste detta följas upp av att man också godkänner ett skriftligt avtal. Om detta inte görs så finns inget avtal och då behöver man inte oroa sig. Får du inget skriftligt avtal så finns det alltså ingen som helst chans att du behöver betala något och om de ändå skickar ett avtal till dig kan du bara välja att inte godkänna det.

Chansen att fundera igenom beslutet och ångra sig

En annan klar fördel med nya reglerna är att man har en chans att fundera igenom sitt beslut och ångra sig. När en telefonförsäljare ringer så har man i princip ingen tid att fundera på vad erbjudandet, hur bra det är och ifall man behöver det. Allt går så snabbt och en duktig telefonförsäljare ger dig heller inte chansen att tänka efter utan pladdrar på och kommer med bra argument hela tiden.

Många väljer att tacka ja till erbjudanden som de inte hade tackat ja till i vanliga fall, bara för att de blir överrumplade och har för lite tid att överväga det hela. Tack vare nya reglerna får man automatiskt betänketid. Om man tackar ja över telefonen så måste telefonförsäljaren skicka över ett avtal som man sedan ska godkänna skriftligen. T ex att du skickar in avtalet eller åtminstone signerar något med e-legitimation.

På detta vis får man tid att överväga om man verkligen vill ha och behöver det som försäljaren har prackat på en. Kanske tog man ett förhastat beslut, lät sig övertalas eller tänkte fel på något vis. Då har man en chans att ändra på detta, genom att helt enkelt inte skriva på och skicka in avtalet.

Genom att få denna betänketid tror jag att många faktiskt kan ändra på sina beslut och spara pengar. Det är inte alltid lätt att stå emot en duktig telefonförsäljare, varför det säkerligen är vanligt att folk köper saker som de inte vill ha. Men om man har en till chans att fundera igenom beslutet, utan någon som flåsar en i nacken och försöker övertala en att köra på, så kan man säkerligen ändra uppfattning och ta rätt beslut.

Detta gäller konkret för nya reglerna om telefonförsäljning

När du blir uppringd av en telefonförsäljare räcker det inte att du tackar ja till ett erbjudande längre. Du måste godkänna det skriftligt i efterhand för att det avtalet ska vara bindande.

Efter att du har pratat med en telefonförsäljare och tackat ja så ska företaget bakom skriftligen skicka ett anbud till dig, där de beskriver erbjudandet och villkoren. Du måste sedan acceptera anbudet skriftligen. Efter detta finns ett giltigt avtal.

Avtalet kan skickas med vanligt brev, e-post, SMS eller liknande. Det viktiga här är att du kan läsa avtalet och se vad det innebär innan du tar ditt slutgiltiga beslut och väljer om du vill godkänna det eller ej. Du ska sedan utföra någon typ av åtgärd för att godkänna avtalet skriftligen, t ex genom att signera med BankID eller bara genom att maila till företaget och säga att du godkänner avtalet.

Tänk på att dessa regler endast gäller om en telefonförsäljare ringer upp dig. Om det är du själv som har tagit kontakt med ett företag, t ex genom att ringa eller maila dem, så gäller de inte. Med andra ord endast om det är företaget som tar första kontakt med dig, t ex genom telefonförsäljning.

Reglerna gäller både om du kontaktas av ett företag som du aldrig har haft att göra med förr och om det är ett företag där du är befintlig kund. Att du redan är kund hos företaget gör alltså inte att de slipper undan kraven på skriftligt avtal och acceptans. Det enda som påverkar detta är ifall det är du eller företaget som tar kontakt.

Att du har tackat ja till att ha kontakt med ett företag i marknadsföringssyfte eller att de får återkomma i samband med förlängning av kontrakt och liknande är inte att liknas vid att du har tagit initiativet, så då gäller fortfarande att det krävs ett skriftligt avtal och godkännande.

Bestrid fakturor som du inte anser är korrekta

Man ska alltid bestrida en faktura som man anser är felaktig. Betala inte fakturan då detta kan ses som ett bevis på att du erkänner den. Kontakta istället först företaget som skickat fakturan och berätta varför du tycker att den är felaktig och varför du inte vill betala den. Spara all kommunikation med företaget och alla handlingar som rör fallet, som bevis.

Vissa företag är envisa och ger sig inte utan kan skicka fakturan till inkasso och sedan kanske hela vägen till Kronofogden. Du ska dock alltid fortsätta bestrida fakturan och låta bli att betala den. Skicka även meddelande till t ex inkasso där du bestrider fakturan.

Många är rädda för att få betalningsanmärkningar men dessa får man inte förrän ärendet är helt utrett och det är klart om det finns ett giltigt avtal och ifall du faktiskt är betalningsskyldig. Även om ärendet kommer till Kronofogden så kan du fortsätta bestrida fakturan och tids nog tas ärendet upp i Tingsrätten. Då är det upp till företaget som har skickat fakturan att bevisa att det finns ett giltigt avtal och att du bör betala den.

Tack vare de nya reglerna i Distansavtalslagen blir det förhoppningsvis klart färre bluffakturor och felaktiga fakturor som man måste bestrida. Detta helt enkelt för att det blir mycket svårare att visa på att ett avtal finns. Det räcker inte med att ha ett ja i telefonen, vilket dessutom kan gå att förfalska genom att manipulera inspelningar osv.

Nu måste det finnas ett skriftligt avtal som kunden har tagit emot och ett skriftlig godkännande likaså. Detta kan man inte förfalska alls lika enkelt och det är troligen klart färre företag / personer som ens vill försöka sig på det. Med lite tur blir det alltså klart färre bluffmakare som ringer och försöker sälja på dig något och livet blir lite enklare.